FÖRDOMAR I VÅRDSVÄNGEN

Sensommaren 1990 började jag jobba i sjukvården. I snart 30 år har jag vikt min arbetstid och mitt arbetsliv till att ta hand om medmänniskor i behov av vård. Under dessa decennier har jag stött på och träffat folk med fördomar, både bland kollegor och bland vårdtagare. Patienter har vägrat att få hjälp av vissa läkare, vissa sjuksköterskor och vissa undersköterskor. Personal har inte haft lust att ta hand om vissa patienter. Alltid har det handlat om religionen och om könet. Fördomarna har strömmat åt alla tänkbara och otänkbara riktningar…

Jag har alltid tagit hand om mina patienter efter bästa förmåga – oavsett vem eller vad de tror på, oavsett var de kommer ifrån eller vad de har gjort. De kan ha varit kriminella, en islamist som vill se mig död – men de har fått sin vård. Det har aldrig spelat någon roll. Jag har fått ta emot hot, kränkande omdömen. Inte sällan har de mest utåtagerande vårdtagarna fått för sig att alla män i vårdsvängen är homosexuella. Jag har alltud varit extremt trygg och tillfreds i min heterosexualitet, trots att mina älskade och homosexuella kollegor på SöS-akuten under slutet  av 90-talet gjorde sitt bästa och det mesta för att få mig att ompröva min läggning.

De enda gångerna då jag inte har fått ta hand om mina patienter var vid tjänstgöring på gynakuten, när det var en manlig läkare och en manlig sjuksköterska som bemannade upp ”disken” tilllsammans med mig. Den kvinnliga vårdtagaren skulle inte behöva möta enbart män. Vissa av vårdtagarna hade inte brytt sig. Vissa gjorde det jättemycket. Några gjorde det så pass mycket att det inte räckte med att bara byta ut mig, utan alla tre. Bara kvinnor dög när vårdtagaren hade huvudduk, var omskuren och hade en ilsken gubbe i väntrummet. Det var ingen mening att käbbla eller tjafsa då. Det var bara att gilla läget.

SVT skriver om de läkare och den vårdpersonal som utsätts för fördomar, intolerans och ren och skär rasism. Läkare och sjuksköterskor med utländsk bakgrund tvingas möta patienter med fördomar. Det är för jävligt. Det är under all kritik. Svensk vård behöver alla händer och hjärnor, om hjärnorna och händerna vet vad de gör. Och om vårdgivaren klarar av att kommunicera med vårdtagaren. SVT skriver om fördomarna mot vårdpersonal med utländsk bakgrund, och det gör de rätt i.

Men det är inte den enda sanningen. Sanningen är även den att läkare och vårdpersonal med svensk bakgrund minst lika ofta som sin utlandskopplade kollegor tvingas möta fördomar. Fördomar om kön. Fördomar om religion. Fördomar om att alla i vårdpersonalen som inte har en nougatfärgad hudkostym eller mörkare per automatik är rasister – och prioriterar patienter efter någon sorts vård-apartheid. Det spelar ingen roll vad man säger, eller vad man gör. Fördomarna finns där. Men de fördomarna talas det aldrig om, och ännu mindre skrivs det om dem…

Fördomarna i det svenska samhället går att alla möjliga håll och riktningar. Först när vi kan diskutera alla fördomar så kan vi arbeta för att få bort fördomarna. Landets så kallade urbefolkning är absolut inte ensamma om att ha fördomar. Även nytillskotten i den svenska demografin har sina fördomar, och de märks minst lika mycket i vårdsvängen som den rasism som SVT väljer att lyfta fram. Tro mig. Jag har sett det. Jag har mött det, och jag hatar det precis lika mycket som den andra rasismen i vardagslivet.

God fortsättning.

4 svar på “FÖRDOMAR I VÅRDSVÄNGEN”

  1. En av de största fördomarna i vårdsvängen är att utan invandringen och invandrarna så skulle inte svensk sjukvård klara av att behandla alla sina patienter. Det är ett argument som man ofta får höra av invandringsvurmarna som försvarar den destruktiva massinvandringspolitiken.

    Att invandringsvurmarnas argument är ihåligt framgår av hypotetiska resonemang nedan:

    Låt oss säga att Sverige har en total befolkning på 10 miljoner invånare, varav 8 miljoner är svenskar och 2 miljoner är invandrare. Vad invandringsvurmarna säger är att om Sverige hypotetiskt blev av med sina invandrare, så att den totala befolkningen bara blev 8 miljoner, skulle svensk sjukvård inte klara av vårdbehoven. Kollapsa, enligt dem! Men detta implicerar ju att Sveriges vårdbehov är lika stort oberoende av den totala befolkningens storlek. Detta är ett orimligt antagande, och har inget stöd i adekvat forskning.

    Vårdbehovet minskar om den totala befolkningens storlek minskar, och ökar om den totala befolkningen ökar.

    Faktum är att Sverige hade en sjukvård i absoluta världsklass när den totala befolkningen var på 8 miljoner. Ett annat faktum är att invandrarna har generellt sett ett större vårdbehov än svenskar, vilket ytterligare talar emot att invandringens förment välgörande inverkan inom svensk sjukvård.

    Så slutsatsen är att svensk sjukvård och Sverige, med endast svensk befolkning, klarar sig utan invandring. Invandringsvurmarna talar mot bättre vetande! Invandringsvurmarna bör sluta upp med att älta och torgföra sina fördomar i vårdsvängen!

  2. En av dessa fördomsfulla idioter inom vårdsvängen, som insinuerar att svensk sjukvård kollapsar om vi inte hade den destruktiva massinvandringen, är Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation. Hen är gift med den kurdiska flyktingen Berivan Mohammad, krönikör och före detta ordförande för Liberal ungdom i Västernorrland. Hen har skrivit boken ”Utan invandring stannar Sverige”, som utkom i april 2016.

    Hen säger rätt mycket om hur det står till med den logiska slutledningsförmågan inom det journalistiska etablissemanget Hen är sålunda ett hån mot meritokratin och en skymf mot professorstiteln.
    https://ekonomistas.se/2017/02/07/svart-och-vitt-om-invandringens-konsekvenser/

  3. Om jag behöver sjukvård struntar jag fullständigt i vårdpersonalens hudfärg, ögonfärg eller hårfärg. Jag struntar också i deras kön, sexuella läggning, var de är födda eller vilken religion de bekänner sig till.

    Dock tycker jag att det är rimligt att i svensk sjukvård ställa följande två krav på vårdpersonal:

    1. De som arbetar inom svensk sjukvård ska behärska svenska språket på en någorlunda god nivå. Man måste som vårdanställd i Sverige kunna kommunicera med både patienter och kollegor på svenska.

    2. De som arbetar inom svensk sjukvård ska i sitt yrkesutövande vara politiskt och religiöst neutrala. Detta innebär t.ex. att vårdpersonal inte ska bära synliga politiska/religiösa symboler i arbetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *