DUBBLA MÅTTSTOCKAR

Den som väntar på att allas vår Magnus Betnér skall kommentera ännu ett fruktansvärt våldsdåd på sin YouTube-kanal med de lugnande orden ”Sverige har aldrig varit tryggare än det är nu” kan vänta i evigheter. Det kommer inte att ske…

Ännu ett fruktansvärt våldsdåd. Ännu en mördad medmänniska. Ännu ett grovt våldsbrott för rättsväsendet att hantera. Ännu ett tillfälle för svensk journalistik att visa upp sina dubbla måttstockar?

För inte ens en vecka sedan så mördades kvinnan Lotta. Gärningsmannen är gripen, och det råder inga större tveksamheter om att polisen har fått tag på rätt man och mördare. Gärningsmannen heter Martin Jonsson, är 31 år och har ett brottsregister i samma format som en gammal telefonkatalog. I kvällstidningen Expressen kan vi se Martin Jonsson på bild, läsa hans namn och ta del av vilken jävla människa Martin Jonsson är. Det är han. Han är en mördare, och mycket mer än det. Jag har egentligen inga problem med att Martin Jonsson hängs ut med namn och bild i Expressen innan Kling och Klang knappt har hunnit börja jobba med förundersökningen. Men jag har problem med de dubbla måttstockar som göder oss konspirationsteoretiker med nya griller…

För inte ens två veckor sedan så knuffades en oskyldig ung man ner framför ett framrusande tunnelbanetåg vid Stockholms central. Den unga mannen överlevde mord- eller dråpförsöket, men har med sig fysiska och psykiska skador som han kommer får hantera under resten av sitt liv. Gärningsmannen är gripen, och det råder inga större tveksamheter om att polisen har fått tag på rätt man. Gärningen finns på film från övervakningskameror. Gärningsmannens flykt från platsen finns på film från andra övervakningskameror.

Gärningsmannen kallas ”T-banemannen” i media och greps för att polisen hade släppt en bild från en övervakningskamera på gärningsmannen som han ser ut. När han greps pixlades bilden av Expressen. Ingen bild, inget namn, bara ett inlägg om att ”T-banemannen” har andra åtal hängande över sig.

Samma sak när två oskyldiga människor mördades på IKEA i Västerås förra sommaren. Att det var gärningsmannen som låg på intensiven på lasarettet i Västerås var det ingen större tvekan om efter några timmar av initialt utredningsarbete. Men gärningsmannen ”IKEA-mördaren” dök inte upp på bild, inte med något namn – inte förrän det var dags för rättegång. Då fick vi veta ”IKEA-mördaren” hette Abraham Ukbagabir. Då fick vi se honom på bild, månader efter morden.

Så vad är då skillnaden mellan Martin Jonsson, en vidrig mördare versus ”T-banemannen” och ”IKEA-mördaren”? Att Martins offer var kvinna medan ”T-banemannens” offer var en ung man och ”IKEA-mördaren” passade på att mörda en ung man och en äldre kvinna? Att ”IKEA-mördarens” och Martin Jonssons offer dog medan ”T-banemannens”offer inte gjorde det? Eller landar alla de som tänker något så när självständigt i att namn och ursprung är det som gör att Martin Jonsson får heta just det i Expressen bara några dagar efter illdådet medan ”T-banemannen” fortsätter vara ”T-banemannen”? För i stora drag borde polisen sitta med samma kort på handen när det gäller att lagföra båda galningarna, eller hur?

Martin Jonsson kan gott hängas ut inför Expressens läsekrets och det svenska folket, även om han inte är dömd ännu för just detta mord. Men det Expressen borde reflektera över när man väljer att hänga ut en gärningsman men aldrig några andra är att man göder oss som är övertygade om att media kör med dubbla måttstockar, en utstuderad agenda. Hade mördaren Martin haft namnet Mehmet istället så hade inte Expressen kört ut något annat än så grovt pixlad bild att det var omöjligt att se ens en skymt av kulören på hudkostymen. Inget namn hade publicerats förrän domen hade fallit. Först då, men absolut inte en fyra-fem dagar efter ett vidrigt mord.

Är det begåvat? Eller är de dubbla måttstockarna bara ett bevis på att även tidningsredaktionerna förutsätter att läsarna är för korkade för att dra några egna slutsatser av hur en tidning agerar?