TAPPAD MARK – STOCKHOLMSSNUT

Det var länge sedan nu. Men nu är det återigen dags för ett gästinspel från allas vår Stockholmssnut igen, om ett – tyvärr – ständigt aktuellt ämne. Det handlar om tappad mark, för Polisen och för samhället. Ta dig att läsa och begrunda.

Varför tappade Polisen mark i förorten?

Under många år har den svenska polisen agerat tryckta under ett självbedrägligt synsätt som anses utgöra den rätta strategin för att förebygga brottsligheten i ett stort antal förorter runt om i Sverige och därmed kyla ned temperaturen mellan polisen och kriminella element. Resultatet av detta kan vi nu skåda. Gängkriminaliteten är mer påtaglig än den någonsin har varit i Sverige.

Givet är att viljan att lösa problemet varit god, men den utarbetade taktiken var inte annat än naiv och i många fall rent utopisk.

Sedan många år har polisen varit väl medvetna om att man varit på väg att tappa greppet i flera områden runt om i landet. Detta medförde att polisledningen satt under en lång period och försökte gnugga geniknölarna tillsammans med kriminologer och en massa andra människor. Resultatet blev, menar jag, djupt kontraproduktiv.

Eftersom man visste att antalet poliser i yttre tjänst var en alltför liten skara människor för att kunna rätta till problemet med handkraft, valde man istället metoden att försöka ”bli kompis” med problemet – det vill säga de som är potentiella stenkastare, rånare, inbrottstjuvar, narkomaner och dess langare samt de som rent allmänt har en usel attityd. Grundtesen gjorde gällande att man inte skulle vilja ställa till med djävulskap och bråka med någon man ”känner”.

Det man inte tänkte på var att vänlighet ofta uppfattas som svaghet i dessa kretsar, speciellt om motparten är en myndighet. Det var exakt vad som också skedde.

Sakta men säkert började det märkas av en förändring inom polisen där direktiven blev allt mer tydliga; vi ska arbeta kontaktskapande och vara mindre konfrontativa. En stor del av poliserna ansåg naturligtvis att den nya taktiken inte skulle få påverka det grundläggande polisiära uppdraget i någon större utsträckning, men jag hävdar att allt för många glömde bort sin polisiära skyldighet mitt i allt detta och blev en av anledningarna till att kriminella individer tilläts börja ta mark ifrån polisen.

Ganska snart började en kritik att växa fram internt som, med all rätt, menade att polisen inte längre drar åt samma håll – att många poliser ingriper lamt mot ordningsstörningar eller annan brottslighet.

Ute på vissa närpolisområden valde man att helt dra sig tillbaka när poliser från utryckningsavdelningarna åkte in i deras område för att genomföra en uppgift. Man menade att det vore bra om de slapp bli förknippade med repressiva åtgärder mot de individer som man försöker skapa en god relation med.

I takt med denna förödande utveckling pumpade polisledningen, med Carin Götblad i spetsen, på med diverse värdegrundsutbildningar som syftade till att polisen skulle få en större förståelse för andra människors situation och på så sätt bli en polis som passade bättre i polisledningens nya koncept.

Detta skapade en enorm irritation bland de poliser som insåg att vi höll på att flumma bort trycket mot kriminella grupperingar samtidigt som det nya förhållningssättet irriterande nog började breda ut sig.

Ett kontaktskapande och förtroendegivande arbete är naturligtvis aldrig fel, men problemen uppstår när allt för många poliser tar detta på sådant stort allvar och därmed glömmer bort sina polisiära skyldigheter och helt tappar handlingskraften.

Den dåvarande länspolismästaren arbetade hårt med att stationera ut poliser på plats i särskilt brottsbelastade områden genom att skapa så kallade poliskontor. Flera av dessa eldhärjades eller utsattes för skadegörelse, vilket var ännu en varningssignal som varslade om att någon inbillad kompisrelation med dessa individer inte skulle borga för en förbättring.

De kriminella grupperingarna blev allt mer störda av polisens närvaro i områdena, vilket fick dem att agera mer hänsynslöst gentemot polispersonalen på plats – allt för ofta en personal som uppenbarligen fått för sig att ett förtroendeskapande arbete innebär att man inte skall bita ifrån när så behövs. Detta resulterade i att kriminella individer började förstå att de kunde bete sig lite hur som helst, utan att polisen ingrep med kraft. Just detta faktum är en bidragande orsak till att polisen tappade greppet.

Ovan skall dock inte tolkas som att polisen inte ingrep alls i dessa områden, vilket man definitivt gjorde. Mängder av gripanden och beslag genomfördes under en lång period, men mycket sällan genererade detta i kännbara påföljder, vilket är ytterligare en orsak till att allt gled oss ur händerna. I samband med flera av dessa ingripanden uppstod våldsamma upplopp med efterföljande oroligheter som kunde vara i flera dagar.

Allt eftersom samhället inte varit kapabla till att vidta åtgärder mot den enorma krutdurk man skapat så har den nu hunnit explodera rätt i famnen på oss.

Det i särklass största misstaget som gjordes var att underskatta gängproblematiken så till den milda grad att man trodde att den skulle mildras genom att man mer eller mindre skulle vädja om deras respekt samtidigt som de var mycket brottsaktiva och fientligt inställda mot polisen.

Idag är skottlossningar, rån, våldsamma upplopp, våld mot polis, hot, utpressningar, narkotikabrott och misshandlar fullständigt normaliserat i dessa parallella och dysfunktionella små samhällen.

Mängder av samhällsinstanser måste ta på sig att detta har fått växa sig så omfattande. Det yttersta ansvaret bär givetvis de personer som begår alla dessa kriminella handlingar. Givetvis måste polisen belastas för att man inte agerat utifrån en verklighetsanpassad strategi och med gemensam kraftfullhet mot problemet, men oaktat detta, så fanns det ändå inte en fungerande verksamhet som tog över i nästa led efter att polisen gjort sin del i processen.

Ett stort ansvar bärs, föga förvånande, av politiker som agerat mycket blekt i detta. Istället för att satsa pengar på de omtvistade fritidsgårdarna och diverse projekt, borde de ha varit mer angelägna att lyssna och agera på alla de varningssignaler som skickades till dem. Vidare anser jag att Socialtjänsten varit alldeles för passiv genom hela utvecklingen. Det fanns och finns i detta nu mängder av personer som borde omhändertas enligt LVU. Möjligen handlar det om en resursfråga, precis på samma sätt som för polisen?

Vidare måste domstolspraxis ändras då den nedre delen av straffskalan inte får kriminella att tänka över sina handlingar i någon större utsträckning.

Frågan om åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsningar är också ett ovälkommet fenomen som måste göras något åt.

Märk väl, jag har bara berört gängkriminaliteten i förorterna, primärt i Stockholm. Men vi har också Malmö, Göteborg och ett flertal andra städer med enormt stora problem.

Utöver detta händer det mycket annat i samhället som är minst lika illa, som polisen på grund av resursbrist inte har en chans att agera mot.

Givetvis kommer vissa anse att jag förenklar problematiken. Men tro mig, jag är fullt medveten om komplexiteten i detta. Jag hävdar dock att jag pekar på några mycket viktiga saker när det kommer till ansvarsfrågan i detta. Detta misstag får inte göras om.

Slutligen vill jag tacka alla de poliser som fortfarande sliter hårt och på ett sätt som anstår en värdig polis. Fortsätt kämpa – det måste vända snart!

Till er utanför polisen; vi behöver ert stöd, trots att polisorganisationen just nu knappt förtjänar det. Men tänk på att det finns många eldsjälar på individnivå inom kåren som ger järnet för er skull.

Ta hand om er!

@stockholmssnut

13 svar på “TAPPAD MARK – STOCKHOLMSSNUT”

  1. Försöker respektera och stödja er genom att till exempel ta mina fortkörningsböter som ett självförskyllt straff och vara trevlig mot den polisman/kvinna som delade ut dem.
    Men när man samtidigt vet att det på en del ställen i Sverige går utmärkt att skrika de grövsta könsord åt en polis eller slänga sten på honom/henne utan minsta straff känns det ruttet.
    All heder åt er som kämpar men jag ber er, behandla oss alla lika.
    Vad hade hänt om jag skrikit dessa svordomar åt den trafikpolis som gav mig böter eller till och med hotat honom/henne(som nyligen sågs i TV)?

  2. Kan inte vara roligt att jobba under politiskt korrekta polischefer och ständigt få skit av vänstermedia så fort ni agerar.

    Kod 291 har också skadat förtroendet för poliskåren för en lång tid framöver.

    Ett slappt rättsväsende är nog det största felet som släpper ut våldsamma yrkesbrottslingar på löpande band. Nu är det många medborgare som inte vågar vittna vilket är helt förståeligt när ens namn och adress blir helt outad enligt offentlighets principen. Ni kommer inte att få allmänhetens hjälp pga av rädslan för våldsamma handlingar.

    Framtiden kommer att bli oerhört mycket våldsammare än det vi ser nu, sanna mina ord. Vårt samhälle har abdikerat tack vare de ryggradslösa politiker som styrt vårt land de senaste 25 åren. Tur att det är val snart.

    Tack för ordet

  3. Nu skall väktare mer och mer göra polisens jobb. Det har alltså gått så långt att samhällets kärnuppgifter privatiseras. Detta samtidigt som samhället tagit över rent privata uppgifter som barnuppfostran och fritidsverksamhet.
    Dessutom på toppen av allt detta uppgiften om världens socialbyrå. Vem satte upp denna plan och när fick folket yttra sig om den?

  4. Resursbrist?
    Inte när det gäller att sätta dit vanligt folk för något strunt med deras fordon i alla fall. Vältränade konstaplar eller polisassistenter eller vad de nu är åker omkring i nytvättade lyxbilar och slår ned på bagateller istället för att jaga verkliga brottslingar.

  5. Självklart vill man stödja polisen. Men jag måste erkänna att det är svårt när man ser hur polisen ger sig på svenne banan för trivialiteter samtidigt som man låter invandrargängen komma undan med grov brottslighet. Och sen den där förbannade värdegrunden och mörkandet av invandrarnas kriminalitet vilket båda får mig att vilja kräkas. Den enskilde polismannen vill nog gott men har fått ett jädra patrask på halsen i form av en idiot till rikspolischef samt en hoper länspolismästare som inte bryr sig ett skit om annat än sin karriär och politisk korrekthet.
    Om varit diktator hade jag höjt polisernas löner med 10 000 – 15 000 kr rakt av och anställt 20 000 poliser ytterligare. Samtliga hade fått tung beväpning, tillgång till militär utrustning samt omfattande träning för att kravaller och upplopp med allt det våld som behövs. Låter det brutalt? Vad är alternativet? Ett Brasilien där de fattiga bor i favelor och de rika låser in sig bakom höga murar. Ett sånt samhälle vill jag inte ha.

  6. Diverse flumpolitiker och deras ’följare’ har under lång tid kokat ihop en giftig brygd – men politiker som inte duger byts till slut ut. Ansvar behöver de dock aldrig ta. De astronomiska kostnaderna blir skattebetalarnas problem, ett sönderfallande samhälle blir allas ’utmaning’.

    Det skulle inte räcka med att hyra in tusentals finska poliser, politiker för hela statsapparaten, lärare i utbildningsväsendet, domare osv. Vi behöver finsk sisu. Grinollarna, skönandarna, och alla andra flummande nyliberaler, dito socialister och navelskådande egoister behöver sannerligen uppfostras – något varken deras föräldrar eller skolan mäktade med.

    Alternativet till den finska modellen är en betydligt hårdare framtid, som få vill ha. Än så länge.

  7. Tillvaron i fängelserna är också alltför behaglig för internerna. Kortare fängelsestraff är inte tillräckligt avskräckande utan mer av en integrerad del i de gängkriminellas livscykler.

    Jag har pratat med en som har suttit inne, som ansåg att han hade aldrig ätit så gott som i fängelset. Han förfasade sig över att samhället gav internerna så god mat medan våra gamla får så dålig mat och svälter.

  8. Er Sverige på vei ned i ett anarkistisk toalett?
    Eller er realiteten en annen?

    Norske MSM nekter å skrive om det som skjer i Sverige.

  9. Apropå den påstådda resursbristen: i det stenhårda USA åker polismännen i Highway Patrol oftast ensamma i sins bilar, i Sverige sks man prompt vara två. Snart får väl mc-polisen en extra konstapel som passagerare. Enligt vad jag erfarit har poliser i yttre tjänst en schemalagd arbetstid på bara lite drygy 20 timmar i veckan. En bekant som bor granne med en polis tappade hakan när han fann polisen bakom ratten på lokalbussen. ”Va, sitter du här? Ja, det blir så långtråkigt med all ledighet”

    1. Att polisen skulle arbeta 20 timmar i veckan är långt ifrån verkligheten. 40 timmar är vad som gäller i grunden.

  10. Ingenting kommer att ändras förrän dialog poliserna ägnar sig åt något annat. Till och med Ygeman sa att lösning på problemen var fler fritidsgårdar. Jag gick för bi en i Lördags den var öppen på min tid var dom öppna vardagar och det utan vi kasta sten på Polisen. Jag tror inte fler Poliser är lösning utan förändrat arbetssätt .Varför inte ta efter Danmark när det gäller vapen Där blir man häktad direkt och döms automatiskt nästan till ett års fängelse vilket medför att om du tar revolvern på promenad kan du upptäcka att du kommer sitta dom närmaste 13 månderna i fängelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *