TÄNDA LJUS OCH BERG AV BLOMMOR

Hur många tända ljus måste vi behöva se? Hur många berg av blommor? Hur många avgrundsvrål av ren och skär sorg måste vi behöva höra? Hur många gråtande anhöriga måste vi behöva trösta? Hur mycket mer våld skall vi behöva stå ut med?

Här och där på de sociala medierna läser man kommentarer som ”Det är nog nu”, ”Det måste få ett slut nu” och ”Det kan inte få fortsätta så här”. Sanningen är den att det var nog för länge sedan, långt innan en oskyldig 8-årig pojke dödades av en handgranat. Verkligheten är sådan att inte kan eller borde få fortsätta så här längre. Det borde ha funnits ett slut långt innan en 4-årig flicka sprängdes till döds av en bilbomb i samma kvarter förra sommaren. Men det tar inte slut.

Det fortsätter. Det är inte nog, och det gör ont att det land vi lämnar efter oss till våra barn och barnbarn är ett land där andra barn mördas, dödas och lemlästas i en våldsspiral som samhället inte kan få stopp på. Det enda vi kan göra är att se på när ljusen tänds i förorten ännu en gång. Ett nytt berg av blommor växer vid ett krossat fönster, medan sorgen syns och hörs.

Då och då kan man från regeringens håll få höra fördömanden. Ibland erkänner statsministern att vi har varit naiva. Rätt så ofta får man en kombo av allvarsamma miner, tomma ord och några konstateranden på en pressträff om att det inte kan få fortsätta såhär. Sedan händer inget mer än att fler poliser lämnar sina allt viktigare jobb än de nya som kliver på. Det fanns en tid då den utveckling vi ser kunde ha stannats upp, lindrats eller kanske till och med stoppats. Den tiden är inte nu. Klarar samhället något idag och imorgon så handlar det om att kanske – kanske – kunna bromsa den förödande färden.

Vi har en rikspolischef som skall leda kampen mot våldet. Samma rikspolischef hade om han hade fått för sig att kommentera handgranaten i Biskopsgården sannolikt trasslat in sig i ännu ett resonemang om vad det är för stackars mördare som begår en sån här förskräcklig händelse. Eliasson frågar sig säkert vad den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter mördaren växt upp under? Vad är det för trauma mördaren bär med sig? Allt medan ännu ett berg av blommor växer…

Vi har en lagbok som våra domstolar kan tolka, och den tolkar den oftast generöst till brottslingens fördel. Domstolarna sätter oftast ribban lågt. De som lever i våldets verklighet ser det tydligast, hur de korta straffen skapar en kroniskt minskande respekt för lagar, för rättsväsendet och samhället. Vi måste tänka tanken på att överge dagens kriminalvård och börja skydda alla andra från de värsta brottslingarna i tid och evighet. Vi måste kunna få livstid att vara livstid. Vi måste skydda folk från de som dödar oskyldiga barn. Vi måste hålla dem borta från våra gator och torg – innanför murar och galler – tills de inte längre är kapabla att döda, mörda och lemlästa igen.

Det är inte nog nu. Det var nog för länge sedan. Sverige är inte tryggare än någonsin. Det borde vi väl kunna vara överens om när oskyldiga barn sprängs till döds i våra förorter?

6 svar på “TÄNDA LJUS OCH BERG AV BLOMMOR”

  1. Det märkliga är att när någon som tvingats in i en situation som denne inte vill vara i och inte eftersökt till slut måste försvara sig så är domstolarna inte längre generösa med tolkningen till den angripnes fördel.

    Fy Fan! Säger jag bara.

  2. Det är inte straffets lämgd utan upptäctsrisken som får brottslingen att avstå. Det vet varenda fartsyndare. Men därför måste dels polisen faktiskt ingripa, även mot småbrott, dels de vanliga boende som vet vilka som agerar vara beredda att vittna. Utan den kombon är det kört.

  3. Hej.

    inte för att jag brukar ge identitetsfånarna annat än det långa fingret, men det är nästan så att man velat ha en varning för bilden till ditt inlägg. Det är nästan att åsynen av Löfv-blåsaren sätter igång ett PTSD-skov.

    Har använt följande i utbildning:

    -”En elev avancerar mot en annan, med dragen kniv, och skriker aggressiva hot. Du är lärare i klassrummet. Vad gör du?”

    Beroende på responsen spelas scenen vidare på olika sätt.

    En förkrossande majoritet människor insisterar på att det alltid räcker att prata.

    Vi som känner vårt inre mörker vet att så inte är fallet, men den gode Eliasson, den gode Löfven och den goda Lööf; de är alla goda, och känner inte mörkret inom människan. Därmed kan de aldrig se verkligheten då de strävar mot godhetens ljus, bort från sitt eget mörker.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  4. I ett annat land,som nog politiker har som modellsamhälle mångkulturellt,dödades 20 barn på ett bröllop,är det dit ,det mera spännande våra bestämmande politiker vill fösa oss?

  5. Libanesisk minister: ””Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa. Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana”.

    http://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/

  6. Det är nog bara anmälningsbenägenheten som ökat. Det har alltid slängts handgranater på 8-åringar här i Sverige, eller i alla fall i EU, eller… ja, det som nu är EU. Redan på 40-talet var hela Europa fullt av handgranatssprängda barn. Och titta bara hur det såg ut i Balkankrigen.

    Enda skillnaden är att folk nu vågar prata om det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *