SVENSSON, SVENSSON

Julafton och klockan hade passerat 20:00 när vi tryckte på fjärrkontrollen för att hitta SVT1 och Svensson, Svensson – om en svensk brevbärares julafton i Örebro-stadsdelen Vivalla. Svensson, Svensson har några decennier på nacken och känns helt ur tiden. Bor man i Vivalla som Svensson och har en granne så är sannolikheten minimal att grannen heter Sara och också är att betrakta som ”Svensson”. Ännu mer osannolikt är det att familjefadern Gustav är vid liv, som den brevbärare han är. Idag hade Gustav jobbat för Postnord, och därmed haft en fatwa hängande över sig – både bland grannar och andra i Vivalla…

Svensson, Svensson finns inte längre. Svensson bor inte i Vivalla. Svensson har flytt bilbränder, valfusk och utanförskapet. Svensson firar inte längre jul. Inte offentligt iallafall. Vivalla är inte Svenssons stadsdel längre. Vem som styr och ställer i Vivalla kan vi käbbla om. åtminstone till nästa jul.

Gustav Svensson i Vivalla julen 2018 hade fått se sin bil uppeldad minst en gång. Gustav Svensson hade blivit stenad i sin roll som brevbärare, minst en gång men sannolikt många fler.  Mamma Lena jobbar på bank, och i Svensson, Svensson 2019 kan hon och kollegorna tacka tidslåset och Peter Springares kollegor för att de inte har blivit rånade – inte på riktigt iallafall. Dottern Lena har tvingats fly från ett halvdussin gruppvåldtäktsförsök i kvarteret, medan sonen Max har blivit av med åtta mobiltelefoner, fem märkesjackor och tre bankkort vid olika överfall på väg hem mot Trollstigen 12 i Vivalla.

Svensson, Svensson var vardagsrealism i mitten och slutet på 90-talet. Då fanns det svenska brevbärare boende i Vivalla, och bankanställda som lyssnade till efternamnet Svensson, Då fanns det Maxar och Linor i skolan i Vivalla. Nu finns det mest linor, på skolans toaletter eller som pianotråd över gångvägen mot Varberga…

Man kan välja att lyssna på Betnér eller Schyffert, på Löfven eller Lööf. Man kan få för sig att det minsann är precis lika bra eller dåligt i Sverige nu som då, när Gustav Svensson gungade i takt till Kalle Anka på julaftonen. Jag har försökt följa med tiden sedan dess, och inget är sig likt. Inte är det bättre.

De svenska politikernas totala misslyckande har blivit allas vårt misslyckande. Svensson får leva med deras misslyckande. I vardagen. Under annandag jul. På arbetsplatsen, och under fritiden. Svensson, Svensson och deras julfirande känns lika avlägset som vikingarna och dinosaurerna. Det har gått fort. Väldigt fort.

17 svar på “SVENSSON, SVENSSON”

  1. Svensson kan än så länge flytta till ett någorlunda hyggligt område inom Sveriges gränser. Så länge han har pengar.

  2. Ja, stora delar av Sverige har förvandlats till oigenkännlighet på ett par decennier. För att göra en jämförelse mellan ”Svensson, Svensson” och mitt eget liv:

    För tjugo år sedan bodde jag i ett av de mest invandrartäta områdena i min hemstad. Ibland frågade bekanta om jag inte vantrivdes eller kände mig otrygg i området, som redan då hade rykte om sig att vara ett problemområde med hög kriminalitet.

    Jag svarade alltid ärligt att jag inte vantrivdes eller kände mig otrygg. Den brottslighet man märkte av utgjordes i huvudsak av stökiga ”a-lagare” som hängde kring torget. A-lagarna råkade ibland i luven på varann, med följd att polis fick tillkallas,. Jag kan också tänka mig att de gjorde sig skyldiga till en del snatterier och småstölder, och på så sätt utgjorde ett problem för de lokala handlarna. Men vi ”vanliga” boende i området hade ytterst sällan skäl att vara rädda för de mer eller mindre utslagna missbrukarna.

    Vad gäller invandrarna tyckte jag i slutet av 1990-talet fortfarande att de utgjorde ett slags pittoreskt inslag. Det var kul att det fanns några mindre butiker där man sålde livsmedel från Balkan och Mellanöstern. Jag minns bl.a. att jag brukade köpa fetaost och oliver till betydligt lägre priser än i de reguljära livsmedelsbutikerna.

    Nu, 20 år senare, är jag överlycklig över att jag lämnat området. Ibland besöker jag området på dagtid. Det vore överdrivet att säga att jag vid dessa tillfällen känner rädsla eller obehag, men jag känner mig som en främling.

    Området är numera fullständigt dominerat av invandrare från Mellanöstern, och som etniskt svensk är man en utböling. I områdets centrum finns knappt en enda svenskägd butik kvar. Samtliga affärer har namn som ”Alis livs” eller ”Syria Foods”. På gatan hör man i stort sett bara främmande språk, företrädesvis arabiska, och en stor majoritet av de kvinnor man ser bär slöja. Vid några tillfällen har jag t.o.m. sett kvinnor iklädda heltäckande niqab/burka (även om det lyckligtvis tillhör ovanligheterna).

    Vid ett tillfälle gjorde jag misstaget att fråga efter fläskkotletter i en av områdets livsmedelsbutiker. Butiksägarens tonfall och minspel signalerade tydligt att han blev provocerad av frågan, och att han därefter inte uppfattade mig som en önskvärd kund .

    Kvällstid undviker jag att besöka området. Jag är helt enkelt rädd att bli utsatt för brott. Förutom en lång rad våldsamma personrån har det under de senaste åren varit flera skottlossningar på öppen gata i området. Det är antagligen bara en tidsfråga innan någon oskyldig utomstående råkar bli träffad av en kula.

    Jag är säker på att den utveckling jag beskrivit inte är ovanlig. Den typ av område jag beskrivit finns troligen i flertalet större och medelstora städer över hela Sverige (möjligen med undantag för norra Norrland). Det bör också påpekas att det område jag beskrivit inte är något av de värsta eller mest illa beryktade problemområdena. Det är alltså inte fråga om Rosengård, Rinkeby/Tensta, Biskopsgården, Hässleholmen, Skäggetorp eller något annat av de ”särskilt utsatta områden” som ofta nämns när det pratas om gängkriminalitet och skottdåd.

  3. Nåja, nu var väl Vivalla knappast ett centrum för svenskt medelklassliv ens på 90-talet. Jag har alltid antagit att valet av plats för familjen Svenssons villa var ironiskt menat redan från början.

  4. Väpnade bank och postrån skedde nästan varje dag i det tidiga nittiotalets Sverige. Risken att fru Svensson förr eller senare skulle få en skarpladdad pistol upptryckt i ansiktet var alltså mycket stor.
    År 1994 anmäldes 136 bankrån. Den siffran hade minskat till färre än 20 år 2016.

    Bilbränderna var färre än i dag men sannolikheten att Herr Svensson skulle få sin bil stulen var mycket stor. Bilstölder var precis som väpnade rån en del av vardagen i nittiotalets Sverige. Svårt för oss moderna människor att förstå.

    Synen på sexuella övergrepp och våldtäkter var mycket annorlunda på nittiotalet. Även där har samhället i dag byggt upp rutiner som hjälper unga offer för sexuella övergrepp/våldtäkter att anmäla och faktiskt bli trodda.
    Sannolikheten att unga fröken Svensson valt att inte anmäla våldtäktsmännen på grund av samhällets likgiltighet är tyvärr mycket sannolikt.

    Faktum är alltså att Lööf, Betnér och Schyffert har rätt och bloggaren har fel. Sverige var ett farligare och våldsammare land på nittiotalet jämfört med i dag!
    Att de kommer fram till en annan slutsats än bloggaren kan bero på att de stödjer sina åsikter på statistik och inte en på familjekomedi som utspelas i ett fantasiland som kallas Sverige men egentligen har mycket lite att göra med hur livet såg ut i det landet för sisådär ett kvartssekel sedan.

    1. Är du en sådan där ”brottsförnekare”? Vet du om att brottsklimatet har hettats upp mer än 150 grader (minst)?

      Antingen är du dum, eller så är du en förnekande Dumbo. Ofattbart öronbedövande dumbo.

    2. Har snillet Anders funderat någonting på varför någon skulle komma på den infantila idén att råna moderna bankkontor? Vad skall de råna dem på? En kopieringsmaskin? Bilstölder? Ännu mer infantilt. Det finns inget att stjäla i en modern bil och det går inte att köra iväg med den. Hört talas om kodade tändningssystem? Skulle de mot förmodan släpa iväg bilen så kan de flesta nya bilar spåras med inbyggd GPS(har On-star i mina GM-bilar, bara att starta appen och spåra). Herregud…

      1. Det är Antonsson som i sitt blogginlägg verkar påstå att risken för bankrån ökat sedan 90-talet. Att bilbrotten minskat är också en sanning väl belagd med statistik.
        Det är uppenbart att bloggaren försöker måla upp ett skräckscenario genom att ge sken av att brottsligheten ökat markant de senaste decennierna. Det är ju bra att jag och Magnus är överens om att så inte är fallet.

        Anders And menar att ”brottsklimatet har hettats upp mer än 150 grader (minst)?”. Det är naturligtvis också en åsikt som inte stöds av kriminologerna.
        Tvärtom så är det svårt för forskarna att avgöra om brottsligheten ökat något eller kanske minskat lite de senaste decennierna.

        När man sedan betänker att Sveriges befolkning ökat med mer än en miljon sedan 1990 så inser alla att risken för att utsättas för brott och då särskilt grova våldsbrott minskat markant.

  5. Antonsson i fin form. Ironisk, pregnant och vass, men framförallt finns det undertonen av humor (även om det inte är så kul).
    En fin exposé över, då som nu för alltid. Snyggt.

  6. Ja, Fredrik, det har gått väldigt, väldigt fort när den lågmält helyllesvenska komedin ”Svensson, Svensson” permanent(?) har ersatts av en skrikigt högljudd, direktimporterade tragedi i ”naivt” multikultiförhärligande anda; ”Jalla! Jalla!”…

    … men Gott Nytt År alla sunt förnuftiga nostalgiker där ute!

  7. Hej.

    All frihet vilar på våld. Att äga är att vara fri; äganderätt vilar på våld.

    Vem äger Vivalla?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  8. Det hjälper inte att år efter år hålla på och älta om hur illa det ser ut i Sverige idag. Man blir bara dum i huvudet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *