BETALNINGSFÖRMÅGA

” – Du har betalningsförmåga! Det har inte de…” Busschaufförens ord var tydliga. Jag kunde betala för mig, men det kunde inte de – de som hade klivit på bussen alldeles innan mig. De hade viftat, gapat och skrikigt och bara gått förbi, en familj från Afrikas horn. De saknade tydligen den betalningsförmåga som jag som inföding hade per automatik. De kunde åka gratis, tills dess kontrollanterna från SL klev på, skrev ut en bot som sedan socialtjänsten fick hantera. Jag fick kliva av bussen, och gå samma sträcka som de andra åkte gratis.

Det har skrivits och käbblats en hel del om hot och våld i kombination med biljetter och bussresande i landet, främst i Västra Götalandsregionen. Busschaufförer som vill se en biljett får ett könsord eller ett långfinger i ansiktet. Kontrollanterna som skulle kunna skriva ut en bot är 20 mil bort, precis som väktarna. Polisen? De har ju inte ens tid med våldtäkter eller misshandel…

Händelsen högst upp i texten är självupplevd. Man lär så länge man lever, när man hade fyllt på pengar i reskassan genom SL:s app och blev varse att det minsann tar några dygn innan man kan använda påfyllningen – och när kontot visade minus 12 kronor drygt åtta timmar innan lön. Det var ju dåligt planerat av mig. Jag borde ju ha struntat i den där limpan och den där pastasåsen. Eller i de fyra burkarna öl som gjorde matkassarna ännu lite tyngre att kånka hem. Då hade jag ju kunnat springa bort till Pressbyrån, och köpt en enkelbiljett till nästa buss – om tjugo minuter. Nu blev jag avvisad, för att jag hade betalningsförmåga och ett SL-kort där inte pengarna räckte till för en enda resa.

I det verkliga livet är jag allt annat än konfliktsökande, till skillnad mot min tillvaro här på nätet. Så jag klev av, och kånkade mina tunga matkassar drygt tre kilometer. Det var säkert nyttigt och välbehöveligt, för ett understimulerat fetto som undertecknad. Men det var inte rättvist, och orättvisan störde mig något oerhört. De två vuxna och tre barn som klivit på den där bussen framför mig klarade sig, ty de saknade ”betalningsförmåga” enligt deras – sannolika – landsman vid ratten. Jag fick onda ögat, förmaningen att bara kliva av och lösa mina problem. För de som klev ombord innan mig fanns inga problem, och de har fått sig en lektion i hur ett land gör skillnad på folk och folk…

Var det mitt ”Jimmie-moment”? Icke. Men, Det var ytterligare ett bevis på de orättvisor som skapas i det nya Sverige, orättvisor som kommer att få konsekvenser i decennier framöver – hos ett folk som lever för rättvisa. Att en svensk pensionär som har betalat skatt i 45 år får betala tio, tjugo, trettio gånger mer för en akut lagning hos tandläkaren än den som vistas illegalt i Sverige är en sådan orättvisa. Att den nyanlända familjen springer förbi hela bostadskön hos allmännyttan bara därför att är också ett fantastiskt sätt att skapa ilska hos de rättvisekrävande svennarna. Att en familj från Somalia fick åka gratis medan jag skickades av bussen för att jag hade ”betalningsförmåga” är en annan orättvisa.

Det Sverige vi lever i idag är inte rättvist. Det håller inte inte ihop. Det är ett land som ställer grupp mot grupp i en herrans massa situationer. Det är ett land som lägger grunden för konflikter som vi hade kunnat vara utan. För att kunna integrera folk i landet måste vi lära folk vilka regler som gäller. Som att betala på bussen till exempel. Jag gick hem, och det var ju egentligen rätt.

 

Känner Du för att utjämna orättvisorna, och bjuda mig på en bussbiljett – eller en öl? Swisha då valfritt belopp till 0721-868783. Märk ”Swishen” med ”Betalningsförmåga”. Tack!