STRAFF OCH BROTT

Lagar och regler, straff och brott. Domar och domare. Att grubbla över hur det svenska rättsväsendet fungerar, hur våra lagar är formulerade och hur straffsatserna ser ut är något jag gör allt oftare och allt längre. Idag var det dags igen, om straffet efter ett brott – och om hur lagstiftarna uppenbarligen ser på det här med offret.

Två relativt unga män, i 20-25-årsålderna, sätter upp och fart på en streamingtjänst. Filmer som folk annars skulle ha fått betala för att se blir gratis. Upphovsrätten kränks, och ett filmbolag förlorar pengar. En av de unga männen tjänar dessutom pengar på att streama filmerna, genom att sälja reklam.

Samhället och lagstiftarna måste ha uppfattat det där brottet som väldigt grovt. Huvudmannen får av Hovrätten 4 år i fängelse. Mannen skall betala 4 miljoner till Staten för sitt brott. Tillsammans med kompisen, som ”bara” fick villkorlig dom och 180 dagsböter skall huvudmannen bakom Swefilmer betala över 2 miljoner till filmbolaget Nordisk Film.

Ett utdömt straff för ett brott, och det kunde kanske vara värre. Hovrätten kunde ju ha haft kvar Tingsrättens dom rörande ersättningen till Staten, på 14 miljoner. Hovrätten höjde istället fängelsestraffet med ett år…

Svea Hovrätt hade att hantera en överklagad dom, rörande en våldtäkt. En 24-årig man från en förort i sydvästra Stockholm hade våldtagit en 15-årig flicka. Mannen är medborgare i Syrien. Svea Hovrätt väljer att fastställa Tingsrättens dom, -som är på 2 år och 6 månader i fängelse. Dessutom skall våldtäktsmannen betala ett skadestånd på 115 000 kronor till offret för kränkning, sveda och värk.

En ung man, i ungefär samma ålder som männen bakom Swefilmer, ger sig på en åtta år yngre tjej som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd. Han våldtar henne, och kommer undan med ett fängelsestraff som är ett och ett halvt år kortare än Swefilmer-huvudmannen. Skadeståndet till tjejen är en fis i rymden. jämfört med ersättningen till Staten och skadeståndet till filmbolaget.

Så ser Staten, lagstiftarna på oss och på sig själva. Det är alltså värre att fildela – på ett förvisso extremt sätt – än att våldta någon på ett sätt som domstolen knastertorrt konstaterar är en våldtäkt av normalgraden. Skadestånd och ersättningar till Staten och filmbolaget säger också något om hur man från lagstiftarna värderar medborgarna, medborgarnas trygghet och säkerhet.

Våra svenska straffsatser är inte så lite sjuka, tycker jag…

 

I otakt ”ligger nere” under påskhelgen på grund av påskfirande på kontinenten. Nya texter på den här sidan kommer tidigast på Annandag påsk. Tills dess – Glad Påsk kära läsare! 

8 svar på “STRAFF OCH BROTT”

  1. Grova vålds- och sexualbrott bör i stort sett alltid leda till hårdare straff än t.ex. egendomsbrott eller narkotikabrott. Utländska medborgare som gör sig skyldiga till grova vålds- eller sexualbrott bör dessutom alltid – oavsett eventuella asylskäl – utvisas efter avtjänade straff.

  2. Ja, man saknar ord. Vårt rättssystem är i otakt med verkligheten. Det här går att skriva mycket om, men nöjer mig nu. Glad Påsk – kära bloggare!

  3. Varför förvånad? Brott mot staten övertrumfar självklart brott mot den enskilde i ett fascistisk samhälle.

  4. Hej.

    Det straff staten utmäter är det värde på gärningen och offret den tillmäter.

    Den allmänna moralen hos såväl svensk som zigenare som arab säger att sådant som våldtäkt skall straffas med döden eller nästintill (vi har ju det där med bevis och rimligt tvivel tack och lov); politikermoralen säger att den som begår brott är själv ett offer.

    Politiker skall verkställa folkviljan i en demokrati, inte sant?

    Så när politikerna säger till folket vad de skall vilja, är det då en demokrati?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  5. Ger man sig på ”Staten” så är det en helt annan straffskala med höga böter som följd (utöver fängelse). Proportionerna är inte i rimliga enligt den vedertagna moralen och vi noterar hur effektivt man tar sig an denna typen av mål till skillnad från allt fånigt daltande man visar när man dömer förhärdade kriminella. Men – vi lever i Sverige…

  6. Anarkoterrorism kallas det.
    Det är inte meningen att 15 åriga tjejer skall känna sig trygga. Inte du och jag heller.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *