TRETTIOENTUSEN MILJONER

För två veckor sedan så hade Fru Finansminister hittat trettioentusen miljoner kronor för att öka på budgeten för att hantera flyktingkrisens konsekvenser. Magdalena Andersson trollade fram de där pengarna, och det verkade inte vara något större problem alls. Det fanns ju ett trängande och uppenbart behov av trettioentusen miljoner kronor och kanske lite till – till och med – och då måste det ju fram med trettioentusen miljoner kronor.

Två veckor senare kommer det fram att den överenskommelse som regering och ”opposition” slöt rörande försvaret för ett år sedan inte håller. Pengarna räcker inte. Det mesta av det bästa har blivit mycket dyrare än man räknade med för ett år sedan, dock inte i närheten så mycket dyrare som kostnaderna i spåren av flyktingvågen som sköljde in över Sverige under hösten och vintern. Det borde finnas ett uppenbart och ett trängande behov av några tusen miljoner till för Försvarsmaktens reformering, utrustning och övning i ett allt bistrare säkerhetspolitiskt klimat. Men det finns ingenting, och det kommer inte finnas någonting. Fru Finansminister och den svenska regeringen prioriterar annorlunda och kommer så göra tills det är försent.

Försvarsmakten kräver inga trettioentusen miljoner på ett bräde, för ett år – även om de miljonerna skulle göra underverk för landets försvarsförmåga hyfsat snabbt. Försvarsmakten låter bara regering och riksdag att veta att man med en tiondel av det Magdalena Andersson hittade till Migrationsverket skulle kunna leverera det som riksdag och regering beställde. Men de långt hängande frukterna som generaldirektör Danielsson på Migrationsverket kan plocka är och förblir förbjuden frukt för överbefälhavare Bydén i Försvarsmakten.

Återigen är vi tillbaka till den vansinniga försvarspolitiken. Regering och Riksdag beställer ett försvar, låtsas hitta tillräcklig finansiering men vägrar sedan ta konsekvenserna när pengarna inte räcker för försvaret. Det handlar ju om fördyringar i materielprojekt som Försvarsmaktens räknenissar kan lastas lika lite för som Migrationsverkets analytiker och ekonomer kan lastas för att Sverige blev den stora flyktingmagneten upp i den fjällhöga nord.

Återigen går vi in i ett önskedrömmande där kriget Ukraina är förträngt till förmån för Miljöpartiets kris, där annekteringen av Krim är ett så avlägset minne att man kan tro att det aldrig har hänt medan Kaplans avgång minsann är verklig. Återigen visar vi i Sverige att vi är naiva, men naivast i världen när det kommer till att ta höjd för vad vår egen säkerhet och vårt eget försvar skall få kosta. Andra oförutsedda utgifter finns det bevisligen trettioentusen miljoner kronor till och för – bara i år. Men försvaret av Sverige finns det uppenbarligen aldrig några seriösa tankegångar om att fixa till. Inte förrän det är försent…

5 svar på “TRETTIOENTUSEN MILJONER”

  1. ”Det fanns ju ett trängande och uppenbart behov av trettioentusen miljoner kronor och kanske lite till – till och med – och då måste det ju fram med trettioentusen miljoner kronor.”

    Bara att driva alla myndigheter behovsstyrda inte enbart MV.

    Tänk bara vilka positiva effekter det skulle få på vård och omsorg både för ”kunderna” såväl som personalen…

    Vad är problemet?

    1. Den här oansvariga regeringen borde inte längre få sitta kvar. De har valts av oss för att ta bästa möjliga hand om landet och om dess medborgare. Det verkar inte vara deras ambition.
      De har inte brytt sig om vilka som tar sig in över gränsen, inte vilka som befinner sig inom Sveriges gränser. Klarar inte av att avhysa de som inte ska befinna sig här.
      Det borde finnas ett opartiskt och opolitiskt organ som kontrollerar hur regeringen sköter sig- det räcker inte med opposition och riksdag längre

  2. Naiviteten är en nödvändighet för PK-samhället. Om folk vore realister skulle de slås till marken av PK-stämpeln varje gång de anmärkte på något i sin omgivning. Vi har lagar som förhindrar folk och samhälle att ingipa preventivt mot hot. Vanligt folk kan ju inte skicka ut incidentberedskapen när de känner att något är fel. Jag minns de första åren i min bostad, ofta kom ”försäljare”, de gick in i min lägenhet och när de såg mig frågade de om jag ville köpa något. Ofta ville de sälja ägg eller potatis. Troligen visste de att rockhängarna var precis innanför dörren och att det var lätt att vittja fickorna om de inte var observerade. På samma sätt kan ”försäljare” gå in på min tomt och in i fritidshuset och säga att de vill sälja något. Det intressanta är att jag efteråt läst om hur folk blivit bestulna, troligen av de som säger sig vara ”försäljare” när de blir uppmärksammade. Men hur skall vi vanliga människor kunna hantera dessa ”försäljare”? Om vi har en hungrig pitbul sovandes på hallmattan blir vi troligen stämda och skadeståndsskyldiga för att den stackars bitne ”försäljaren” inte kan bli generaldirektör i framtiden. Hur gör vi om ”försäljarna” blir våldsamma?

  3. och härryda kommun har hittat 50 miljoner kronor för att köpa bostadsrätter och villor till invandrarna. De måste ju ha någonstans att bo, till skillnad från oss svenskar.

  4. De tomma ladorna visar sig vara en variant av Hilberts hotell.
    Nu kan vi ta emot oändligt många bussar med oändligt många migranter i varje!

    (Dags att läsa på MMT/chartalism.)

Lämna ett svar till maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *