POLITISK DOKUSÅPA – HANS LI ENGNELL

Hans Li Engnell fortsätter leverera krönikor till I otakt, med den äran. Just idag kändes det underbart att Hans fanns där, och då inte bara för att undertecknad har närkontakt med såväl kudde som kramdjur när detta publiceras efter ett tungt nattpass i vårdträlandet. Hans filosoferar kring borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet, som en politisk dokusåpa…  Enjoy!

Politisk dokusåpa

När borgerligheten gick samman och bildade Alliansen förändrades svensk politik. Socialdemokraterna underskattade kraften i den borgerliga enigheten. Göran Persson trodde inte att svenska folket skulle välja dessa fyra figurer framför honom. När makten väl var förlorad fortsatte såväl socialdemokrater som andra vänsterdebattörer att misstro både Alliansen och Nya Moderaterna. Reinfeldt sågs som en ulv i fårakläder.

Det är Mona Sahlin som i efterhand har uttryckt att Socialdemokraterna tidigare borde ha förstått att Moderaternas omvandling inte bara var en skenmanöver utan att Nya Moderaterna faktiskt var på riktigt. Att utmåla Reinfeldts ideologiska och realpolitiska kantring som en dimridå hade inte alls fungerat.

Alliansen fungerade i förberedelse för maktskiftet och sedan under åtta år i regeringsställning. Efter två valsegrar hamnade Alliansen emellertid i opposition. Partiledare byttes ut, sår slickades. Nu var det inte lika roligt att heta Alliansen längre. Det blev som en sådan där dokusåpa där personer är tvungna att leva under samma tak trots att de inte gillar varandra. Minus samlagen.

Ganska snart efter valförlusten stod det klart att det inte var som förr. När Sverigedemokraterna hade fräckheten att rösta på Alliansens budget så att den nya regeringens budgetproposition föll, uppstod närmast panik: ”Vi? Regera!?”

Lyckligtvis lyckades alliansledarna, uppenbarligen med den gamle landsfadern Reinfeldts hjälp, undvika att hamna i regeringsställning igen. Alla kunde pusta ut. Det var nära ögat.

Händelserna i december 2014 när Decemberöverenskommelsen föddes har bidragit till att sänka trovärdigheten för hela alliansprojektet. Mångas bitterhet finns kvar, och den är förståelig. Det är inte så konstigt att ett samarbete som fyller 12 år inte känns lika nytt och fräscht för väljarna i dag som då. Men ett större problem är att deltagarna själva i detta samarbete verkar känna sig ungefär lika entusiastiska kring det som väljarna gör. Det syns i de spretiga utspelen. Det märks i TV-studion. Alliansen finns bara på papperet, och alla vet det.

Mot denna bakgrund ska det bli intressant att se hur partierna positionerar sig i nästa valrörelse. Om de fyras gäng låtsas vara en allians, om det ens blir något gemensamt valmanifest.

Temat för årets socialdemokratiska partikongress är ”Trygghet i en ny tid”. Även om man inte ska lägga alltför stor vikt vid dessa teman  – i april 2004 hade Socialdemokraterna exempelvis en ”tillväxtkongress” – är det tydligt att S kommer vilja lägga beslag på trygghetsfrågorna nu och fram till nästa val. Tyngdpunkten kommer ligga inte bara på den sociala tryggheten utan även rättstryggheten. Alla partier måste ha ett svar på hur tryggheten i samhället ska öka. Detta är säkert besvärande för Moderaterna, som nu är på väg att förlora ännu en paradfråga.

För Moderaternas del kan läget förmodligen inte bli så mycket värre. Partiet håller på att hamna i det där obekväma facket som det står ”otydligt” på. Den som väl hamnat där har oerhört svårt att kravla sig upp igen. I detta fack hamnar partier med oklar identitet, som famlar både ideologiskt och realpolitiskt och vars utspel inte går ihop. Här befann sig länge Centerpartiet. Nu är rollerna ombytta, även om Centerns allt-åt alla-retorik känns oerhört märklig för ett borgerligt parti.

Givet hur fantasilös den sittande partiledningen tycks vara kanske Moderaterna borde damma av de där gamla valaffischerna ”Rösta på din frisör”. Det kan väl knappast göra partiet ännu vagare än vad det redan är.

4 svar på “POLITISK DOKUSÅPA – HANS LI ENGNELL”

  1. En röst på framför allt Centern och Liberalerna är idag en helt bortkastad röst. Varför ska man rösta på partier som inte vill ha makten eller ens ha inflytande över politiken?
    Centern är nu det parti som kramas om av alla flyktingkramare men deras politik är totalt orealistisk. Jag förstår inte att de som nu kramar dom inte klarar av att inse det. Men de lider uppenbart av ideologisk förblindning.

  2. Inte för att det kommer att hända men det finns
    faktiskt en möjlig moderat statsministerkandidat
    som vore ämbetet värdig. En man som till skillnad
    från alla andra partiledare under den svenska
    demokratins kräftgång inte bara har en bakgrund
    utanför politiken utan därtill en framstående sådan
    som professor i klinisk farmakologi. Han är alltså
    både bildad och skärpt och vore den enda partiledaren
    med dessa attribut om han skulle väljas.

    Professor Finn Bengtsson från Lindköping har dessutom
    visat sig ha en ryggrad och övertygelse nog att stå
    emot de politiska snålvindarna och har vid det här
    laget kunnat väga och mäta sina riksdagskollegor till
    deras rätta och föga imponerande värde. Finns Bengtssons
    professur är en riktig sådan som kräver riktigt arbete.
    Han är alltså inte en politisk bluffakademiker med
    ämnesområden som genus och liknande.

    Med en sådan partiledare kan Moderaterna undgå de
    danska Konservitive Folkepartis öde.

    1. Finn Bengtsson har tyvärr meddelat att han inte ställer upp i riksdagsvalet 2018. Han har ju behandlats ganska illa i partiet, vilket han berättar bl.a. i Det Goda Samhällets programserie: https://www.youtube.com/watch?v=d5mtlH_K-mc Men Finn är definitivt en person man borde uppmana att stanna kvar i politiken och bli partiledare.

  3. En relativt riktig beskrivning, av vad som skett.

    Än se’n? Vad hjälper det oss i Sverige och Europa att bara få beskrivet för oss HUR det nuvarande katastrofala läget uppstått.

    Att moderaterna – för länge sedan – övergivit den konservativa och nationalistiska linjen och slagit in på den socialistiska och globalistiska linjen, är uppenbart för alla med ögon i skallen och någorlunda förstånd.

    Sverige och Europa står nu inför total kollaps, på grund av den enorma invandringen. Våra politiker vräker allt större del av statsbudgeten över invandrare, så att våra fattigpensionärer blir allt fler, samtidigt som våld och gangstervälde breder ut sig runt invandrargettona. Vad som måste ske är att få stopp på detta och att vi måste börja planera för att skicka åter de invandrare, som inte fullt ut integrerats.

    Men för att kunna göra detta måste invandringens orsaker analyseras. Varför samtliga riksdagspolitiker och samtliga ’journalister’ i mainstream-media med en mun propagerar för fortsatt invandring, måste klargöras. På bara några decennier har det politiska livet i Sverige förändrats dramatiskt och börjar nu påminna om Ryssland före revolutionen och Tyskland under Weimarrepubliken.

    Till leda matas vi med beskrivningar över VAD som sker och HUR det sker. Det vi behöver är beskrivningar av det maskineri, som ligger bakom det som sker. Vi måste få klart för oss VEM som driver på utvecklingen och VARFÖR de driver den utveckling, som kommer att förstöra vårt land och vår kontinent för gott.

    För tro inte att allt sker av en slump. Det är planerat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *