TIO MILJONER

Då var vi där, betydligt tidigare och snabbare än någon kunde tro för några år sedan. Hans Majestät Konungen skrev ett personligt brev till den historiska innevånaren, han eller hon som gjorde att Sverige fick tio miljoner innevånare. Med till visshet gränsande sannolikhet passerades den där gränsen för ett tag sedan, med tanke på de papperslösa och gömda som inte räknas med – men som finns här ändå. Men nu är vi alltså tio miljoner innevånare, och än finns det oändliga fält och skogar kvar att befolka…

Statsrådet Strandhäll, regeringens egen femme fatale, blev överlycklig över nyheten om tio miljoner innevånare i konungariket Sverige. Socialförsäkringsminister Strandhäll twittrade exalterat om att framtidens välfärd och pensioner nu var i hamn. Att befolkningen i Sverige växer kraftigare än på andra håll i Europa borgar för en ljusnande framtid för de tio miljonerna. Bara för att befolkningen ökar snabbt kommer allt att bli bättre. Bara för att det finns över tio miljoner fast bofasta i Sverige kommer allt att bli underbart. Sug på den lilleputtstater som Monaco, Lichtenstein och Andorra.

Själv jublar jag inte åt nyheten om tio miljoner innevånare. Jag tycker inte att landet Sverige hänger med befolkningsutvecklingen. Infrastrukturen är eftersatt. Sjukhusen redan överfulla. Bostadsbristen akut. Köerna till förskolorna långa. Fattigpensionärerna rekordmånga. Skolorna räcker inte till, och inte heller lärarna. Polisen och rättsväsendet är på väg mot någon sorts kollaps. Och så vidare, och så vidare. Men vi har ju oändliga fält och skogar.

Statsrådet Strandhäll blundar för det faktum att det i väldigt många fall tar decennier innan de nya innevånarna blir närande istället för tärande. I många andra fall finns det aldrig någon som går från att gå på bidrag till att bidra. Det är den krassa, hemska verkligheten. En analfabet i 40-årsåldern från Afrikas Horn har nästan lika stora möjligheter att bli astronaut som att få ett jobb i Sverige innan det är dags för pension om man får raljera.

Om en snabbt växande befolkning är synonymt med en bättre välfärd så borde det jublas i Bangladesh. Om en stor befolkning garanterar framtidens pensioner borde gamlingarna i Monaco vara oroliga. Allt handlar om att få folk i arbete, att se till att de som lever på statens allmosor i form av bidrag blir så få som möjligt och att bygga ett samhälle som hänger med befolkningsutvecklingen – med skolor, sjukvård och allt annat som nya människor kommer att behöva.

Sverige klarar i ärlighetens namn inget av det där. Statsråd kan jubla åt tio miljoner innevånare. Jag gör det inte. Jag ser de verkliga problemen framför de overkliga önskedrömmarna. Pessimist? Javisst.

7 svar på “TIO MILJONER”

  1. Du sätter mina tankar på pränt, Fredrik. Bor sedan 46 år i Stockholm och har i flera år retat mig på den infantila floskelparaden från politikerna; ”Fantastiskt att Stockholm växer!” Jaså..? Utveckla! Är infrastrukturen tillräcklig för en befolkningsökning i nivå med två fulla SL-bussar per dag? Aldrig någonsin att en kosmopolitisk innerstadsjournalist skulle ställa en enda problematiserande fråga över det påståendet. Själv upplever jag bara mer trängsel i kollektivtrafiken, köer jämt och ständigt när man kör bil, oändligt långa väntetider för en hyreslägenhet osv… osv…

  2. Hej.

    Det är klart att om Strandhäll menar allvar så måste man på sikt socialisera (läs: låta staten stjäla den) all verksamhet, om den skall vara till alla, eller införa blodslagar och begränsa välfärd till den som har ett visst anta släktled som svensk (samt övriga Norden/Skandinavien) bakom sig.

    Eller så måste den som invandrar som vuxen vara mer produktiv under de år den yrkesarbetar för att kompensera kostnaden och generera mer ekonomi.

    Allt det där är ju jobbigt och den tredje punkten är inget som politiker kan kommendera fram, så det blir nog alternativ ett, två eller fyra: gör ingenting.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Man tar sig för pannan….
    Har Strandhäll noll koll på vilka som kommer hit?
    På bloggen Det Goda Samhället skrev Ulf Larsson i går om Ayman som kommit hit som asylsökare och om vilken SvD gjort ett antal snyftrepotage.
    Den typen av invandrare kommer inte att tillföra det här landet någonting och det finns alltför många Ayman som väntar på PUT för att sedan tar hit resten av familjen.
    Vad har Ingemar Stenmark gemensamt med Sverige? Jo, det gick fort utför!
    Skillnad? Jo, ”Stenis” hade järnkoll på grejerna!
    Trist att Löfven kör Ingemars gamla ”de e bara å åk” utan att veta vart han är på väg.

    .

  4. Jag var i Monaco förra året. Inga tiggare. Inga flyktingar.
    Flyktingar som kommer till Malta slussas snabbt vidare till Italien (dessa uppgifter har jag från en vän som bor på Malta under vinterhalvåret).

  5. Förstår att Strandhäll är lycklig. Makten är säkrad. Man tar från medelklassen som till stor del röstar ”fel” och köper röster med bidrag. Ju fler bidragstagare desto säkrare makt för socialister. Sverige går sönder gäller bara i opposition.

  6. ”Statsrådet Strandhäll blundar för det faktum att det i väldigt många fall tar decennier innan de nya innevånarna blir närande istället för tärande. ”

    OCH tid i arbetslivet för invandrare är 1-40 år ganska jämt fördelat över ålder….

    OCH empiri visar att endast hälften av en kohort är i arbete (helårsarbete) efter 15 år
    Dvs tar decennier kan lika gärna uttryckas som i många fall kommer man aldrig i arbete….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *