VALRÖRELSEN – HANS LI ENGNELL

Hans Li Engnell ger oss sin – som vanligt skarpa – betraktelse av nutiden. Eller rättare sagt framtiden, om ett år sisådär – när vi har kommit till valrörelsen. Det är en text om svenska politikers icke-existerande attraktionskraft och patologiska käbblande. Enjoy.

Valrörelsen

Om ett år går Sverige in i en valrörelse. Vi vet alla hur det brukar se ut. Det dräller ned reklam i brevlådan, valstugor sätts upp på torg runt om i landet och det pratas politik. Massor av politik.

Även om jag uppskattar valrörelser för att de är ett slags stolt manifestation av vår demokrati, finns det också något rätt äckligt över dem. Det är i valrörelser som politiker satsar allt de har vid Black Jack-bordet och lovar i princip vad som helst. Det är också då de står på broräcket och väljarna har möjligheten att ge dem en knuff. Vem skulle inte lova allt över himmel och jord när karriär, inkomst och makt står på spel?

Tyvärr tror jag inte på dem längre. Agendas partiledardebatt i söndags hjälpte knappast att övertyga någon om de svenska toppolitikernas trovärdighet och seriositet. Det blev en enda lång anslagsbingo, för att låna statsministerns uttryck. Politikernas oförmåga att tänka framåt gör att debatten står och stampar.

Ett exempel är krisen inom polisen. Alla vet att Sverige behöver fler poliser. Samtliga partier verkar överens om detta. Ändå får vi aldrig veta hur det ska gå till.

Politikerna upprepar sina krav på fler poliser i snart sagt varje debatt. Det väljarna förtjänar att få information om är hur detta ska bli verklighet när närmare ettusen poliser sade upp sig under fjolåret, Polishögskolan står med en femtedel tomma utbildningsplatser och lönerna fortsätter att vara för låga. Fråga en partiledare ”hur?” och du kommer få svaret att Sverige behöver fler poliser. Möjligen följt av någon sorts kraftuttryck för att inskärpa hur viktig frågan är. Goddag yxskaft.

Valrörelser ska väcka nyfikenhet och ge energi. Problemet för mig är att jag i nästa valrörelse mest kommer känna bitterhet och besvikelse. Bitterhet över att alla låter precis som de brukar, som om de inte tagit till sig av den allvarsamma utveckling landet genomgår, och besvikelse över att det inte finns ett enda trovärdigt politiskt alternativ jag med fullgott samvete kan rösta på.

Situationen är visserligen inte ny. För en libertarian med åsikter så spretiga att de får Göran Greiders frisyr att framstå som välkammad vore det snarast konstigt om det fanns ett parti som passade som hand i handske. De flesta röstar på det minst onda alternativet, det som vill påverka landet i rätt riktning och vars brister går att stå ut med. Men vad gör den som landar i slutsatsen att alla vill påverka i fel riktning?

Vad ska den väljare som tappat förtroendet för alla partier göra vid valurnan? Skriva ”Skärp er!” på en blank valsedel och gå hem? Rösta på Onanister mot Nato (jo, de ställde faktiskt upp i senaste valet) bara för att man kan? Det kan ju omöjligt bli sämre än en röst på Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra.

Om valrörelser är en hyllning till demokratin som samtidigt är lite äckliga, är själva valdagen en rätt högtidlig dag fylld av ångest. Jag kommer gå dit och stå i valbåset och svettas. Precis som vanligt.

Fråga mig inte vad jag kommer att rösta på. Men jag kan säga så mycket att Onanister mot Nato står sig rätt bra i konkurrensen just nu.

7 svar på “VALRÖRELSEN – HANS LI ENGNELL”

  1. Mina politiska värderingar är också spretiga och inget parti passar speciellt bra. Men en del passar bättre än andra. Mitt sätt att lösa det problemet är att välja ut en fråga inför varje val som jag anser vara absolut viktigast och rösta på det parti som starkast driver denna fråga. Under ett antal val var det miljöfrågorna och då blev det MP. Sedan seglade invandringproblematiken upp och så blev det SD 2010. Mp gjorde ju också beslutet lättare genom att sluta med miljöpolitik och bli ett extremistparti för obegränsad invandring. Inget för mig.

  2. Ja, man kan bara känna bitterhet över situationen redan nu. Vårt land är på väg mot ett totalt sammanbrott men ingen gör något! Bara svulstiga löften utan egentlig substans.

    Själv tänker jag bli multikulturell. Gått ur svenska kyrkan vars frälsare är Marx med tillhörande befrielseteologi. Jag har sagt upp prenumerationen på SvD. Jag har tröttnat på motorjournalisten Jonas Fröbergs, Gunilla von Halls snyftreportage. Det är inte flyktingar vi tar emot utan majoriteten lockas av vår generösa bidrag. Det som fick mig att fatta beslutet var en krönika av någon Rejjs??? med adress Peter Springare om att sanningen är relativ och vad han säger är hans sanning [sic] . Det finns då någon annan sanning där utlandsfödda INTE är överrepresenterade då det gäller grova våldsbrott. För några år sedan var 52% av de, som satt inne med långa (??) fängelsestraff utlandsfödda.. Utlandsfödda utgjorde då 13% av befolkningen. Detta ger en överrepresentation med en faktor sju.

    Jag undrar ofta, alldeles för ofta, om mediefolket har långt under medelbegåvning.

    20% av utbildningsplatserna vid polisutbildningarna står tomma, trots att man sänkt kravet till långt under medelbegåvning.
    Studenterna kollas upp mot straffregistret först EFTER utbildningen. Grova brottslingar kan alltså få lära sig hur polisen arbetar och dra konsekvenserna av detta. Med betalning.

    Jag tror numera att huvuddelen av svenskarna är lika hjärntvättade som de muslimer, som kommer hit. Då min hustru är arab och före detta muslim, har jag fått god insikt i hur indoktrineringen går till.

    Vi ska lösa krisen med bättre integration. Hoppsan. Jag vet att de flesta ”flyktingar” inte vill integreras. De vill fortsätta att leva på medeltida vis men med mycket god försörjning.

    Min hustru har berättat att ”flyktingar” från Afrikas Horn anser det vara haram att arbeta i ett otroende land och säger rent ut att de ska föda barn och leva på bidrag.

    Jo för att bli mångkulturell har jag avsagt mig TV-avgiften. Många ”skyddsbehövande ” saknar TV trots att de är anslutna till kabel-TV.

    Många förfäktar idén att vi ska anpassa oss till de nya kulturerna. Jag har därför beslutat att fuska, så mycket det går och överutnyttja våra välfärdstjänster i möjligaste mån.

    Dessutom har jag långt framskridna planer att emigrera så att man inte behöver visa sin godhet med min, förhållande höga, pension.

  3. Jag kommer rösta för ett Swexit, eget försvar och ett totalstop för invandring med undantag av självförsörjande arbetskraftinvandring.

  4. Jag tänker gå dit med ett intyg på att jag inte röstat som valförättaren får skriva under, detta skall sedan ramas in och hängas på väggen. När det kommer nya tokigheter som de vill jag skall göra så kommer jag bara peka på intyget och skaka på huvudet.

    Kanske blir det även en T-shit med med något tryck i stil med, ”Skyll inte på mig jag röstade inte i valet – mitt samvete är rent!”

  5. Demokrati måste upp på dagordningen. Inte den sortens demokrati, stavat demokratur, som Sjuklöverns kolportörer och svensk MSM frossar i. Inte heller den demokrati som vissa politiker och EU-apparatjikar hävdar att EU och Lissabonfördraget representerar, trots att ca 80 % av de Riksdagsbeslut som rör Sverige, är redan fattade på EU-nivå av utlänningar och utomlands.

    Det är tack vare EU som grund och bortförklaring, som vi har öppna gränser och ett växande, destruktivt, dyrt Flyktinggeschäft, dock till glädje för de ideologiskt förblindade nyliberalerna och kulturmarxisterna.

    Ett första steg in på den verkliga demokrativägen är att hålla en folkomröstning om EU-medlemskapet, som kostar ca 45 GSEK/år och kommer förmodligen stiga mer än 5 GSEK efter nettobidragsgivaren UK:s EU-utträde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *