EN POLISANMÄLD FAKEBOOK

Försommar 2016. En tråkig dag vid datorn, lite chattande här och lite grävande där. Plötsligt landar jag i en av huvudstadens nordöstra förorter – i Åkersberga och Österåker. En centralort och en kommun i utkanten av länet där polisen sällan syns och där den politiska ledningen för att visa handlingskraft avser försöka öka tryggheten genom att på egen hand ta in väktare. Precis som vanligt fanns det – och finns – en politisk opposition som bjäbbar och käbblar om vartenda utspel som kommer från meningsmotståndarna i den politiska ledningen…

En tråkig dag vid datorn kan man göra lite olika saker för att dagen skall bli roligare. Vad som sedan är roligt och inte kan man ju alltid diskutera eftersom smaken är som baken. När jag vill göra en tråkig dag rolig så händer det att jag snickrar till en lika raljerande som falsk ”Fakebook”. Fakebook är ett försök till satir med dagens politik, dagens medieklimat, dagens användning av sociala medier som huvudingrediens. Det är ett klippande och klistrande för att skapa en fiktiv konversation på det mest framträdande av de sociala medierna – Facebook.

Oftast handlar Fakebook om att driva eller ta hedern av etablerade tänkare, tyckare, statsråd och andra rikspolitiker. Den här gången landade jag i något som var lokalt, delvis på grund av att en av mina bästa vänner jobbar som politisk tjänsteman i Österåker. Jag skapade en Fakebook som sannolikt de som bor i Österåker skulle förstå sig på, om ens de. Jag skickade den där Fakebook-dumpen till min vän, som lade ut den på riktiga Facebook. Ingen av skulle tydligen ha gjort det vi gjorde, om vi ville bespara polisen lite merarbete.

Brottsbalken. 4 kap. 6b§: ”Den som genom att olovligen använda en annan persons identitetsuppgifter utger sig för att vara honom eller henne och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne, döms för olovlig identitetsanvändning till böter eller fängelse i högst två år” – ur Svea Rikes lag.

Det gick inte många timmar innan ”Fakebooken” var polisanmäld till samma polis som aldrig eller sällan har tid att hålla ordning i Åkersberga och andra delar av Österåker. Det socialdemokratiska oppositionsrådet Ann-Christine Furustrand gick i taket över att någon – läs: jag – hade haft det sällsynt dåliga omdömet att försöka ha kul på hennes bekostnad. Att den socialdemokratiska oppositionen i Österåker fungerar som ett ännu sämre skämt mest hela tiden reflekterades det inte över. Inte heller lade man någon som helst vikt vid att polisen har rätt mycket att göra – redan innan polisen nu skall behöva utreda plågsamma satirförsök. Men nu landade det där, i en polisanmälan…

Applicerar man brottet ”olovlig identitetsanvändning” på Fakebook så landar man i en naturlig slutsats att Bosse Parnevik, Jörgen Mörnbäck och Göran Gabrielsson är lika kriminella som vem som helst som sitter inlåst på Kumla eller Hall. Med det vill jag naturligtvis inte alls jämföra ”Fakebook” med deras imitationer. Det som de kombinerade satirikerna/imitatörerna skapar är som choklad och ”Fakebook” är som faeces. Men det är samma tanke bakom konsten och dyngan, att driva med makten. Oftast köper makten det, men inte den opposition som aspirerar på makt i en kommun utanför huvudstaden.

Det som någon och några tycker är jättekul finns det några andra som inte alls ser det roliga i. Det som framkallar skratt hos vissa skapar ilska hos andra. Så funkar all humor, hög som låg. Satiren skapar samma reaktioner. Men oftast nöjer sig den som inte uppskattar skämtet – eller att drivas med – med att ta avstånd. Oppositionsrådet i Österåker nöjde sig inte med det. Som den första ”huvudrollsinnehavaren” på en ”Fakebook” engagerade hon rättsväsendet.

Polisanmälan. En åklagare som tyckte att det kunde vara spännande att se var gränsen går för politisk satir. Vad är humor? Vad är förtal? Kan det betraktas som olovlig identitetsanvändning? Vad skall en politiker behöva stå ut med? En polisanmälan som inte lades ned. En polisanmälan som tog polisens allt klenare resurser i anspråk för att utreda vad som kan kallas kul och kränkande.

Sannolikt väntar nu förhör av undertecknad och några av de som gav min ”Fakebook” spridning på riktiga Facebook. Det känns lika fånigt som bisarrt, och jag fasar för vad som sker om oppositionsrådet i Österåker får rätt. Vad kommer Löfven, Bah Kuhnke och de andra riktiga politiska pajasarna ta sig för? Kommer jag att bli inlåst på vatten och bröd för resten av mitt ynkliga liv? Allt för ett försök till satir.

Nu kan man nästan bara hoppas på att Rikspolischefen klampar in och är lika empatisk som vanligt.

”Man blir ju naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar naturligtvis. Den som blir häcklad och dennes anhöriga. Men också för den enskilde gamla gubben som begår en sån här förskräcklig händelse. Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den stollen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig? Hela den här satirkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av Sverige och vi får försöka hjälpa till att lösa det här efter bästa förmåga.”

Sverige, sensommaren 2016. Den polisanmälda ”Fakebooken”. Hur kriminell känns den?

österåkerfake

 

 

Fotnot 1: Du kan hitta många fler exempel på plågsamma satirförsök på bloggen Ingångsvärden.

Fotnot 2: Vill Du bidra med några kronor till mina eventuella böter? Titta HÄR.