SIGNALEMENTET

Det brann i Stockholm igår, ordentligt och rejält. Branden på den portugisiska ambassaden var anlagd av någon galning som sades vara missnöjd med servicen. Polisen gick snabbt ut med signalementet på den misstänkta pyromanen, och galningen kunde gripas samma dag. Det offentliggjorda signalementet hjälpte polisen…

Den misstänkta mannen var lång – runt 2 meter – och kraftig. Han var gråhårig med hästsvans och skägg. Pyromanen hade en ljus hudkostym på sig. Typ så såg signalementet ut när polisen ville ha hjälp att hitta en person man som var intressant för utredningen. Sedan gick det fort, och bara någon eller några timmar senare hade polisen fått tag på den där som var intressant för utredningen.

Tiotusentals stockholmare ser mer än några hundra poliser, och därför var det fantastiskt bra att man gick ut med signalementet på den misstänkta pyromanen. Fjorton skadade personer, en ambassadbyggnad med kraftiga rök- och brandskador. Klart att det var viktigt att snabbt kunna hitta figuren bakom illdådet. Men varför använder sig polisen inte av detta arbetssätt oftare?

Ibland heter det att polisen söker ”en man”, och det gör ju inte arbetet enklare för de medborgare som kan hålla ögonen öppna efter någon som stämmer in på signalementet. Något signalement har handlat om att polisen eftersöker någon som pratar dålig engelska. Eller så väljer man att inte släppa något signalement alls, av ”utredningstekniska skäl”. Bevisar inte gårdagens snabba gripande av ambassadpyromanen att det är helt fel väg att gå? Att allmänhetens ögon kan hjälpa polisen att hitta bus och brottslingar?

Signalementet är A och O om vi skall kunna hjälpa polisen i deras arbete. Lik förbannat är polisen fruktansvärt selektiva när det kommer till att offentliggöra ett vettigt signalement efter olika, hemska brott. Det känns som om det finns en beröringsskräck, att det funkar bra att lyfta fram en lång, fet, 50-årig farbror med grått skägg och grått hår med tofs i nacken – men inte en våldtäktsman som härjar. För inte är väl en mordbrand riktad mot en ambassad ett värre brott än en överfallsvåldtäkt i valfri svensk byhåla…?

8 svar på “SIGNALEMENTET”

  1. Skillnaden är att i pyromanfallet var polisen varken påverkad av etnisk paranoja, eller av politisk korrekthet.
    Dessutom drabbades ju tre utländska beskickningar av brand, så detta var ju MYCKET värre än några tusen överfallsvåldtäkter!
    Eller….

  2. Polisen väljer hellre att riskera fler människors säkerhet än att bli kallade rasister, islamofober osv. Skulle polisen gå ut med signalement så kan man ge sig f-n på att msm krymper ner det till oigenkännlighet.
    Roligt signalement på två gm, den ena kortare än den andra .

  3. Hej.

    Ett klart rasistisk agerande från polisen.

    Men så är en anlagd brand mot främmande makts ambassad viktigare än mordbrand mot kyrkor, synagogor, skolor, svenskars hem…

    Polisen i Sverige tjänar inte folket – deras huvuduppgift är att tjäna den som styr staten.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  4. Man kan möjligen låta sig luras av polisens tal om att de inte går ut med signalement ”av utredningstekniska skäl”. Men så tittar man på hur polisen agerar i andra länder. I de allra flesta länder är det självklart att polisen så gott som omedelbart offentliggör utförliga signalement på personer som är efterlysta för grova brott. Så här kan det t.ex. se ut på den danska polisens webbplats:

    ” Politiet efterlyser to personer i forbindelse med tricktyveri i Søborg

    Tidspunkt: 20/03-2018

    Tirsdag den 20. marts kl. 13.03 blev en 84-årig kvinde fra Søborg udsat for et tricktyveri i forbindelse med, at hun var ude at handle på Søborg Hovedgade, hvor hun i et supermarked blev opmærksom på en mand og en kvinde, da hun skulle til at betale for sine varer. Kvinden tænkte ikke nærmere over situationen, men opdagede da hun kom hjem, at hun ikke længere havde sit dankort i sin pung. Kvinden kontaktede sin bank, som oplyste, at der var forsøgt at hæve på kortet flere gange, men uden held.

    Manden og kvinden beskrives som:

    A: Mand med anden etnisk baggrund end dansk, ca. 40 år, 180 cm. høj, kraftig af bygning og havde sort, kort hår. Han var iført sort tøj og havde medbragt en rygsæk.

    B: Kvinde med anden etnisk baggrund end dansk, ca. 40 år, ca. 170 cm. høj med skulderlangt, let krøllet hår. Hun var iført sort tøj.

    Københavns Vestegns Politi modtager gerne oplysninger fra vidner eller andre i sagen. Henvendelse i dagtimer eller døgnet rundt på telefon 43 86 14 48.”

    Exemplet är hämtat från följande webbadress: https://www.politi.dk/Vestegnen/da/lokalnyt/Doegnrapporter/K10_netdøgnrapport_230318.htm.

    Exemplet är inte något undantag från det normala, utan är representativt för hur dansk polis regelmässigt publicerar fullständiga signalement på efterlysta brottslingar.

    De frågor man kan ställa sig är förstås:

    Varför anser poliskårer i praktiskt taget alla andra länder att det i flertalet fall är vettigt att offentliggöra fullständiga signalement på efterlysta brottslingar, medan svensk polis i allmänhet anser att detta är olämpligt ”av utredningstekniska skäl”? Är polisarbete i Sverige väsensskilt från polisarbete i andra, jämförbara länder? Är det enorma skillnader mellan den utredningsteknik som praktiseras av svensk polis och den som praktiseras i t.ex. Danmark, Finland eller Tyskland? Eller kan det möjligen finnas andra förklaringar till den svenska polisens ovilja mot att offentliggöra signalement?

    Jag tror att såväl Fredrik Antonsson som flertalet läsare av denna blogg är fullt kapabla att själva besvara de retoriska frågorna ovan, och dra korrekta slutsatser av svaren.

  5. Då utrikesfödda jämfört med inrikesfödda är överrepresenterade för kriminalitet i Sverige, och då polisen av PK-skäl inte får gå ut med signalement på ”gentlemen med kontinentala anletsdrag”, så är det inte så konstigt att polisen har så låg uppklarningsprocent.

  6. Tja, folk som bevittnar brott får väl helt enkelt börja svara
    ”Det kan jag inte gå in på eftersom det riskerar att försvåra er utredning” när polisen frågar efter signalementet .
    Först då kanske polisen förstår det absurda i deras beteende .

    Aftonbladet/Expressen har ofta uppmaningen ”Vet du mer? Kontakta oss” när det har skett något spekulativt brott.
    Jag brukar då ringa eller mejla till dom och säga att det var en människa som begick brottet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *