SOM KATTEN KRING HET GRÖT…

Rubriken säger att regeringen larmar om könsskillnader på arbetsmarknaden. Texten säger att regeringen har fått upp ögonen för att väldigt många nyanlända kvinnor aldrig hamnar i ett yrkesliv. Regeringen och arbetsmarknadsministern Ylva Johansson lägger pannan i djupa veck, funderar på varför och landar i att den svenska föräldraförsäkringen kan vara boven i dramat. Som katten kring het gröt…

Om någon har missat det så jobbar jag i sjukvården, i en starkt kvinnodominerad arbetsmiljö. Under alla dessa år har jag bytt arbetsplats en herrans massa gånger, och det har hänt att jag har varit ensam man bland alla kvinnor. På en arbetsplats ställde det till oönskade problem, att jag – mannen – kom till just den miljön. De allra flesta kvinnorna uppskattade att undertecknad kom dit. Inte för att jag var en hunk, välhängd eller attraktiv. De gillade att den totala könssegregeringen. bröts. Samtidigt fanns det en anställd som kände sig väldigt obekväm med det som hände.

Hon jobbade bra. Hon talade språket bra. Hon var socialt kompetent och hon var hyfsat nyanländ. Hon hade kommit till Sverige, från ett land där islam var både statsreligion och islamismen statsideologi. Hennes man kom också därifrån. Hon älskade sitt arbete. Hon var väldigt glad över att ha en inkomst, förvisso lika låg som förväntat i vårdsvängen. Hennes man kunde köpa situationen – att hans fru jobbade utanför hemmet – så länge hon inte hade några manliga kollegor. Sedan kom jag, och ställde till det.

En morgon i fikarummet fick vi höra att hon skulle sluta hos oss, och då hade noll män på arbetsplatsen hunnit bli två. Hon verkade uppriktigt ledsen, men det fungerade inte längre fick vi höra. Det var inte arbetstiderna som inte fungerade, inte arbetsmiljön som brast. Det var inte ens lönen som inte räckte till. Hon behövdes hemma, och något nytt arbete fanns inte än.

Hennes man skulle täcka upp inkomstbortfallet med ännu längre arbetspass i den taxi som lämnade och hämtade henne vid arbetet innan och efter varje arbetsdag. Hon sade det inte rakt ut, men bara en döv kunde missa det som sades mellan raderna. Hennes gubbe kunde inte acceptera att hon jobbade på en arbetsplats, med okända män. Vi förlorade en duktig kollega. Samhället förlorade en närande, och fick en tärande.

Könssegregerade badtider och badbassänger skriks det nu efter. Könssegregerade skolklasser och fritidshem läggs fram som krav här och där. Arbetsmarknaden är inte könssegregerad, och skall inte vara det. Men det finns uppenbart män som kräver även det för att släppa iväg hustrun till ett yrkesliv, en miljö där män och kvinnor inte möts. Det handlar om ett patriarkalt förtryck som vi hade lyckats pressa tillbaka rätt bra i Sverige men som nu får nytt bränsle. Det handlar om hur ett sekulärt, naivt och land med en patologisk konflikträdsla inte vågar ta kampen för det som vi har byggt upp av jämlikhet och jämställdhet mellan könen.

Rädslan för att få bajsmackor som rasism och intolerans i plytet av den som känner sig kränkt är ofta större än ambitionen att stå upp för det Sverige som tidigare generationer har lyckats bygga upp.  Här tar feministerna hellre tjafs om hur många etniskt svenska kvinnor, mitt i livet som skall få sitta i företagens styrelserum än kampen för de kvinnor som inte ens får lämna hemmet för ett arbete.

Rädslan för att prata om de jobbiga konsekvenserna av en mångkultur som inte håller ihop gör att man som statsråd hellre skyller nyheten om att väldigt få nyanlända kvinnor blir närande istället för tärande på den svenska föräldraförsäkringen. Skall det skyllas på något är det ett bidragssystem som gör att det fungerar att låsa in kvinnan i hemmet.

Som katten kring het gröt, precis som vanligt…

 

Länk till Aftonbladets artikel HÄR

13 svar på “SOM KATTEN KRING HET GRÖT…”

  1. Du skriver som vanligt väl, Antonsson, men jag tror ändå du missar en poäng.

    ”Det handlar om ett patriarkalt förtryck som vi hade lyckats pressa tillbaka rätt bra i Sverige men som nu får nytt bränsle.”

    Taxigubben i din berättelse agerade helt rationellt. I hans hemland gör man så för att man är rädd att ens fru ska bli utnyttjad av främmande män om hon vistas ensam med dem på arbetet eller allmän plats.

    Varför?

    För att i hans hemland tar främmande män chansen om den uppstår.

    Och som vi ser går ränderna inte ur när män från hans hemland kommer till Sverige. Således agerar han helt rationellt även här.

    Som en sidonot tycker jag att det är töntigt och oärligt att antyda att vi har pressat tillbaka liknande patriarkalt förtryck i Sverige. Anamma inte genustokarnas retorik, då bekräftar du den progressiva världsbilden. ”Historien blir stadigt bättre tack vare kampen mot förtryck”, jo tjenare.

    1. Håller med sig. Det är sorgligt att så många skribeter undermedvetet anammar genusaktivisternas historieförfalskningar.

  2. Bra skrivet!

    Jag hoppas att sådana här viktiga historier från verkligheten också slängs i plytet på apostlarna för den destruktiva massinvandringspolitiken.

    En pendang till den manlige arbetskamraten i ett kvinnodominerat yrke är, enligt statssubventionerad minoritetsgruppsåskådning, också slöjan som bärs av flickor och kvinnor i Sverige av varierande genuppsättning. Vid obeslöjat tillstånd (=hora enligt statssubventionerad minoritetsgruppsåskådning) antas inte män kunna och heller inte behöver tygla sina sexuella trakasserier och våldtäktsinstinkter.

  3. vi har aldrig haft ett sånt förtryck i Sverige däremot har vissa yrken varit stängda för kvinnor som tex polis pga skyddsvärde, fysik osv. Annars har kvinnor här deltagit i samhällslivet på samma villkor som män, undantaget den kristna tidens första period.

  4. Bra skrivit, men som vanligt blir det väl att vrida ytterligare ett varv på ‘bidragskranen’.

    Jag bor på landet i litet samhälle, men ser dagligen dessa kvinnor där flanerar med två barn i handen, et barn i sittvagnen och ytterligare ett i buken, mannen går några meter framför kortegen.
    Ingen jobbar, men nog blir det bidrag in absurdum från Ylva.
    Tyvärr; Sverige är sen länge rökt och det är inget roligt att skåda på sin ålders höst.

  5. Har varit med det samma på mitt extraknäck inom vården. Hon var utbildad undersköterska, mycket gedigen i sitt arbete. Hon var den i familjen som arbetade. Klädd i arbetsrock med korta ärmar som vi andra. En dag började allt förändra sig. Först kom sjalen, sedan långa svarta rocken, sedan handskar vilket var oerhört opraktiskt. Hon slutade gå med oss till bussen. Hennes man började köra henne till och från jobbet. Då såg han en dag att det arbetade en man på platsen. Det var en manlig extraknäckare. Till råga på allt var han en buddhistmunk, dock i vanliga kläder.
    Hon fick sluta på dagen. Vi såg inte henne mer.

    Den som har sådan skräck för andra män eller sin hustrus beteende bör antingen söka hjälp eller fundera på att flytta tillbaka dit där det beteendet är normalt och accepterat.

  6. Jag förstår var du har dina politiska rätter. Ingen regering, oavsett färg, har lyckats lösa detta eller tagit itu med frågan!

    1. Skönt att det syns att jag är uppväxt i ett socialdemokratiskt hem. Var orolig att jag skulle bli rotlös…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *