PIPPI OCH POLITIKEN

Många är de svenska politiker som identifierar sig med Astrid Lindgrens figur Pippi Långstrump. Annie Lööf, Isabella Lövin, Birgitta Ohlsson. Andra – som Göran Persson – identiferar sig gärna med andra Astrid Lindgren-skapelser. Göran Persson har tydligen hyfsat god självinsikt när han tycker att Emils pappa Anton, bonde på Katthult i Lönneberga, är en figur som Persson känner igen sig i…

En artikel på SVT med rubriken ‘Astrid Lindgren och politikerna – vad är grejen?’ satte igång tankeverksamheten. Den figur politikern vill kopplas till är inte alltid den som stämmer bäst överens med verkligheten. Annie Lööf skulle i den Lindgrenska litteraturvärlden utan tvekan få vara Pippi Långstrump, om Johanna Jönsson gör rollen som den ständigt tjattrande apan ”Herr” Nilsson. Men annars är det helt andra figurer ur Astrid Lindgrens bokskatt som jag tänker på när jag ser på våra ledande politiker.

Statsminister Löfven. Är inte Löfven och Karlsson på taket väldigt lika i sina roller? Inte bara utseendemässigt alltså? Löfven som Karlsson anser sig vara bäst på allting i hela världen. Båda fabulerar fritt och tycks tro på de egna fantasierna. Båda bor i Vasastan i Stockholm. Hade inte SÄPO haft synpunkter på säkerheten är det inte osannolikt att Löfven hade bott i en stuga på ett tak vid en skorsten.

Gustav Fridolin. Här är det hur klart som helst vem Fridolin är i Astrid Lindgrens värld. Han är Pelle på Saltkråkan. Mästrar omgiviningen med fånig röst,  och framstår som lillgammal och är en djurvän som inte skulle skada ens en kackerlacka.

Isabella Lövin. Om Fridolin är Pelle, så måste Lövin vara Stina i Saltkråkan. Har en faiblesse för helt osannolika historier, och hänvisar ofta till något i stil med ”Hemma på min gata i stan…”

Annie Lööf är ju Pippi Långstrump. Verklighetsfrånvarande så det gör ont, men med en kappsäck full av pengar efter tidningsförsäljningar. Upplevs som oregerlig och drar sig inte för att hoppa rakt in i galna situationer. Sedan är båda rödhåriga…

Jan Björklund. Nils Karlsson Pyssling med tanke på Liberalernas storlek. Stor som en tumme, men annars som alla andra – med samma problem som de större.

Ebba Busch Thor får vara Madicken. Präktig och väluppfostrad, söt som en karamell och med ett närmast bibliskt ordförråd. Madicken och Busch Thor delar ju även den där jobbiga egenskapen att aldrig bli så där jättepopulära. De har genuint svårt att slå igenom.

Ulf Kristersson känns som Farbror Melker på Saltkråkan. Han försöker alltid göra rätt, men lyckas nästan alltid göra fel. Tummen mitt i handen när det gäller det politiska hantverkandet, och hur han försöker snickra ihop vardagen.

Sist men absolut inte minst har vi Jimmie Åkesson. Tengil? Är det inte så att vi på valnatten kan få höra något i stil med ”All makt åt Tengil, vår befriare!” medan Katla kravlar fram över Gärdet, med siktet inställt på SVT:s valvaka…?

4 svar på “PIPPI OCH POLITIKEN”

  1. Politiker som identifierar sig som barnfigurer, det är rätt sorgligt då det faktiskt är ett ansvarsuppdrag att leda ett land.

    Jag kan bara tänka på citatet ”Tyskland, ett Sverige för vuxna”. Väx upp, för f-n!

    1. Han som stod för det citatet har väl blivit ganska så nergjord i världens modernaste och mest progressiva land!?

  2. Haha!
    Som jag alltid säger om Pippi som förebild för vänstern och feministerna: hon löser alla problem med våld eller pengar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *