PALATSKUPP

Palatskupp. Ett politiskt agerande där personer runt en ledare bestämmer sig för att handla enligt ett sätt som går emot ledarens direktiv eller vilja. Nu är palatskuppen kanske mer av en partikupp, och där ledaren tycks ha gått emot styrelsens vilja eller direktiv och därför framkallar en palatskupp.

Hade man varit elak hade man kunnat skriva något i stil med ”de dansade en sommar”. Det vill jag inte göra. Det hyfsat nyfödda partiet Borgerlig Framtid använde sommaren 2016 för att visa sig, låta höra talas om sig. Borgerlig Framtid gick från ett embryo via bäbis till ett barn som försökte lära sig gå. Idag är Borgerlig Framtid historiska…

Kanske kan man med bara lite fantasi få Håkan Juholts avgång till en palatskupp. En enhälligt vald partiordförande som motarbetades av allt och alla i toppen av socialdemokratin. En partiordförande som hade ställt upp när Partiet kallade men som sedan skulle avsättas och avrättas. Men det finns inget offentligt dokument där VU offentligt avsatte sin ledare. Det finns en pressträff i Oskarshamn där Juholt lovar att dö som socialdemokrat – och där han säger att han lämnar för Partiets bästa. Det finns några böcker, mer eller mindre insatta i ämnet. Det finns mycket mer som inte har kommit fram, än.

När Borgerlig Framtid avsatte sin partiordförande så finns det dokumenterat. Ingen känslosmörja, utan ett krasst konstaterande att det inte funkade att ha en partiordförande som jobbade mot styrelsen istället för med. Borgerlig Framtid uteslöt den som skapade partiet Borgerlig Framtid och han som har varit partiets ansikte utåt under hela dess korta historia. Borgerlig Framtids partistyrelse gjorde en palatskupp för att partiordföranden inte dansade i takt. Anders Königsson fick foten.

Hade sossarna varit lika utåtagerande när de avsatte Juholt genom en orgie av knivar i ryggen så hade Rosornas Krig blivit ett blodbad. Så funkar sosseriet. Internt kan de vara hemska mot varandra. Externt låtsas de vara bästisar. Falskheten är kittet som håller ihop Rörelsen. Vi på högerkanten är mer osentimentala. Funkar det inte berättar vi varför det blir som det blir. Königsson får gå för att han inte gör jobbet rätt.

Hade man varit elak hade man sannolikt också kunnat hitta en förklaring i att den uteslutna partiledaren kändes lika spännande som pölsa. Det behöver man kanske inte göra men det gör jag ändå. För hade Königsson bara genom sin uppenbarelse lyft partiet medialt och opinionsmässigt så hade tålamodet med det politiska fribajsandet säkert varit avsevärt större från styrelsen. Så funkar politiken. Stand and deliver som Adam and the Ants sjöng när musikutbudet i världen var som bäst.

… Och finns det någon i Borgerlig Framtid som tänker tanken att karismatiska och vältaliga jag skulle passa bra vill jag bara säga: ”Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt ­eller socialt att ställa mig först i Sveriges färskaste politiska parti. Jag inser min begränsning.”

4 svar på “PALATSKUPP”

  1. Det är den här typen av ordbajseri utan något som helst intresse i sanningen bakom som leder oss till politiska val som nuvarande regeringen står för!

  2. Känner igen mig i det där. Jag har fått höra det ibland att jag borde engagera mig politiskt. Bortsett från att ”bli politiker” har ungefär samma glans och charm för mig som ”kloakdykare” så har jag sedan länge insett att jag skulle åka ut med en fet spark i röven så karuselldörrarna skulle piska ut en virvelvind av kataklysmiska proportioner.

  3. Det är sannerligen dags för en ny palatskupp inom S. En palatskupp där fotfolket samlar ihop facklor och högafflar och tågar till LO-borgen (för det är väl de som kör?). Löfven påminner mig om ledarna på slutet av Sovjet-tiden, så gamla, senila och mummifierade att de fick stödjas eller ersättas av pappfigurer under kaderparaderna förbi Kreml.

    Jag föreslår att sossarna följer MPs goda och väljartilldragande exempel: att ersätta partiledaren med ett par språkrör.

    För det första en ideologiskt driven och inspirerande talare: Håkan Juholt. Han får i uppdrag att vara på ständig folkparksturné runt i landet för att uppmuntra massorna och hela knivsåren i ryggen.

    Till detta en träig och kompetent ”gnetare” i Ingvar Carlsson-stil, som kan mangla igenom politiken i tröstlösa möten och driva igenom kompromisser med såväl Sjöstedt som Åkesson.

  4. Min starka övertygelse är att Juholt fick gå, eftersom han var kritisk till Europakten.

    Samma vecka som Juholt fick sparken, tillträdde Löfven, som dessutom såg till att Socialdemokraterna röstade ja på fredagen i sagda vecka i Riksdagen. Anslutning till Europakten vann en klar majoritet i Riksdagsomröstningen .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *