RÄDDA RÄDDA BARNEN

En riktigt kass ledare, chef eller ordförande brukar ta något år, några månader, några veckor eller – i extrema fall – några dagar på sig att avslöja sig som en felrekrytering, en sopa. När Veronica Palm skulle ta över som ordförande i Rädda Barnen behövde hon inte ens tillträda innan det blev uppenbart att det här inte skulle bli så bra. Om Veronica Palm skulle ta över, vem skulle då kunna rädda Rädda Barnen?

”Veronica Palm är en av Socialdemokraternas mest tongivande profiler och har just nu två politiska uppdrag. Hon är ordförande för partiet i Stockholm och suppleant i dess verkställande utskott.

Om Veronica Palm blir vald under Rädda Barnens riksmöte i höst kommer hon att lämna sina politiska uppdrag.

– Det är viktigt att hålla isär rollerna. Jag har ägnat hela mitt vuxna liv åt politik och det känns bra att lämna den politiska världen för att driva opinionsarbete för barns rättigheter.” – SVT 1 april.

För oss som har följt Veronica Palms politiska gärning under hela hennes vuxna liv så var det nog naturligt att fundera på en av de mest högljudda, gapiga och enögda politikerna på vänsterkanten skulle klara av att hålla isär rollerna och mäkta med att klippa med den politiska världen. Frågan om någon skulle kunna rädda Rädda Barnen när väl Rädda Barnen hade släppt in en politisk rabulist som ordförande blev ännu enklare att svara på när Veronica Palm skulle få en ersättning med politiska proportioner. Ersättningen på över en halv miljon hamnade i fokus, och ingen skulle kunna rädda Rädda Barnen om Veronica Palm fick den där ordförandeposten som hon ville ha och som Rädda Barnens valberedning ville ha henne till.

Det behövde bara pratas om Veronica Palm skulle bli ordförande så rasade intäkterna och givarna började fly i full panik. Miljonbelopp försvann som genom ett trollslag och det gick enligt någon förstå-sig-påare till presschef på Rädda Barnen att spåra allt till de där dagarna då fullblodspolitikern Veronica Palm lanserades och när hennes tilltänkta ersättning bubblade upp till ytan.

Veronica Palm hade blivit en förödande rekrytering för Rädda Barnen redan innan rekryteringen hade blivit verklighet. Rädda Barnen hade tydligen inte tänkt i de banorna att det bland månadsgivarna och de som donerar pengar till Rädda Barnen även finns – nu: fanns – de som under en herrans massa år hade stört sig på Veronica Palm som politiker och som var övertygade om att hon inte skulle klara av att hålla isär rollerna mer än i några sekunder väl inne hos Rädda Barnen vid korsningen Landsvägen och Gjuteribacken i Sundbyberg.

En lanserad ordförande, en tilltänkt rekrytering som inte ens han tillträda innan det började kosta Rädda Barnen pengar och omdömen. Att använda sig av politiker som lämnar politiken fungerar inte alltid, och aldrig när politikern har varit ett signum för den trångsynta och enögda versionen av politik – där motståndaren alltid är satan och har fel. Det borde Rädda Barnen ha fattat, men de gjorde de alltså inte. De som alltid var satan och alltid hade fel hade kanske inte lust att ge pengar till några som gav pengar till Veronica Palm för att hon skulle kunna försöka rädda Rädda Barnen…

Det blev en dyrköpt läxa som kostade miljonbelopp som skulle kunna användas för att rädda barnen. Att motkandidaten vinner ordförandevalet vid Rädda Barnens riksmöte i höst borde knappt vara spelbart hos någon som sysslar med odds och sådant. Max 1.02 gånger pengarna för att utmanaren Lise Bergh vinner, trots att hon också är en gammal sosse-politiker – med mycket mera. Men Bergh är inte Palm, och det borde räcka för att kunna rädda Rädda Barnen..