RELATIVISTEN

Hur det ser ut på en akutmottagning i en stad eller ett land brukar vara ett rätt bra sätt att se hur staden eller landet mår. Under alla mina år, inom vården, har det faktiskt varit så. Det fanns nämligen en tid, för inte alltför länge sedan, då Södersjukhusets akutmottagning blev ”Årets arbetsplats” i huvudstaden. Personalen trivdes bra. Patienterna var hyfsat nöjda. Hoten sällsynta. Våldet ännu mer sällsynt. Men så är det inte längre, alldeles oavsett vad relativisten till politiker skriver eller säger.

Jag tror och tycker mig ha väldigt bra koll på hur det ser ut på landets akutmottagningar. Jag har vänner som lider alla helvetets kval på olika akutmottagningar. Malmö. Sahlgrenska i Göteborg. Södersjukhuset, Karolinska och Danderyd i Stockholm. Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Med flera. Bilden de ger samstämmig och djupt deprimerande. Hoten och våldet mot personalen ökar. Otrygghetskänslan bland patienterna skenar. Personalen anser sig vara helt otillräckliga för att kunna leverera den vård patienten förtjänar. Bilden de ger mig förstärks när jag själv hälsar på akuten. Det är ett tydligt bevis på hur Sverige mår.

Centerns EU-parlamentariker Fredrick Federley gav sig in i en diskussion om tillvaron på landets akutmottagningar. På Facebook gick Federley igång som den värsta relativisten. Det har alltid varit hemskt och stökigt på akutmottagningen, och är det hemskt och stökigt beror det främst på alkoholen – plus andra droger.

Att Fredrick Federley skall skriva mig eller akutpersonalen på näsan om hur det ser ut på landets akutmottagningar är lika lyckat som om jag skulle ge Federley råd om de bästa restaurangerna i Bryssel, som jag har passerat i förbifarten och utan att äta. Det är lika skruvat att Federley skall läxa upp oss om orsakerna till ett tilltagande kaos på akutmottagningarna som om jag skulle ge Federley tips på vilka damunderkläder som sitter bäst och skönast. Det blir inte bra, kort sagt.

Federley kommenterade i en diskussion på Facebook, där en artikel om skyddsrum och evakueringsvägar för akutpersonal dryftades. Relativisten Federley slog till med full kraft, och jag ger honom rätt i en sak – det har alltid varit stökigt på akuten. Men nu är det mycket stökigare, stökigare än någonsin. Stöket är dessutom mycket allvarligare än någonsin. Hoten är ständigt närvarande, och våldet står bakom hörnet och väntar. Antalet ordningsvakter i vårdmiljön har ökat stort, men räcker ändå inte till. Federley förklarar det med fyllerister och narkomaner.

Jag förklarar det med en samhällsutveckling där man har lärt sig att det har fungerat bra att hota sig förbi kön på akuten, eller till krogen. Det handlar inte om den lokala fyllbulten eller narkomanen med snedtändning. Vårdpersonalen klarar av dem. Man vet att de hot de uttalar, är något de glömt innan stämbanden fått fram det sista hotfulla ordet. Hotet från andra, aggressiva och utåtagerande patienter och anhöroga är en helt annan sak. Där känns hotet in i ryggmärgen, och man vet att våldet kan komma som en naturlig reaktion från den hotfulla.

Inte sällan känner de våldsamma och hotfulla patienterna sig kränkta av att en kvinna eller en tjej har mage att be dem – DEM!?!? – att sätta sig ner och vänta som alla andra. De är ju tuffast, ballast och den mest skräckinjagande som finns. Det är i den gruppen, och bland deras anhöriga, som orsakerna till hoten och våldet finns. Det går inte att komma ifrån, hur mycket man än vill…

Om det är något Federley borde göra istället för att relativisera tillståndet på landets akutmottagningar så är det att fundera på vilket ansvar han själv – som fullblodspolitiker- har för att det ser ut som det gör. Det borde alla självutnämnda förstå-sig-påare och relativister i politikeradeln fundera över, innan de skall försöka lära vårdpersonalen hur verkligheten ser ut, egentligen.

13 svar på “RELATIVISTEN”

  1. Kanske inte så dumt att vara frekvent mammaledig.
    Trots allt…
    Eller att söka vård i Finland!
    Tack och lov dock ej akut än.
    I morgon 79 år sedan Finland inledde sitt förvar under Vinterkriget.
    Vilket jag snyltat på.

  2. Fredrik skriver att: ”Det handlar inte om den lokala fyllbulten eller narkomanen med snedtändning.” Av någon outgrundlig anledning så mörkar Fredrik vilka det handlar om. Kanske på grund okunskap (vilket jag knappast tror) eller på grund av något annat..? Vad kan detta annat vara?

  3. Fredrik, såväl du själv som en majoritet av dina läsare vet precis vad detta handlar om:

    De allt större problemen med våld och bråk på landets akutmottagningar är till nästan 100% invandringsrelaterade. Federley tillhör ett politiskt parti som med näbbar och klor försvarar fortsatt massinvandring. Alltså gör Federley som sådana som han alltid gör, dvs. att de försöker relativisera och bagatellisera in absurdum.

    Man kan naturligtvis alltid, i alla sammanhang, lyfta fram någon värre händelse som skett någon gång i historien, eller vända och vrida på fakta så att man får verkligheten att framstå i önskad dager.

    Vadå? Brände ett kriminellt invandrargäng upp 50 bilar i Tensta i förra veckan? Ja men det var väl ingenting! År 64 förstördes större delen av Rom i en jättebrand, och Romarriket betraktas ju som en av historiens främsta högkulturer. Alltså bör man väl snarast se omfattande bränder som ett tecken på ett dynamiskt och spännande samhälle.

    Va? Säger du att antalet skottdåd på offentliga platser ökat? Nej, det stämmer inte alls. Första kvartalet 2016 rapporterades 34 skjutningar i Stockholmsområdet, men första kvartalet 2017 rapporterades bara 33 skjutningar, så statistiken pekar mot att denna typ av brottslighet minskar.

    Exemplen är förstås påhittade, men ungefär så där brukar det låta när folk som Federley ska försöka belysa samhällsutvecklingen. Naturligtvis låter ingen tänkande människa sig längre luras av skitsnacket.

  4. Politiker i allmänhet borde hållas långt borta från sjukvårdens organisation. De har gång på gång visat sig inkompetenta med både teori och praktik på sjukvårdsområdet. Federley är en av många proffstyckare utan verklig kunskap eller insikt. Visst är det oftast ”stökigt” på akutmottagningar. Det ”stök” som är aktuellt idag är av importerat slag. Importerat från mellanöstern och Afrika och dessa avarter har fått härja fritt i Sverige under de senaste decennierna. Sverige har gång på gång visat sig hjälplösa i hanteringen av dessa importer. Federley vill, liksom många av hans gelikar, rikta uppmärksamheten bort från de verkliga orsakerna till ”stöket”. Borde vara dags för Sverige att vakna upp ur den här mardrömmen!

  5. Samme Federley som nyss röstade för att gränskontroller mellan EU-länder skulle bort. Vi har ju så bra yttre kontroller i EU. Jo mors.

  6. Den svenska välfärden och det tillhörande samhällskontraktet är ett pyramidspel som börjar närma sig sitt slut. Därför kommer larmen att komma allt tätare och bristerna bli allt tydligare. Det kommer att bli den ökande otryggheten som får nettoskattebetalarna att lämna landet.

  7. Om vi nu får sakens skull rent hypotetiskt låtsas som att Federley har rätt i att det alltid har varit hot och våld på akutmottagningarna, så infaller sig två frågor :
    1. Hur kan det komma sig att vårdpersonalen utrustas med överfallslarm nu när det inte behövdes exempelvis 1973 eller 1992 ?
    2. Varför i helvete såg inte Federley och hans parti till att åtgärda detta under de 8 åren som dom hade regeringsmakten ?

    Och om vi nu bortser från det rent hypotetiska experimentet och istället utgår ifrån verkligheten så…kan jag tyvärr inte skriva vad jag tycker om Federley och hans relativiserande för då bryter jag mot lagen.

    Mitt senaste besök på akuten var lyckligtvis helt fritt från hot och våld. Det var inte där problemet låg :
    Lite över 9 timmar tog besöket.
    Alltså ;
    9 timmar för ett akutbesök.
    Hade besöket inte varit ”akut” hade jag förmodligen fått träffa en läkare lagom till julafton.
    :/

    ( Ingen skugga falla över vårdpersonalen – jag lägger 100 % av skulden för de 9 timmarna på Federley och hans kollegor )

  8. Hej.

    Och personerna det rör sig om, heter de Kasper & Jesper & Jonathan, eller rör det sig snarare om Ali Baba och de fyrtio bruschorna?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  9. För några år sedan talades det om ”elefanten i rummet”. Är elefanten helt borta eller orkar man inte ta problemet i sin mun längre och nämna det vid dess rätta namn?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *