SKULDBELÄGGAREN

Det var som en lång harkling, och en till – följt av en idisslande rörelse och en spottloska i ansiktet på landets läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Det var politikens skuldbeläggare som pratade om de vårdköer som hon minsann tyckte var förskräckliga. Statsrådet Hallengren konstaterade att det var tid för självkritik och självrannsakan. Inte för regeringen, inte för ministrarna. I statsrådet Hallengrens värld är det de som jobbar i och med svensk sjukvård som skall ägna sig åt. Undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna skall rannsaka sig själva – och ägna sig åt självkritik…

I följetongen ”Sinnessvaga statsråd” har vi nu kommit till socialminister Lena Hallengren, med ansvar för landets sjukvård. Att lägga skulden för landets vårdköer på Hallengren är inte helt rätt, då hon inte har haft ansvar för sjukvården tidigare. Hallengren däremot, vet vilka som borde ägna sig åt självrannsakan och självkritik – de som arbetar med och i sjukvården. När de har gråtit klart och borstat av sig den kroniska känslan av att alltid vara otillräcklig tycker Hallengren att sjuksköterskorna, läkarna och undersköterskorna kan fundera ett par varv på hur det kunde bli så här illa. Vad kunde de ha gjort bättre?

” – Alla som jobbar med sjukvården får rannsaka sig och vara självkritiska” säger statsrådet Hallengren i en intervju i Svenska Dagbladet. Spottloskan träffar rakt i ansiktet på landets sjukvårdspersonal. Så blir det när politikeradeln sparkar nedåt.

Med samma tankesätt borde infrastrukturminister Eneroth lägga skulden på samtliga signalfel, ett järnvägsnät på väg att falla isär och ständiga förseningar i landets tågtrafik på landets lokförare. Skäms på sig, lokförare landet runt. Det är dags för självrannsakan och självkritik. Eller?

Efter sommarens skogsbränder är det väl dessutom läge för landets brandmän att fundera ett par varv över vad de kunde ha gjort annorlunda. Kunde de ha vilat mindre kanske? Jobbat dubbelt eller trippelt så hårt i värmen, röken och elden? Det är nog läge att ägna sig åt självrannsakan och sjävkritik på landets brandstationer…

Landets poliser då? Där har vi verkligen anledning till självkritik och självrannsakan. Brottsligheten blir allt grövre. Sprängningar och skjutningar har blivit en del av vardagen. Våldtäkterna ökar i antaloch det är väl bara en tidsfråga innan statsrådet Morgan Johansson lägger skulden på poliserna. Gränspoliserna kan ju med självrannsaka sig själv också, med anledning av de vidöppna svenska gränserna. Det kan ju absolut inte vara signalerande signalpolitikers beslut och icke-beslut som ligger bakom något sådant. Icke.

Försvarsmaktens officerare, specialistofficerare, soldater och sjömän har ju inte prövats skarpt ännu. Tack och lov. Men om det skulle hända, så skulle Svensson bli varse att försvarsförmågan är otillräcklig och gravt eftersatt. Men politikerna vet vilka de skall skylla på, enligt Hallengrendoktrinen. Det blir landets officerare, specialistofficerare, soldater och sjömän som får bära hundhuvudet för att fartygen är för få, stridsflyget inte räcker till, brigaderna ofullständiga. Det kommer att behövas självrannsakan och självkritik på landets regementen, flyg- och marinbaser.

Sedan har vi ju skolans brister, och lärarkårens ansvar. Självrannsakan och självkritik. Äldreomsorgens svagheter och vårdbiträdernas fel. Självkritik och självrannsakan. Kan man sjunka så lågt att man lägger skulden på vårdkrisen, vårdköerna, vårdplatsbristen på vårdpersonalen kan man inte sjunka längre.  Men så har det ju varit rätt tydligt rätt längre, att statsråden i den svenska regeringen ligger på en nivå som är lägre än lägst.

Och så vägrar de ansvar för den politik statsråden har drivit igenom och de ”utmaningar” den politiken har så skapat. Skämmes? Skämmes!

9 svar på “SKULDBELÄGGAREN”

  1. Men hennes föregångare gick ett steg länge ner i dyn. Hon skyllde på de gamla vårdtagarna. Det var deras fel att vården såg ut som den gjorde. Undrar hur det blir i sommar när de asylsökande som kommer hit för att de är så sjuka och/eller döende. Vilka ska då skuldbeläggas när vården kollapsar? Ingen kan säga något om att det inte går att ta emot dessa sköra individer för då är vi väl både dålig vårdpersonal och rasister.

  2. Justitieminister Morgan Johansson skyller brottsligheten på medel- och överklassen.
    ”Han är så dum att klockera´stannar och blommera´vissnar, sa kommunalrådet (s) i Arvika om honom.
    När Löfven, Ygeman och Wallström påstås ha stort förtroende… jaha…
    Nej! Nu är det dags att Lööf tar tag i sin oppositionsroll!

  3. Nu förstår jag faktiskt inte riktigt vad minister Hallengren menar ?
    Varför ska vårdpersonalen ägna sig åt självrannsakan ?
    Enligt Hallengrens minsiterkollega Strandhäll har ju Sverige sjukvård i världsklass.

    Eller….gäller inte det längre…? :/

  4. .Mkt bra, som alltid.
    Går ju att dra detta vidare:
    ..och varför har inte trafikflygets piloter gasat på lite mjukare så klimatet mått bättre, tänk över det och ta ert ansvar inför nästa flygning jävla klimatmördare.

  5. Hej.

    Hon har både rätt och fel.

    En anhörig förlorade i oktober sin sjukpenning då behandlande läkare inte skickade in sjukintyget i tid. Vid påringning till sjukhuset meddelades att man inte låter patienten tala med läkaren om ärendet. Man meddelade också att man fick gå via patientnämnden, vilken i sin tur meddelade att man inget kunde göra utom att ge rådet att gå till en annan läkare för att få ett sjukintyg.

    Väl detta var ordnat och skickat meddelade F-kassan att sjukpenning ändå är indragen, trots att hälsoläget omöjliggör arbete, eftersom min anhörige bytt läkare. Den ursprunglige läkaren vägrade att återta min anhörige som patient.

    Konsekvens för läkaren: ingen. Möjlighet att som patient få ersättning eller problemet utrett: ingen.

    Eller ett annat exempel: vid flytt från ett vårdområde till ett annat, skulle en bekant remitteras från sin tidigare klinik till motsvarande i det nya området. Denna klinik skickade helt sonika tillbaka remissen med kommentaren att då patienten redan hade läkarkontakt tog man inte emot patienten. Varken den ursprungliga kliniken eller den nya meddelade patienten detta.

    Efter åtta månaders brevskrivande, klaganden, och överklaganden, löstes det hela genom att bägge klinikerna helt sonika slutade svara. Personen det rör är nu istället inskriven som ny patient, med den kö och den väntan det innebär, och med årslång eller mer fördröjning av rehabilitering. Personen ha också på grund av vårdens agerande förlorat sin sjukersättning då ingendera kliniken går med på att utfärda till F-kassan nödvändiga handlingar.

    Eller ett annat exempel: en äldre anhörig med långt fortskriden cancer (en form av leukemi) vill att samma specialist skall ha ansvaret och sköta undersökningarna. Detta förvägras. Min anhöriga vägras också vård och undersökningar med kommentaren: ”Du skall inte tro att du kan springa här och ta upp vår tid för jämnan!”.

    Eller ett exempel från Malmö: när jag är på akuten med en skadad person träffar jag tre utländska kollegor (ej lärare utan grovarbetare) från ett tidigare arbete. En av dem har skadats, och har metallflisor i ögat; både själva ögat och ögonhålan. Ingen av dem kan svenska, och kan knappt tjugo ord på engelska. Däremot kan de en blandning av ryska, rumänska, och tyska. Jag tolkar så gott det går åt sköterskan, som säger åt dem att vänta, medan blodet rinner ur ögat på den skadade mannen. Hennes kollega vars skärm jag ser genom pansarglaset ägnar sig åt Facebook och någon sorts spel där man skjuter ballonger.

    När jag säger åt dem att har hon tid att spela spel så har hon tid att ta hand om den skadade mannen, kommer följande: ”Gå och sätt dig, och håll käft, annars ringer jag på vakten. Passa dig jävla gubbe!”.

    Eller ett trettio år gammalt exempel: jag och ett par dåvarande vänner anländer under småtimmarna på en av Stockholms akutmottagningar i Norrort; en av killarna har en kniv sittande strax under bröstbenet, och cirka två tum av bladet inkilat mellan två revben. Hur det är med lungan eller större blodkärl vet vi inte men han börjar bli okontaktbar. Sköterskan tittar på hans patientbricka (för de yngre: ett plastkort med personuppgifter) och meddelar att han hör till Huddinge sjukhus upptagningsområde, och att vi skall bege oss dit. När vi något animerat frågar hur det skall gå till, erbjuder hon sig att tillkalla polis och vakt. Kompisen tvingas alltså åka taxi de mellanliggande milen.

    Eller läkaren som föreskrev tung psykofarmaka åt mig när jag sökte för möjlig narkolepsi och RLS (Restless Legs Syndrome), och blev mäkta vred när jag vägrade ta ett preparat man annars ger svårt psykotiska personer.

    Eller sköterskan som vägrade boka tid åt en väninna när hon klev in på mottagningen – för den VC det rör sig om har endast telefonbokning, vilken sköts av samma sköterska, från samma plats, vid samma tid. Varpå min norrländska väninna helt sonika ringer sköterskan och talar med henne i telefon på en meters avstånd – för annars vägrade sköterskan boka tid.

    Eller vårdpersonal som slåss med näbbar och klor för ’rätten’ att ha rökkurer utomhus, så att de kan gå ut från infektionskliniken i sina arbetskläder, sitta på en bänk och röka i en kvart, och sedan gå tillbaka in i samma kläder. Detta har jag både bevittnat och fått berättat för mig.

    Så ministern har en poäng.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    1. I många av de fall du beskriver kan skulden inte läggas på vårdpersonalen. Det handlar istället om hur verksamheten är organiserad, vilket kan hänföras till regionpolitiker och
      -tjänstemän. Sedan finns det givetvis rötägg även bland vårdpersonalen, men i många fall kan nog deras beteende hänföras till frustrationen över att jobba i en så dåligt organiserad verksamhet.

  6. Tack för det här inlägget och alla de andra också.
    Jag har en dotter som är specialistläkare i ett stort sjukhus vars upptagningsområde är halva Sverige och lite av de andra delarna också. Kön till henne är lång. En del hinner dö innan de träffar henne men kön växer hela tiden med nya patienter. Hon hinner aldrig allt hon borde och vill. Några av hennes arbetskamrater har kollapsat. En del av tiden går åt att jaga en säng där man kan lägga patienter i, de som inte kan skickas hem. Ibland arbetar hon en vecka i sträck, natt som dag, på nätterna jour/bakjour. Då brukar jag sköta barnen och hushållet åt henne.
    Hon klagade över sakernas tillstånd till de som styr och då sa de högst upp: du får arbeta lördag och söndag också så kön kan kapas.

    Hon är definitivt inte den enda som är ett slags gisslan hos sjukvården. Skall hon och alla de andra skämmas att hon inte kan arbeta dygnet runt oavbrutet? Tydligen tycker Regeringen det.

  7. Tack, Fredrik, de har uppenbarligen ingen skam i kroppen, pajaspolitikerna, men de skrattar hela vägen till banken…

    … och blir de själva sjuka så behöver alla dessa ”sinnessvaga statsråd”, naturligtvis, inte köa som vanliga dödliga väljare.

Lämna ett svar till grinig Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *