VÄLFÄRD OCH VÄNTETIDER

”Vår välfärd är unik. Vår välfärd är enastående och bäst.”

Vi som växte upp i sossehem i sossestäder under 70- och 80-talen fick under barndomen och ungdomen alltid höra mantrat om den svenska välfärden som bäst i hela världen, och inte bara samlingsbegreppet ”välfärden”. Skolan var bäst, äldreomsorgen var bäst, barnomsorgen var bäst och sjukvården var bäst – och allt kunde vi tacka de höga skatterna för…

Åren gick och själv blev jag välfärdsarbetare – avlönad med era och mina egna skattekronor. Inifrån såg jag att det där snacket om den svenska välfärdens överlägsenhet bara var tjurbajs. Visst var vi på SöS-akuten väldigt duktiga på att ta hand om de som kom in och var halvvägs genom dörren till Sankte Per, men vi var inte alls lika bra på skalorna under den högsta prioriteten. Väntetiderna var långa då, men ännu längre nu. Världens bästa välfärd var inte bäst då, och den är inte bättre nu.

Det spelar ingen roll om det är i Stockholm, Gävle, Karlstad eller Karlskrona du är för att få akut vård för något som inte är dödligt men som ändå kräver den akuta sjukvårdens resurser. Oavsett akutmottagning har du upplevt köerna, väntetiden och en miljö som inte alls motsvarar världens bästa välfärd eller världens högsta skattetryck. När du läser nyheten om att svensk akutvård är sämst i Norden så vet du att det stämmer av den enkla anledningen att du har svårt att se att det skulle kunna vara sämre i ett land med ungefär de förutsättningar som gäller i vår del av världen. Det handlar om en primärvård som vårdtagaren väljer bort av olika skäl – otillgänglig och opålitlig är bara två förklaringar. Det handlar om en sjukvård som inte hänger med när samhället har svårt med kurvtagningen när det svänger och kränger i samhällsbygget.

Tjejen spelade innebandy, och det var därför hon var i Stockholm och Sverige den där varma sommarveckan för några år sedan. Tjejen kom från Singapore och var lika välutbildad som väluppfostrad men allt det där spelade ingen roll när en grov finsk tjej skickade den späda asiaten i en parabolisk bana genom luften och in i idrottshallens vägg. De singaporianska tjejerna var inga porslinslirare, de gnällde inte men här blev det annorlunda. Ett avgrundsvrål av smärta, en höft som inte gick att röra. Jag var sjukvårdare på plats och såg det värsta tänkbara scenariot – en fraktur. Det blev ambulans från Skanstullshallen till Södersjukhuset, och det var sent en fredagskväll, i sommarvärmen…

Tjejen såg chockad ut. Det var skitigt, det var fullt av folk. Det var påtända junkies som brottades med först sjuksköterskor och sedan väktare inför en traumatiserad publik av patienter och anhöriga. Det var ambulanser som drog in nya patienter snabbare än de som redan fanns där i kaoset han få hjälp. Den singaporianska tjejen och hennes kompis frågade mig på perfekt engelska om detta var Sverige. Jag svarade på en inte lika perfekt engelska att ja, detta är Sverige – landet med världens bästa välfärd och världens högsta skatter. De såg ännu mer chockade ut, och jag gjorde dem tjänsten att dra för draperiet till det övervakningsbås som skulle vara deras och min plats i tillvaron under sju timmar. De behövde inte se den svenska välfärden leverera, det räckte med att de hörde.

Fjorton timmar senare lämnade jag och singaporianerna Södersjukhusets akutmottagning, den skadade på kryckor och stappligt ner för Sjukhusbacken. Det var ingen fraktur, trots att både jag, ambulanssjukvårdarna och mottagande sjuksköterska varit säkra på det. Det var bara en sjuhelsickes blödning i muskel och mjukdelar.

Efter det har jag haft anledning att besöka både barn- och vuxenakutmottagningar här och där med mina egna ungar och andras knoddar. För varje besök har jag blivit alltmer uppgiven över hur välfärdens Sverige levererar vård till sina högt beskattade men tydligen lågt uppskattade innevånare. Det blir inte bättre. Det blir sämre, och det blir sämre snabbt.

Väntetiderna skenar. Vården räcker inte till. Välfärden levererar inte. Men det är ingen överraskning för oss som verkar ”i branschen” och får se och höra om allmänhetens upplevelser i den välfärd som vi fostrades att tro var världens bästa. Kanske var det ingen lögn då, på 70- eller 80-talet. Idag är det allt annat än sanningen. Sanningen idag gör lika ont som ett njurstensanfall. Världens högsta skattetryck levererar inte.

12 svar på “VÄLFÄRD OCH VÄNTETIDER”

  1. Sverige måste ha den sämsta styrningen av offentliga tjänster i världen. Exvis. Läste man i SvD att produktiviteten inom sjukvården är 40% lägre än den i Finland, detta trots att finnarnas kostnad är lägre.

    Varför accepterar vi det höga skattetrycket när vi inte får valuta för pengarna?

  2. Från min erfarenhet här i Tyskland: För två år sedan skulle jag opereras med titthålskirurgi, inget farligt eller akut men det var bra om det blev gjort. Kvinnoläkaren ger mig en remiss (jag får gå med den till vilket sjukhus/klinik jag vill). Jag går samma dag till Universitetskliniken. Får där en tid en vecka senare till kirurgläkare. Jag går dit på avtalad tid, en måndag, kirurgen undersöker mig och det kommer även en narkosläkare. Sedan sitter jag mitt emot kirurgen vid hans skrivbord och han säger: ”Vi får väl hitta en operationstid åt dig.” Han tittar i sin dator och fortsätter: ”Kan du måndag om en vecka?”

  3. Livvakten Spöket ställde av mijonbilen R8 den 9/5. Kommer den på Blocket snart? Källa Flashback som hårdbevakar ämnet. Birgitta Ohlsson anslog 62 mille till Samordnarenhetens start. Kunkan har väl vräkt in mera skattepengar sedan. RRV är ni vakna – stor revision av nöden?
    Sorry för OT men vården får ju inte kosta och akuterna stängs ju ner! Pensionerna ska vi inte tala om?

    1. Samhällskontraktet mellan stat och medborgare är brutet!
      https://www.flashback.org/t2641153
      ”Staten har som främsta uppgift att se till så att landets gränser upprätthålls och medborgarnas intressen sätts i första hand.

      Senaste tiden har det blivit mer och mer uppenbart att svensken håller sin del av kontraktet genom att betala skatt medan Staten tar dessa pengar och sedan skiter i sitt huvudsakliga ansvar totalt.”

      Ja, staten har på senaste tid brutit sin del av samhällskontraktet, men jag m.fl. har dock inte märkt någon skillnad i ETT MINSKAT KRAV på mig och andra utsugna skattebetalare att betala in skatt: TVÄRTOM SÅ ÖKAR DE (S)KATTERNA!

      Dessa idé-lösa genomkorrupta landsförrädare (ja!) till varandes föraktade floskler & Ny-såssar har nämligen inga andra lösningar på sitt skadliga (s)tyre av stackars Svedala.
      http://iotakt.se/blogg/en-hund-begraven/

  4. SVT Text-TV bekräftar:

    ”Den svenska akutvården är sämst i
    Norden, visar en stor nordisk studie
    där samtliga sjukhus ingår. Danmark
    och Finland ligger i topp.

    Statistik som analyserats i studien,
    som Svenska Dagbladet (SvD) rapporte-
    rar om, sträcker sig från slutet av
    1990-talet fram till 2013.

    I inget av de nordiska länderna
    träffar läkare så få patienter som i
    Sverige under ett vanligt arbetspass.

    Sverige har också en extremt låg andel
    primärvård.

    Studien visar att Sverige har miss-
    lyckats med att bygga ut primärvården
    och få ut patienterna från sjukhusen,
    trots krav och önskemål om detta sedan
    80-talet.

    Antalet allmänläkare har minskat,
    samtidgt som specialisterna blvit fler
    de senaste 15 åren.

    Finland har historiskt legat i topp,
    men nu har Danmark gått om.

    -Det intressanta är att Finland är det
    nordiska land som satsar minst andel
    av BNP och klart lägst per invånare på
    sjukvård och att man har minst antal
    läkare på 1.000 invånare, säger
    professor Clas Rehnberg till SvD.”

  5. Min erfarenhet är från Mälarsjukhuset(Eskilstuna) och anhörigas vård. Sosseriet har ett fast grepp och orsakar attityd hos de sina, de andra drar ett tungt lass. Blandningen gör att det är svårt att utveckla verksamheten. Vårdcentralerna har en stor ekonomisk press på att avstyra behandlingar.
    Hela vårdsektorn verkar alldeles lamslagen av dålig ledning som fegar eller stoppas av facket.
    Personalen själv verkar helt medvetna om vilka som gör ett bra jobb och vilka som har attityd.

  6. Håller med om att svensk sjukvård har sina problem; här är mina anekdoter:

    Som förälder till ett cancersjukt barn har jag upplevt en lustig berg-och-dalbana. De tidiga åren med diffusa symptom var ett helvete. Att behöva skrika och gråta sig till en tid hos någon allmänläkare, som genast skickar vidare till någon specialist, och sedan få ligga på och hålla koll på remissen, ringa mottagande sköterska och gråta till sig återbudstid, för att sedan specialisten någon månad senare efter en kvart ser att symptomen antagligen inte har något med hans specialitet att göra och skickar tillbaks en till utgångspunkten, gör att jag inser att man måste vara väldigt frisk för att kunna få tillgång till vården. Frisk, påstridig och jävligt envis.

    När väl tumören hittades gick det som smort: operation samma vecka, och sedan ett års behandling på Lunds barnsjukhus. Det medicinska kan vården. Att stötta föräldrar och syskon till sjuka barn är de däremot inte lika bra på.

    Det vården verkar riktigt dålig på är administration. Remisser kommer bort. Kallelser skickas inte. Uppföljningar bokas inte in. Vården verkar bete sig som överstressade människor: glömska, irrationella. Återigen: man måste vara väldigt frisk för att hantera vårdmaskinen. Det är uruselt att jag måste ringa och kolla upp remisser, när jag hur enkelt som helst online kan följa varje steg i leveransen av en pryl jag köpt på nätet.

    Men vad gör vi då åt problemen i vården? Har du några förslag, Antonsson?

    Mitt förslag är att låta läkarna och sköterskorna vara läkare och sköterskor, och komplettera dem med kompetenta och effektiva administratörer och logistiker. Med chefer som anställs för att de är bra chefer, inte för att de är släkt med Mona Sahlins närstående eller för att ett parti behöver en reträttpost till. Chefer som levererar resultat, inte floskler om värdegrund.

    Vårdcentralerna lär behöva en omstart. Emellanåt är de så dysfunktionella att patienterna åker raka vägen till akuten istället – varpå vi får långa köer av desperata människor. Vårdcentraler där personalen verkar vara sjukare än patienterna bör läggas ned. Är vårdcentralen idag den arbetsplats som står till buds för de som är så oanställbara att de inte kan få jobb någon annan stans?

    Jag föreslår *höjda* patientavgifter, för att minska inflödet lite. Hårt och kallt? Men så är jag ju höger, vi hatar väl människor?

    Den som muckar och ställer till bråk på en akutavdelning bör få samma behandling som den borde få som ställer sig och kastar sten på brandbilar. Visst, de skall få vård som alla andra, men sen bör en fängelsecell stå och vänta. Noll tolerans mot buset.

  7. Hej.

    Undrar i mitt stilla sinne om det har med slösaktig och girig förvaltning, politiserad tillsättning av chefer samt att färre skall finansiera allt mer vård för allt fler som inte på något sätt är finansiärer till systemet?

    För det kan väl inte vara de senaste tjugo årens socialmoderata styre som haft en världsfrämmande idé om vulgärliberalt gränslös mångkultur som ledstjärna, och som genomfört denna med attityden ’Det skall fungera oavsett vad!’?

    Usch ja, tur att man å ena sidan är ung nog för att ett nytt system skall kunna etableras, men inte gammal nog att behöva vården för den dagliga överlevnaden.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  8. Minst sagt ett uppvaknande när man i mitten på 80-talet såg ut över världen och insåg att det man blivit itutad hemma i Svedala inte överensstämde med verkligheten.

    Lite OT och svar till KallePelle, visste inte att det var 62 mille som Mona + 8 anställda hade att leka med från början. Undrar hur mycket som är kvar – en telefonlinje och några affischer kan ju inte kosta så väldigt mycket…

  9. Men, det finns ju många viktigare saker än patienterna att ta hand om. Klädkod till exempel eller dubbelarbete, vara sin egen sekreterare fast man är specialist av en sort det finns 1 st i den glömda landsdelen, papper, papper och mera papper, galna regler som kullkastar behandling, datasystem som är skräp mm mm. Sjukskrivningar på grund av utbrändhet som sänker allt. Och budgeten är slut redan i augusti.

    Många av de unga läkarna vill helst inte ha patienter, de vill förverkliga sig själva. Att kunna svenska är inte heller krav längre.
    Om litet tag kommer systemet att kollapsa helt.

    Politiker borde sparkas från vårdens styrning. Och i alla fall sättas på att vänta i 13 timmar på akuten med 40 graders feber som slår ut hela kroppen. Kanske då?

  10. Kompetens lönar sig alltid. Inkompetens är alltid dyr oavsett område.
    Inom sjukvården styr inkompetensen utan möjligen i specialistsjukvården och då endast i det specikfika slutna rummet.
    Det gör att man kan få bra behandling när man väl är där och har en diagnos som kan intressera forskaren/läkaren.
    Allt annat inom sjukvården är på 80- talsnivå. Oavsett om området gäller administration, datorisering, patientbemötande eller förebyggande sjukvård.
    Boknings- och betalningssystemet i västra Götaland är som att gå tillbaka 50 år i tiden till stordatorernas tid.
    Ständigt undrar jag vad det är för övervintrade mjukisbyxpersoner som har intagit styrningen av detta enorma område. Eller är det praktikanter?

  11. Bor uppe i norr och är så här långt en odrägligt frisk en. Det är ca 10 år sedan jag själv besökte en akutmottagning pga en axel ur led. Noterade ingenting särskilt mer än att man fixade detta mkt fort. Min man var behjälplig den snabba visiten.

    Dock … min man har haft nyligen anledning att besöka primärvården, vårdcentraler, hela vägen upp till akuten pga, ja något bekymmersamt och mkt smärtsamt, han skickades vidare från ställe till ställe. Det han noterade var den oproportionerligt stora andelen … icke-nordiskt födda samt att det dykt upp skyltar med ”alla hot polisanmäles”. Fick mig att dra mig till minnes andra saker som jag noterat i förbifarter över åren, som gallergrindarna jag såg då jag var på studiebesök på det lokala socialkontoret. Sammantaget med allt annat man läser och som eskalerar fort.

    Rent krasst. Jag är till ungefär 99% övertygad (god statistik kan slå hål på den 1%en) om att anledningen till alla 90% utökningar av säkerhet för offentligt anställda beror på att Sveriges befolkning förändrats i kulturell bakgrund. De övriga 10% utgör de inhemska med svårigheter med aggression och impulskontroll som bevisligen alltid funnits + de som är förbannade över de 90 som med stor sannolikhet aldrig betalat en skattekrona i Sverige ”finns tamigfaen överallt”. Som i utökar köerna. Rejält.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *