PLUS SOM BLEV MINUS

Efter regn kommer solsken, och det stämmer. Utanför fönstret är det ljummet och solen skiner från en blå himmel. Innanför fönstret handlar det om en hemsk katastrofbrand i London i nyhetssändningarna och en partiledardebatt som rullar på i SVT2. Sju partiledare och ett språkrör i en inarbetad debatt i Riksdagens plenisal. Mitt intryck handlar om hur ett plus kan bli minus.

Efter regn kommer solsken kan sammanfatta statsminister Löfvens insats som talare och debattör. Efter att ha varit i det närmaste usel, rejält nervös och hopplöst osäker tidigare är dagens Löfven – med Löfvens egen vokabulär ”okej”. Löfven är inte alls lika dålig längre. Statsministern framstår inte längre som helt bakom flötet i debattformatet. Regeringschefen framstår inte längre som jumbo-dumbo och hopplöst efter alla de andra. Där auran tidigare utstrålade osäkerhet är det en mer självsäker Löfven som syns och hörs nu. Det borde vara goda nyheter för Partiet, för Rörelsen. Men är det så…?

Löfvens förvandling får sina konsekvenser, ett plus som blir ett minus. Från att ha varit ett mänskligt mähä som man kunde känna sympati framstår Löfven nu som dryg och elak i tonen. Känslan är att ett nyvunnet självförtroende har skapat någon omänsklig besserwisser som tycker att han är statsministern med tur som småttingarna i mitten borde vilja ligga sked med.

Tur? Någon som minns terrordådet? Någon som tycker att det är tur med vårdkris? Möjligtvis har Löfven tur med att de andra partiledarna, med Lööf och Åkesson som undantag, är så värdelösa debattörer att en marginellt bättre Löfven plötsligt kan få självförtroende och känna sig lite bättre. Löfven klarar inte av att gå från osäker till säker utan att bli dryg och osympatisk. Det kan bli ett större problem än sosseriet vill tro eller se. Människan Löfven vars svagheter man kunde identifiera sig med finns inte längre.

Åkesson och Lööf är riksdagspartiernas bästa talare och debattörer. De spelar i en helt egen division just nu. De kan få ut sina budskap, med självsäkerhet och träffsäkerhet, utan att för den skull framstå som dryga och självgoda. Det är det som skiljer dem från Löfven som debattörer. Kunde Löfven inte bara ha stannat någonstans mittemellan? Då hade folk kanske kunnat börja gilla honom…

 

6 svar på “PLUS SOM BLEV MINUS”

  1. Hmmm… intressant iakttagelse, men även om Löfvens besynnerligt ökande självförtroende riskerar att lämna S med röda siffror på minussidan, är väl statsministern själv fortfarande en precis lika stor nolla?

  2. Löfven är dryg och elak men han är som en skolpojke i jämförelse med Ygeman. Jag såg en riksdagsdebatt där han mötte en SD:are, och någon värre i en talarstol har inte jag skådat. Alla härskartekniker användes, enbart dödliga vapen undantagna. Den mannen har jag inte svårt att se framför mig som lägerkommendant i SS-uniform eller liknande om han skulle hamna i sådant sällskap.
    Men jag tror du har rätt i att Löfven inte kommer att tjäna på sin nya framtoning. Och Ygeman klarar sig tack vare att folk inte ser på riksdagsdebatter, i TV är han mer polerad.

  3. Du skriver ”Kunde Löfven inte bara ha stannat någonstans mittemellan? Då hade folk kanske kunnat börja gilla honom…”

    Tror du/någon verkligen att det hade räckt till???

  4. Jag vet inte om jag är ”elakare” än du men jag har länge sett Löfven som en arrogant, ickesympatisk person.

  5. Åkesson är Sveriges räddning valet 2018! Tyvärr kommer han att ha 7-klövern emot sig och knappast få egen majoriteT. Globalisterna, med Bilderberg, vill att ”vanligt” folk ska betala experimentet med att ekonomiska migranter ska få bättre villkor än andra, som arbetat hela livet i landet.

  6. Det talas om misstroendevotum riktat mot finansministern. Jag tycker att det vore bättre med misstroendeförklaring av de fackministrar som yrkar på skattehöjningarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *