STOLTHETEN – HANS LI ENGNELL

Grattis! Jag vill med stor glädje hälsa Hans Li Engnell välkommen till I otakt. Stoltheten att kunna presentera Hans som en frekvent producerande gästkrönikör på den här sidan kan bara jämföras med när mina barn föddes, när jag drog den första klunken Saku Kuld eller fick uppleva något av Brynäs SM-guld.

Hans Li Engnell driver och skriver den egna bloggen Motpol – som alltid är väldigt läsvärd och välskriven. Har Du missat den sidan så har Du missat väldigt mycket. Då är det tid för bot och bättring, nu…

Varannan helg kommer Du att kunna läsa Hans texter på den här sidan, och varannan helg kommer Tapani Juntunen att vara din och bara din på den här platsen.

Stoltheten i att försörja sig själv

Jag är inte intresserad av din hudfärg, ditt kön, din sexuella läggning och din eventuella religiösa tro. Allt detta är för mig irrelevant. Jag bryr mig inte om huruvida du är född i Kina, Syrien eller Mölndal, om du har slöja, Polaris-keps eller ingen huvudbonad alls. Lika ointresserad är jag av vem du ligger med eller om du betalar för att göra det.

Det som spelar roll, det jag verkligen bryr mig om, är hur du beter dig mot andra människor. Om du respekterar din arbetskollega, om du visar vanligt hyfs i badhuset, om du beter dig respektabelt mot äldre på bussen och om du anstränger dig till ditt yttersta för att tjäna ditt eget uppehälle och inte ligga andra till last i onödan. Kort sagt om du är en anständig människa.

Samtidigt spelar värderingar naturligtvis roll, ty våra handlingar styrs i hög grad av vilka värderingar och övertygelser vi har. Det är knappast en övertygelse om lika rättigheter för kvinnor och män som får unga killar att omringa tjejer i skolan i syfte att tafsa på dem. Det är inte en idé om självständighet som får personer att utnyttja bidragssystem till det yttersta och undvika att göra rätt för sig.

Vi behöver uppvärdera arbetets värde igen. Formuleringen låter månne en smula socialistisk, men är i själva verket grundläggande för att ett samhälle ska kunna fungera och utvecklas. Plikten att försörja sig själv och den egna familjen har eroderats i Sverige. Det har pågått under lång tid och har i högsta grad varit ett politiskt vägval.

Stefan Löfven säger visserligen att alla som kan arbeta ska arbeta, att alla som har förmåga ska göra sin plikt. Men statsministerns ord bär mer en prägel av en innehållslös besvärjelse än allvar. Ty Löfven gör ingenting för att öka incitamenten till egen försörjning. Tvärtom vill hans regering behålla eller höja bidragen för dem som inte arbetar och satsa ännu mer på subventionerade anställningsformer. Detta är det uttalade socialdemokratiska receptet för att, som det heter, minska utanförskapet. I realiteten är det emellertid så att människor i privata företag som får sin lön betald till 80 procent av skattebetalarna inte är självförsörjande.

Sverige har snart en miljon människor som försörjs genom olika bidragssystem. De väntas snabbt bli fler när de senaste två årens asylinvandrare ska lämna Arbetsförmedlingens så kallade etableringsprogram och komma ut på arbetsmarknaden på riktigt. Vilket för alltför många kommer betyda meningslösa sysselsättningsprogram, försörjningsstöd och långtidsarbetslöshet.

I den svenska politiska debatten läggs alldeles för mycket fokus på ytligheter, alldeles för få vågar ta strid för värderingar och ideologiska förhållningssätt. Det där långsiktiga. Bara när det blir en stolthet i att kunna försörja sig själv utan samhällets stöd kan det svenska samhället utvecklas bort från en stor stat med gigantiska transfereringssystem. Bara då kan gruppen som lever på andras bekostnad minska och samhället i förlängningen bli rikare.

De som gör rätt för sig kan se olika ut. Det är den invandrade undersköterskan som kliver upp i ottan för att pendla till jobbet och ta hand om sjuka. Det är läraren som får utstå invektiv och stök hela dagarna när han försöker utbilda en ny generation. Det är målaren som trots ont i ryggen ger sig ut på hala vägar innan solen gått upp för att bli klar med jobbet enligt utsatt tid. Och det är boendestödjaren som skjutsar klienten till avgiftning efter ännu ett återfall. Detta är människor som jobbar fem dagar i veckan, året om, försörjer sig och betalar skatt. De gör det oavsett kön och läggning, härkomst och religion. De är värda allas respekt.

Vi måste kunna se bortom hur människor ser ut, varifrån de kommer och vilken tygbit de har på huvudet. Alla som försörjer sig själva och inte kränker andras fri- och rättigheter är värda respekt. Alla som anstränger sig till det yttersta är värda uppmuntran. Det är de som förväntar sig att andra ska göra allt åt dem, eller att omvärlden ska hantera dem på ett särskilt sätt, vi ska kritisera. Kraftfullt.

11 svar på “STOLTHETEN – HANS LI ENGNELL”

  1. Jag får gratulera Antonsson till en så framstående och väletablerad gästskribent. Li Engnell utmärker sig främst för ett väldigt resonerande tonfall samt en vilja att lyssna på och bemöta andras argument sakligt. Utan tvekan är han en mer sympatiskt debattör än jag och möjligen finns det även många andra som har en del att lära av honom.

    Men vad gäller sakfrågan i dagens inlägg måste jag likväl argumentera emot. Engnell skriver,

    ”Jag är inte intresserad av din hudfärg, ditt kön, din sexuella läggning och din eventuella religiösa tro”

    ”Vi måste kunna se bortom hur människor ser ut, varifrån de kommer och vilken tygbit de har på huvudet. ”

    Min uppfattning är att det vore trevligt om detta fungerade, men det gör det inte.

    Om en vanlig britt eller fransman såg bortom en vikings utseende, var det inget som direkt gynnade honom, Om en indian i Mexiko såg bortom conquistadorernas klädsel och hudfärg, så blev han endast ett lätt offer eller en fångad slav. Osv, osv genom hela världshistorien.

    Om man ska överleva i denna värld, måste man vara FÖRSIKTIG och tyvärr även skeptisk och misstänksam. Om folk dyker upp med tygbitar på huvudet som man inte tidigare har sett, måste man noga läsa på om vad dessa tygbitar innebär. Att bara glatt förmoda att de inte har någon större betydelse kan möjligen fungera om man har tur men i de flesta fall är det ett stort misstag.

    Tolerans och mångkultur som system påminner en hel del om kommunism. I båda fallen är det en sympatisk grundtanke men det är även så att:

    1. I båda fallen bygger systemet på att individen ska bete sig på ett sätt som fundamentalt strider mot vår natur.

    2. Systemet fungerar ENDAST om alla agerar på detta onaturliga sätt.

    3. Det förväntade utfallet är att de som fuskar även vinner. De som arbetar flitigt under kommunism blir som hästen i boken djurfarmen. De som verkligen är toleranta i ett mångkulturellt drabbas av något liknande. Först blir de utnyttjade och sen blir de utrotade.

    Jag rekommenderar alla att se det senaste avsnittet av DGS TV om Islam:

    https://www.youtube.com/watch?v=N0u1CBBf428

    Lyssna till vad den väldigt kunnige och påläste Mohamed Omar säger. Sådan är verkligheten och vi som har läst på vet redan detta. Men för alla andra är det extremt viktigt att förstå vad islam verkligen innebär samt att tolerans mot de som står bakom detta system med säkerhet leder till undergång.

    Att dagens vuxna svenskar under lång tid har visat tolerans har varit väldigt bekvämt och inneburit att man inte har behövt att läsa på eller ta jobbiga moraliska ställningstaganden. Man har kunnat känna sig god. Men priset kommer att utkrävas av de yngre generationerna svenskar, som kommer att finna sig i ett läge där det visas noll tolerans mot dem. Detta är ingen dystopi utan nästan helt säkert, givet demografin. Våra barnbarn är redan dömda till utrotning eller fördrivning, om inte vi gör något väldigt radikalt ganska omedelbart.

    1. ”Att dagens vuxna svenskar under lång tid har visat tolerans har varit väldigt bekvämt och inneburit att man inte har behövt att läsa på eller ta jobbiga moraliska ställningstaganden. Man har kunnat känna sig god. ”

      Detta var en av de bästa fraserna jag läst på länge och förklarar till stor del svenskarnas strutsbeteende. Genom att sjunga med i godhetskören blir man tolerant och något mer behövs inte av en. Man behöver inte läsa på, inte informera sig – ett lathetstecken, helt enkelt.

      När die Gutmenschen sedan kallar andra (mer pålästa) för intoleranta, är det endast ett sätt för dem att dölja sin lathet och sin oförmåga att inte läsa på om vad t.ex. kvinnor med sjalar symboliserar och för med sig.

  2. Så bra formulerat! Vilken befriande ”motpol” detta resonemang är till såväl vår socialistiska regering som mot SD (där man , precis som inom nyvänstern, fokuserar mer på vem du är än hur du är).

  3. Den som omhuldat de senaste åren massiva invandring rakt in i bidragssystemen kan inte klaga när stat och kommun höjer skatterna. Även om de har talat om att man måse sänka trösklarna hjälper inte det när det kommer människor som inte vet vad en lysknapp är.
    Jag läste en krönika som handlade om att USA har en miljon veteraner att ta hand om efter krigen i Mellanöstern. Samme person blundar för att vi i Sverige har en miljon människor att försörja. Inkonsekvensen är enorm.

  4. Vanligt sunt förnuft men håller dock inte med om den lilla tygbiten på huvudet.
    Den tygbit jag menar är en symbol för en politisk ideologisk rörelse, förtäckt som en religion, som aldrig kommer att leva efter eller respektera varken svenska eller västerländska värderingar. Alla som kritiserar eller vill lämna denna ideologi riskerar att få leva under dödshot resten av sina liv.

    Det föreligger ingen som helst valfrihet för många unga kvinnor där också femåringar med sönderkarvade könsorgan kläs in i hela tygstycken.

    I senaste SVT opinion Live var Paul Ronge så arg och upphetsad så att saliven flög över att 200 rasister inte skulle få bestämma vilken reklam företag skulle ha. Ingen skall böja sig för dessa rasister vilket jag iofs håller med om i sak.

    Det skulle dock vara intressant att både se och höra Paul Ronge i direktsänd TV stå upp mot att stora delar av vårt samhället redan idag anpassar sig efter den våldsamma ideologins utbredning och där man blundar för bl.a barnäktenskap och könsstympning trots att det är emot lagen.
    Sannolikheten för detta är nog lika stor som en snöbolls chans att överleva i helvetet.

    Tack för ordet

  5. Mkt bra skrivet.
    Vi lever i ett på många sätt kravlöst samhälle som alltför många ser till att dra fördel av.
    Sverige med sin kravlöshet och sitt generösa/idiotiska bidragssystem måste upplevas som ”julafton året runt” av de som tar sig hit från MENA-länderna

  6. Alleluia!

    Pris ske.. någonting!

    En svensk skribent vågar stå upp och tala om hur skönt det är med egna pengar i fickan.

    PREACH HANS! PREACH!

  7. Jag tycker nog att Hans Li Egnell ska ha en mer kritisk hållning till den lilla tygbiten.

    Sedan EU-inträdet har regerande sjuklöverpartier applåderat massinvandringen till Sverige från främst patriarkala kulturer i Arabvärlden. Svensk invandringspolitik och svenska välfärdsförmåner bidrar till att bottenskrapet av invandringsflödena lockas till det tämligen kravlösa Sverige. Idoga, laglydiga sydostasiater lockas mer till det kravställande Kanada å andra sidan. Sverige har således en stor och relativt kraftigt växande muslimsk minoritet, mycket tack vare ett relativt högt födelsestal hos denna minoritet.

    Bland muslimer, såväl i Arabvärlden som i Sverige, gäller till övervägande del en patriarkal könsmaktsordning med en objektifierande kvinnosyn.

    Bakgrunden till att kvinnor enligt den patriarkala könsmaktsordningen ska bära slöja eller skyla så stora hudpartier som möjligt, är att kvinnorna har nedgraderats till sexobjekt i den muslimske mannens ögon. Skylningskravet har ursprungligen ingenting med alltför stark solinstrålning att göra. Skylningskravet gäller bara kvinnan, inte mannen, som inte anses kunna tygla sina sexuella drifter och vars libido antas okontrollerat reagera på visuella stimuli från kvinnans hår och nakna hud. En obeslöjad kvinna blir då synonymt med ett sexobjekt i det offentliga rummet. En beslöjad kvinna anses däremot ärbar i det offentliga rummet.

    Denna utveckling har så småningom resulterat i den muslimska binära kvinnosynen, vilken bäst sammanfattas i ”madonna-hora-komplexet”. Detta komplex är en viktig beståndsdel i den kultur/värdegrund som många muslimer tar med sig till Sverige och kultiverar här.

    Denna binära kvinnosyn drabbar inte bara muslimska invandrarkvinnor i Sverige, utan med stor sannolikhet också ett flertal svenska infödda kvinnor, som är vana att visa håret och stora hudpartier under varma årstider. Svenska kvinnor riskerar då att bli betraktade som horor av de muslimer, som inte har lärt sig vår kultur och hur vi klär oss! I förlängningen blir dessa kvinnor också mer exponerade för våldtäkter och våldtäktsförsök.

    Trots att feminism och jämställdhet är svenska retoriska paradgrenar på de inhemska och internationella PK-taburetterna, får dessa invandrade kulturers värderingar och kvinnosyn stor spridning i Sverige särskilt hos ungdomar, samt skapat friktioner i det svenska samhället, som bl.a. kommer till uttryck i våldtäktsstatistiken.

    Den lilla tygbiten på huvudet eller slöjan, vilken inläggets författare anser vara en nullitet, är sannolikt den främsta orsaken (bland flera orsaker) till den starkt ökande våldtäktsanmälningsfrekvensen i Sverige, och det faktum att Sverige har EU-28:s högsta frekvens av anmälda våldtäkter (enligt UNODC). Enligt BRÅ 2005:17 har utrikesfödda, jämfört med inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar, en överrisk på 5,0 gånger att bli polisanmälda för våldtäkter.

    1. Komplettering:

      Våldtäktsanmälningsfrekvens definieras, enligt United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC), med antalet polisanmälda våldtäkter per 100000 invånare.

      Antalet polisanmälda våldtäkter per 100000 invånare i Sverige:
      2003____25
      2004____25,2
      2005____41,9
      2006____46,3
      2007____51,9
      2008____53,1
      2009____58,6
      2010____58,4
      2011____64
      2012____62,3
      2013____58,5
      2014____64,9

      Som jämförelse har antalet polisanmälda våldtäkter per 100000 invånare i Danmark följande utseende:
      2003____8,8
      2004____10,4
      2005____8,8
      2006____9,7
      2007____9
      2008____7,2
      2009____6,4
      2010____6,2
      2011____6,1
      2012____5,7
      2013____6,2
      2014____8,2

      Våldtäktsdefinitionerna är olika i olika länder. Därför bör man se till tendensen över tid, som skiljer sig åt mellan de bägge länderna. Man bör vara medveten om att 2005 breddades våldtäktsdefinitionen i Sverige, vilket skulle kunna förklara en stor del av frekvensökningen just det året, men inte övriga år.

      Till skillnad från fallet i Sverige vill inte det politiska etablissemanget i Danmark transformera sitt land till en ”humanitär stormakt”, vilket sannolikt förklarar att deras våldtäktsfrekvens ligger tämligen stilla och på en relativt låg nivå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *