SOMMAR-REPRIS 3 – UTANFÖRSKAPETS KONSEKVENSER

Sommar-repris 3 – om utanförskapets konsekvenser.

”Det här är en händelse som riktar sig mot andra än dem” säger polisen från Borlänge i media, utan en tanke på att det här är en av alla de händelser som riktar sig mot alla oss andra – alla vi som vill leva i ett land där lagar och regler följs, där lugn och ro råder, där polisen inte behöver eskortera andra blåljusenheter. Det handlar om utanförskapets konsekvenser.

Ambulanserna får vänta på polisen. Räddningstjänsten får vänta på polisen. Polisen får vänta på polisen och jag minns rapporterna från mitt andra hemland Estland, när den ryska maffian var som mest aktiv i Tallinns östra förorter och när den estniska polisen fick vänta på militären för att kunna göra sina ingripanden. En närmast antikvarisk gammal sovjetisk pansarbil, flera estniska polisbilar, ytterligare en gammal sovjetisk pansarbil och det var vardagen då. Men Tallinn är på väg åt rätt håll. Den estniska polisen behöver numera bara eskortera polisen, och endast i vissa extrema fall räddningstjänst och ambulanser.

Det som var Tallinn 1991 eller 1992 är idag Borlänge eller Norrköping. Det som var Lasnamäe i Tallinns utkanter i början på 90-talet är numera Klockartorpet eller Hageby i Norrköping, Tjärna Ängar i Borlänge eller en herrans massa andra områden som numera kallas för ”No-Go”-zoner i Sverige. I ett land går det sakta åt rätt håll, i ett annat går det med rasande fart åt fel håll.

En kommunpolis i Borlänge uttalar sig till lokalpressen efter ännu en natt då utanförskapets konsekvenser fått full effekt i Tjärna Ängar. ”Det finns absolut ingen anledning för de boende på Tjärna Ängar att känna någon oro. Det här är en händelse som riktar sig mot andra än dem” berättar polisen och visar att man även på golvet i polishusen, i Dalarna, saknar förmåga att se lite längre än näsan räcker.

Det finns absolut ingen anledning till oro för de boende i Tjärna Ängar över att det finns element i den unga, manliga befolkningen som slåss mot samhället som de bor i? Mot staten de lever i? För att de kommer att få vänta mycket längre på ambulansen när de har fått ont i bröstet eller jobbigt med andningen bara för att polisen måste vakta ambulansen medan ambulanspersonalen måste jobba med vårdtagaren uppe i lägenheten? För att de kommer att vänta väldigt mycket längre på brandkåren när bilen börjat brinna spontant bara för att brandmännen behöver eskort av polisen? Men den lokala poliskonstapeln säger att det inte finns någon anledning till någon oro alls, eftersom buset bara vill slåss med det samhälle som de som bor i Tjärna Ängar borde vara en del av…

När till och med Aftonbladets ledarredaktion har vaknat har det gått långt. Daniel Swedin, ledarredaktionens muntergök, skriver ett ovanligt insiktsfullt inlägg med rubriken ”Polisattackerna måste få ett slut. En berättelse om ett samhälle som riskerar glida isär.” Det Swedin har missat är att samhället inte riskerar att glida isär. Det har redan glidit isär, ordentligt. Det glider isär ännu mer för varje dag.

Under min tid på SOS-centralen i Stockholm i början på 00-talet hade vi två-tre områden som betraktades som så osäkra att ambulanserna kunde behöva assistans vid sina utryckningar. Idag, drygt 10-12 år senare. är det 10-12 områden till som är så osäkra att ambulanserna kräver assistans för att kunna rycka ut – och att räddningstjänsten har samma problem. För 10-12 år sedan var det ingen på SOS-centralerna i Norrköping eller Falun som ens funderade på att skicka polisen med brandkår eller ambulans på deras utryckningar. Det är en fruktansvärd utveckling, om man nu kan kalla det utveckling när samhället regredierar till något som liknar Medeltiden…

När polisen i dessa områden klär sig i rollen som måltavla och säger att det inte finns någon anledning till oro så har det gått för långt. Det som sker är en attack mot vårt samhälle – allas vårt samhälle. Samhällets våldsmonopol genom polisen existerar inte längre. Samhället är satt under press, men samhället förmår inte att svara på ett adekvat sätt för att ta tillbaka det enda monopol jag uppskattar. Vi är riktigt illa ute, och kombinationen av ett naivt, kravlöst samhälle och de som vet hur de skall utnyttja dessa svagheter är förödande för samhället om samhället har ambitionerna att hålla ihop och överleva.

Nu väntar vi bara på att allas vår Dan, landets rikspolischef, ger sig ut i morgon-TV och kommenterar upploppen i utanförskapsområdena med de meningar som avslöjar allt om Sveriges svaghet igår, idag och imorgon…

”Man blir ju naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar naturligtvis. Men också för den enskilda unga killarna som begår såna här förskräckliga händelser. Vad har de personer varit med om för någonting? Vilka omständigheter har de killarna växt upp under? Vad är det för trauma de bär med sig? Hela den här utanförskapskrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen och vi får försöka hjälpa till att lösa det här efter bästa förmåga.”

Det är det vi skall göra nu, i Norrköping, i Borlänge, i Rinkeby och Fittja, i Angered och Biskopåsgården, i Rosengård och Landskrona. Det är framtida generationer som kommer att få ta sig an det det som vår generation och generationen innan oss har blundat för tills det inte gick att blunda längre…

5 svar på “SOMMAR-REPRIS 3 – UTANFÖRSKAPETS KONSEKVENSER”

  1. Vad har en sån kille som Dan varit med om för någonting? Vilka omständigheter har han växt upp under? Javisstja han är född in i socialdemokratin. Stackars sate.

    1. ”Stackars sate.”???
      Haha! Det är ju tidernas vinstlott att födas in i det gänget. Då blir man befordrad långt över sin kompetens och försörjd till döddager!

  2. Att det finns stadsdelar och tidpunkter när utryckningsfordon behöver poliseskort, och polisen själv inte kan agera annat än med stor styrka, är något som hotar inte bara dem som bor där, utan hela det svenska rättssamhället. Nästan lika illa är att det tycks vara så svårt att diskutera problemet. Vilka åtgärder som skulle behöva vidtas är dock inte så svårt att föreställa sig. På min lista finns
    * ändring av den svenska lagstiftningens avgränsning mellan det som (felaktigt menar jag) kallas ”personlig integritet” och effektivitet i brottsbekämpning, till förmån för det senare
    * minskning/borttagning av straffrabatter för unga lagöverträdare
    * införande av jourdomstolar med snabb lagföring (på väg?)
    * lagändring så att domstolar oftare dömer till utvisning
    * massiv TV-övervakning av de ytor som är värst utsatta, med avancerad, om möjligt ansiktsigenkännande, utrustning
    * samordning mellan polis och militär (Ådalen 1931 var faktiskt för över 85 år sedan), gärna med kontinuerliga militära kontrollposteringar på vissa platser
    * genom att på så sätt avlasta ingripandepoliser skapa utrymme för mer kvarterspoliser med personkännedom.

    Men när vi inte ens kan få data om hur vanliga och allvarliga dessa incidenter är, så lär det bli svårt att bli eniga om vilka åtgärder som skall vidtas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *