RÅDGIVNING

Tänk om Stefan Löfven behövde rådgivning för att komma tillrätta med de sviktande förtroendesiffrorna och de sjunkande opinionssiffrorna – och svarade att han minsann skulle konsultera Åsa Romson, som expert på just det. Skulle man inte tro att Stefan Löfven hade tappat förståndet helt då?

Tänk om Stefan Löfven skulle inse att han behövde rådgivning för att få ordning på relationerna med Israel – och lyfte fram Per Gahrton och Mattias Gardell som två förståndiga bollplank och rådgivare.  Skulle man inte bli övertygad om att landets statsminister hade blivit ännu galnare då?

Tänk om Stefan Löfven skulle komma på att han behövde rådgivning för att bli en bättre talare, en anständig retoriker – och berättade att han skulle söka upp Donald Trump för att få till det bättre framöver. Skulle man då inte få för sig att landets statsminister hade tappat allt?

Tänk om Stefan Löfven skulle berätta att han behövde rådgivning för att kunna skriva ner sin egen variant av ett tal om tillståndet i nationen till nästa jultal på Stortorget – och öppet lanserade Magnus Betnér och Henrik Schyffert som sina bollplank till verkligheten. Skulle någon då ta kunna statsministern på lite mer allvar någon gång, någonstans, någonsin?

Tänk om Stefan Löfven kom på att han behövde rådgivning för att framstå som vettigare i folks ögon – och drog fram några sessioner tillsammans med Ernst Kirchsteiger som ett steg i rätt riktning. Skulle någon då kunna sluta skratta åt landets statsminister på den här sidan nyåret?

Tänk om Stefan Löfven skulle behöva rådgivning om extremism, i ämnet fascism för att få lite mer kött på benen inför pajkastningen i plenisalen – och öppet erkände att han använde sig av Henrik Arnstads kunskapsbank för att hitta nya infallsvinklar. Skulle man inte bli övertygad om att vi hade en stolle som statsminister, en fjant på Rosenbad då?

Det var sex ”Tänk om” där fem bara är dåliga skämt medan det sjätte är ett dåligt skämt men ur verkligheten. Otaliga gånger har Stefan Löfven hänvisat till Arnstads kunskaper, använt sig av Arnstads tyckande och tänkande och lyft fram Arnstad som en av landets skarpaste experter på fascism och extremism. Vi som har gått sida vid sida med Arnstad, har sett att statsminister Löfven har alldeles för stort förtroende för en man på bristningsgränsen, en sjuk människa med vanföreställningar.

Det är inte Arnstad som skall klandras för att han har fått en gräddfil in i statsministerns skalle. Den som skall klandras är den man som låtit en uppenbart sjuk person få agera rådgivare åt landets statsminister, det vill säga statsministern själv. För varje gång Arnstad twittrar sig närmare ett vårdintyg faller skuggan faktiskt ännu mörkare på den man som skall föreställa landets mest inflytelserika politiker…

7 svar på “RÅDGIVNING”

  1. Det kan inte sägas enklare, jämförelserna kan inte göras bättre, än du just gjorde.

    Länge var jag lyckligt lottad. Ett uttryck för att okunnighet kan vara en välsignelse. Jag visste inte vem Arnstad är, eller vad han hade sagt.

    Sedan råkade jag läsa något blogginlägg eller två, som citerade valda delar av mannens tankegods så som de kommit till uttryck på Twitter, jag tog del av ytterligare några via just Twitter. Det var ganska länge sedan. Milt uttryckt har han högst egna idéer, och verkar leva i en annan dimension. Senaste kommentarerna om kungahuset eller delar därav var sedvanligt vidriga. Mannen förtjänar ingen uppmärksamhet, och det är förstås grunden till den bestörtning varför just statsministern av alla har varit av annan åsikt.

    Själv tänker jag återgå till okunnighet om vad Arnstad säger eller gör.

    Något som däremot förtjänar uppmärksamhet, om blogginnehavaren ursäktar ett lite längre omnämnande, är den debattartikel som publicerades under kvällen 26 april hos SvD; en replik från Anosh Ghasri riktad till Masoud Kamalis debattinlägg om Kaplan och Khan och att muslimer måste få kunna ta plats i politiken

    Jag visste icke heller vem professor Kamali är, eller vad denne har sagt tidigare. Denne skrev sitt debattinlägg i måndags i samma tidning, och maken till stolligheter hade jag inte sett på länge, en sur uppstötning startade veckan. Han talar bl.a. om ”den svenska västcentriska politiken”. Det kan inte komma som en överraskning för någon att Sverige är en del av Europa, och vad som är och har varit delar av vårt samhällsbygge.

    Människor som har valt att leva i Sverige ska rimligtvis inte kunna vara överraskade över att det i vissa avseenden kan råda andra normer än i vitt skilda delar av världen. De måste också förstå att det av majoriteten kommer att uppfattas som stötande om de vill förändra Sverige till att bli litet som den del av världen där just de har sina rötter, enbart för att erhålla det bästa av två världar; svensk välfärd, trygghet och status samtidigt som kultur, umgänge, utbildning etc. förändras till något som passar de egna preferenserna.

    Ingen ska exkluderas i politiken på grund av enbart sin bakgrund eller kön, men avser man att verka i Sverige som förtroendevald måste man dela de värderingar och det uppträdande som är och har varit tradition i just Sverige. Det kanske kommer som en överraskning att man inte får bete sig som man vill, men då kanske man ska överväga vilken plats som bäst matchar de egna värderingarna och uppträdandet. Det mest hedervärda är då att söka sig dit, inte att försöka ändra andra platser, människor och kulturer.

    Anosh Ghasris replik sade allt som jag tänkte, vilket sammanfattades i rubriken: ”Det var inte den muslimska tron som var avgörande”. En annan bra, om än inte lika lysande, debattartikel på temat, även om jag högst motvilligt (egentligen: inte alls) läser kvällspressen, skrevs av Nima Dervish i Aftonbladet.

    För att sammanfatta, mörkret är mer kompakt, stolligheter förekommer i fler varianter än man först anade, trots kunskap om att galenskap inte vet några gränser. Men det finns ljuspunkter i mörkret, och fyrar som ”I otakt”. 🙂

  2. Hej.

    Arnstad är en duktig gosse, som vi kallade dylika förr. Tycker inget som inte husse vill skall tyckas, kan inget för den som strävar efter kunskap strävar efter att hitta sina egna felaktiga föreställningar, saknar principer annat än egocentrisk egoism, och saknar moral enligt föregående.

    Jag använder mig numera av Arnstad och dess twitter i debatter med kollegor med goda kanoniserade och sanktionerade åsikter (majoriteten av kollegorna är Fi, Mp eller vänster om V) som ett exempel på varför ’vi’ inte lyckas ’stoppa SD’. I huvuden som dessa är landet en millimeter från en statskupp ledd av Åkesson, och i sina huvuden verkar de höra stöveltramp och ’Die Fahne Hoch’.

    Arnstad är sin egen sagas riddare som skall bekämpa ondskan med sitt ljungande svärd – och med den mytologiska bakgrunden är det en fördel att vara okunnig och obildad. Kunskap, bildning, ifrågasättande av ’högre ordningar’ och teknologiska framsteg är ju narrativa element som genomgående tillskrivs ondskan i fiktionen numera. Ett närmast Miltonskt fall från Jules Vernes, Wells och andras vetenskapshjältar vilka segrade tack vare förnuftet.

    Det är romantiken och det sena artonhundratalet i repris.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    1. @Rikard

      ”majoriteten av kollegorna är Fi, Mp eller vänster om V”

      Har själv alltid arbetat inom mansdominerad, starkt meritokratisk exportindustri och har sällan sett skymten av någon vänster om S.
      (har vid olika tillfällen lyckats omindoktrinera en och annan ”socialliberal” till liberalkonservativ (eller i ett extremt fall anarkokapitalist 🙂 ) då de egentligen bara varit godhjärtade människor som vill väl och inte reflekterat så mycket över politik)

      Hur fungerar dessa männsikor du arbetar med? Är de svagbegåvade och inser inte vad socialism leder till? Är de narcissistiska med stort behov att förhäva sig själva med sin godhet? Är de genunit onda och längtar efter att hålla i bössan/svärdet när borgarna ställs upp mot väggen? Har de insett att staten är deras enda möjliga födkrok och jobbar indirekt för att den skall växa?

      Undrar.

    2. Det finns en till, Peter Wolodarski, som alltid, alltid klipper o klistar in nyheter så den skall passa PW:s infantila oskuldsfulla världsbild. PW publicerar rysk propaganda och skyller på Ryssland. Fattar inte hur han får till det. Men, skriver man aldrig om någonting sant, får man aldrig heller veta hur det ligger till i verkligheten. Propagandajournalistik.

  3. Har (när jag skriver denna kommentar) bara läst första halvan av inlägget, skall bli spännande att se om inlägget mynnar ut, som jag misstänker, i att Löfven bevisar att han är en knäppskalle genom att använda sig av Arnstad som rådgivare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *