RAPPORT FRÅN ALMEDALEN – 1: SJÖSTEDT

Ingen kan ta ifrån Sjöstedt att han är en bra talare, rentav fantastisk. Sjöstedt ger ett sympatiskt intryck, trots att jag egentligen tycker väldigt mycket osympatiska saker. Idag var det Sjöstedts tur att äntra scenen – i Almedalen, i kyla, snålblåst och duggregn.

Det blev lite fel tycker jag. Sjöstedt öppnade med att prata om Emil i Lönneberga. Sjöstedt sade att han ville ha ett land som det Sverige Emil i Lönneberga växte upp i, där folk ställde upp för varandra och brydde sig. Emil brydde sig, om griseknoen och om Alfred, ibland även om Ida. Men när Sjöstedt sade att det Emils verklighet var något att sträva efter så blev det väl galet? Eller?

För om Sjöstedt menade den han sade där, inför en rätt liten publik,  så skall vi ha liveget tjänstefolk – som drängen Alfred och pigan Lina. Sådana som förvisso skulle vara Sjöstedts väljarbas. Sedan skulle det vara okej att slå barnen, låsa in bråkiga söner i vedboden. Ett Fritzl-Sverige, med herrskap och tjänstefolk, typ.

Nu tolkar jag säkert Sjöstedt helt fel, men det var så jag uppfattade honom. Men jag var trött efter alldeles för lite sömn och någon öl för mycket. Imorgon kommer jag att vara piggare. Nu vankas sömn, för att orka med Jan Björklund och alla andra liberaler.

God natt och God morgon från Almedalen.