VÅRDKRISEN OCH FEM NEJ

Det är vinter 2017. För nästan exakt ett år sedan var jag på Tele 2 Arena och tog farväl av Kent. Ett år senare saknar jag Kent lika mycket som jag inte saknar vårdjobbet eller vårdkrisen. Den där kvällen på Tele 2 slängde Kent fram en helt ny låt som började snurra i skallen på mig när jag läste nyheten om Jimmie Åkessons ambitioner om att prata vårdkris med de andra partierna.  Ibland kopplar min hjärna på det sättet. Det finns några rader i låten Vinter 17 som känns som en sammanfattning av dagens verklighet.

Refrängen ”Nej, nej, nej, nej, nej” sammanfattar svaren från de fem partier som bemödade sig med att svara på Åkessons inbjudan. Vänsterpartiet eller Miljöpartiet tyckte sannolikt att det var bortkastad tid att ens svara. Första versens ”Chansen kommer. Chansen går. Men våra murar bara växer” sammanfattar ju hur de svenska politikerna hanterar vårdkrisen. Chansen kommer. Chansen går…

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna och Åkesson, som hos de andra sju riksdagspartierna pendlar mellan illa och extremt väldigt illa. I min värld spelar det liksom ingen roll om man mår fysiskt illa av att vara i samma rum som Åkesson om Åkesson bjuder in till förutsättningslösa samtal för att lösa vårdkrisen. Där och då måste man som politiker vara vuxen nog att göra något man inte vill. Ibland får man offra sig för att kunna lösa ett stort problem.

Men så blev det alltså inte. Fem av sju partier tackade nej. Två struntade i att svara. Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Man kan ju tycka att det vore fint, nobelt och stort att svälja den politiska prestigen och spykänslorna för att försöka rädda svensk sjukvård undan en kollaps. Men det klarar inte de svenska partierna. Alliansen pratar om att de minsann skall hitta sina egna lösningar. Regeringen konstaterar krasst att man inte har för avsikt att medverka. Detta samtidigt som vårdpersonalen i Sverige drömmer mardrömmar om vintern 2017 i allmänhet och julen samt nyåret 2017 i synnerhet…

Det är ju inte migrationspolitik Åkesson vill prata om. Åkesson vill prata vårdkris. Men beröringsskräcken är större än viljan att försöka hitta gemensamma lösningar på enorma problem. I min värld krävs det att alla krafter i svensk politik drar åt samma håll för att komma tillrätta med en vårdkris som blir tre anmälningsfall allvarligare för varje vårddygn.

Politik handlar om att kunna visa sig vuxen nog att bidra till konstruktiva samtal om hur man löser en för alla livsviktig fråga. Åkesson ville snack, bjöd in till samtal som lika gärna statsministern eller Annie Lööf kunde ha bjudit in till. Men det har de inte gjort, och hade de gjort det så hade säkert inte Åkesson blivit inbjuden. Åkesson bjöd in, och avslöjade faktiskt alla andra som de politiker de visar sig vara. Fega, och prestigefulla. Detta samtidigt som Svensson sitter och väntar i akutens väntrum, har fastnat i vårdköerna.

”Vem sa att det är lätt? Gör fel. Gör om. Gör rätt. Det finns inget annat sätt…”

5 svar på “VÅRDKRISEN OCH FEM NEJ”

  1. Tack, Fredrik, för att du uppmärksammar denna pinsamma fadäs av sju(k)klöverparti-”ledarna”, som tycks ha fastnat i trotsåldern: Nej, nej, nej… buhuhuää.. jag vill inte!

    Det skulle inte förvåna mig, om den gode herr Åkesson, som uppenbarligen är både betydligt bättre fostrad och betydligt bättre utrustad å huvudets vägnar…

    … än sina ”kollegor” i pajasregeringen och deras supporterklubb i förment opposition, visar sig ha lika stort försprång i vårdfrågan, som han haft i migrationspolitiken.

  2. Till mitten av mars månad 1792 var det Gustaf III´ s fel hur det var i Sverige.
    Numer delas ansvaret av 87% av svenska folket.
    Kul med delat ansvar.
    Men ingen väg till lösning.
    Synes det mig…

  3. Yttre hot har alltid varit en enande faktor. Sjuklövern har hittat sin yttre faktor som enar dem. Sedan käftar man lite sinsemellan eller instämmer med DÖ.
    Märkligt, men jag kom att tänka på Iran och Salman Rushdie, inte alls det du tänkte.

  4. Själv har jag alltid haft svårt för Kent så de sju partiernas sandlådebeteende får mig istället att associera till Moder Sveas låt ”Hospital Rosenbad”.

    Märkligt att Moderaterna kunde göra en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet med tanke på att de två partierna har olika syn på Bromma Flygplats…. 🙁

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *