SIGNALEMENT

”Polisen söker ett vittne som sågs i närheten i av mordplatsen och som kan ha sett mördaren. Vi har ett bra signalement på vittnet. Den vi söker är en äldre man, med tunt grått hår och iklädd en ljusblå skjorta. Mannen bar en axelväska och hade ett par kryckor med sig. Han sågs senast på en parkbänk i Stadsparken. Ni som har sett vittnet ombedes kontakta oss på 11414…”

En bångstyrig journalist kör upp mikrofonen under nosen på polisens presstalesperson och undrar hur mördaren var klädd, hur mördaren såg ut, hur mördaren rörde sig. Polisen skakar på huvudet och viftar med höger pekfingret framför journalisten.

”Vi vill inte kommentera något signalement då det kan förstöra eller försvåra utredningen och påverka vittnen” blir det numera standardiserade svaret.

Så låter det allt oftare i Sverige. Polisen kan inte och vill inte lämna något signalement på en eventuell gärningsman för att man inte vill förstöra eller försvåra utredningen. Själv får jag inte ihop den ekvationen. I mina ögon är rimligtvis så att man försvårar en utredning genom att inte ange det signalement man har på gärningsmannen, men vad vet jag. Jag är inte jurist. Jag kan inte det där. Men jag inbillar mig att allmänheten kan hjälpa mer än man får idag. Men det finns en beröringsskräck, som gör att det inte är några som helst problem att lämna signalement på vittnen men enorma problem att få ur sig något signalement på en misstänkt.

Just nu söker polisen i Malmö ett vittne till en överfallsvåldtäkt på en 14-årig flicka. Flickan våldtogs mitt på ljusan dag den 22 juli vid Husiegårdens IP. Det enda vi vet om gärningsmannen är att han ledde en cykel. Det är signalementet som polisen har gått ut med. Vittnet vet vi mer om. Det skall vara en äldre man, med en färgglad t-shirt som rörde sig i området där och då. Det är det medborgarna och allmänheten kan läsa sig till i media.

De som förstör och försvårar för sig själva allra mest är hela det svenska rättsväsendet. Man gör det för att man är livrädda att fylla på folks fördomar om vilka som begår brott och varför. Sanningen är den att man lyckas dåligt med sin taktik, när ett vittne beskrivs grundligt medan gärningsmannen i bästa fall får en könstillhörighet.

Polisen har i alla tider behövt allmänhetens iakttagelser för att underlätta sitt arbete med att skapa ett tryggare Sverige. Nu är vi i en era då ökande otryggheten borde innebära ett bättre samarbete mellan vanligt folk på gatan och de som skall skydda oss. Någon som tycker att det är ditåt vi rör oss…?

11 svar på “SIGNALEMENT”

  1. Bete sig på det sättet måste vid det här laget vara fullständigt kontra produktivt. Det enda som händer är att man skjutet sin egen trovärdighet i foten, Det gäller både journalister och poliser. Det enda den i nuläget bevisar är den politiska klassen totala förakt för vanliga människor,

  2. Ännu värre var det när Polisen gick ut med bilder på misstänkt person (exempelvis på misshandeln i tunnelbanan) men AFtonbladet valde att pixla bilden. ”Har du sett den här mannen som inte går att se något av”? Det om något är ängslighet

  3. Varför är det så viktigt att ange könet på den misstänkte gärningspersonen? Det kränkande för alla män eftersom det oftast heter gärningsmännen i alla media.
    Låt oss alltså i fortsättningen slippa läsa om ”gärningsmän” utan istället använda ordet ”gärningsperson” eller ”gärningsmänniska”.
    Att ange ålder och längd är lika kränkande. Skall alla i trettioårsåldern behöva känna sig utsatta bara för att en gärningsperson i den åldern och med den längden nyligen snattade ett par trosor på NK?
    Nej, fram för mer neutrala, ickekränkande signalement.

    1. Ja, fram för signalement som inte riskerar att peka ut någon! Eller ännu bättre; varför överhuvudtaget skriva om brott – ingen begriper ändå ingenting av artiklarna. Man bara gör folk oroliga.

  4. Jag har tidigare kommenterat här, om att det som sker nu är för mycket för att vara ren dumhet eller inkompetens. Precis som bussandet av ensamkommande unga män från taharrush-kulturer till trästocksfestivalen var ett sätt att skapa övergrepp som sedan utnyttjades som förevändning för att angripa västerländska män, är döljandet av signalement ett led i samma kampanj. Man vill helt enkelt inte låsa in våldtäktsmännen. Ju mer de ställer till med, desto mer kan vänstern skjuta skulden på den västerländska mannens förment usla kvinnosyn.

    Att låsa in araberna, somalierna och afghanerna i fråga (vid det här laget vet vi alla vilka som är skyldiga, så jag ger f_n i att hymla) blir en dubbel förlust: för det första förstörs möjligheten att skylla på västerlänningar och för det andra minskar de agendafrämjande övergreppen.

    Skapar man tillräckligt mycket motsättningar, så krattar manegen för en svensk Karadžić. Samma sak händer i Frankrike, Tyskland, UK, Österrike etc, så det kan bli ganska många Karadžić-kloner, var och en med beredvilliga Mladić-kloner vid sin sida.

  5. Hej.

    För många år sedan, i Lund, hade vi ( som i jag och mina närmaste medstudenter) som läste sociologi och litteraturvetenskap ett internt skämt om de postmodernister som begick tvättäkta Arnstad-skov och Linbergare i sitt sätt att resonera och argumentera (även om termerna inte existerade då):

    ”Vill du höra ett postmodernt skämt?”
    ”Ja, vadå, finns det?”
    ”Japp; ’En person’.”
    ”Vadå ’En person’?”
    ”Enda sättet att inte kränka någon eller stigmatisera och peka ut.”

    Följt av skratt och/eller smocka.

    Verkligheten efterapar dikten, och historien upprepar sig nu som tragedi, från att ha varit parodi.

    Glöm inte att om ni råkar i delo med lag eller myndigheter så skall ni använda fantasin och hitta så många sätt som möjligt som er motståndare kränkt er på: fräknar, rödhårig, vänsterhänt, kroppsnormativitet, (ej) bilägare, och så vidare. Kan det kopplas till hudfärg, härkomst, tro, läggning o/e funktionshinder/-nedsättning desto bättre.

    Nog är du väl allt både kränkt och diskriminerad du med, om du bara känner efter ordentligt, så säg?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    1. Rikard,

      Jag är en normal 50-årig vit man.

      Dock så har jag ett (osynligt) handikapp, jag är invandrare (från Åland) och jag har en icke-normativ sexuell läggning (är bi).

      Jag har roat mig flera gånger med att presentera mig ”brevledes” för vänstermänniskor som just handikappad HBQT-invandrare för att sedan invänta reaktionen när vi träffas.

      Det som framför allt slår mig är vänstermänniskornas vilja att alltid, och jag menar alltid, vilja tala för min sak. Denna ”härliga människa” måste vi omhulda och strida för. Denna önskan faller dock ganska snabbt när vi träffas, kan tilläggas…

  6. Frågan jag undrar över är, hur vet polisen att det fanns ett vittne som kan ge signalement på gärningsmannen?
    Påminner delvis om Trafikverkets försök att reparera Södertäljebron. Arbetet måste göras om, den entreprenör som fick uppdraget klarade inte att göra jobbet. Ny entrepenör söks.
    Myndigheterna kommer inte fram till att starta sitt jobb, andra måste först fixa sina bitar.

  7. Sökes: en gärningsfigur
    Troligen en människa
    Klädd: ja, inkl fotdon
    Längd: 100-300 centimeter
    Hårfärg: ja
    Ålder: 9-103 år
    Övrigt: har dialekt
    Vid kontakt med polisen skall ’291’ uppges som referens, för att underlätta myndighetens arbete.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *