NORM OCH NORMALT

Vad är normalt? Egentligen? Vad är en norm? Idag? Vad innebär det att vara normkritisk? Betyder inte det att man är för allt det som väldigt många tycker är onormalt och mot det som de normala tycker är normalt? Med moder Svea som modell är det lätt att se att det normala Sverige inte finns längre…

Per Schlingmann, en av hjärnorna bakom påhittet de nya Moderaterna, är modell för Åhléns. Schlingmann modellar i något som man kan tolka som en överklasshaggas vardagsutstyrsel och med det tilltaget utmanar den före detta partisekreteraren den så kallade klädmaktsordningen. Per Schlingmann har ju utmanat de gamla moderaternas klädmaktsordning tidigare. Pärlhalsband var bannlysta i valstugorna. Slipsar var portförbjudna på partimöten. Knytblusar och pälsar svartlistat i partiorganisationen. De gamla, hederliga moderata normerna skulle utmanas – och man skulle inte heller kunna höra på en moderat att det var en moderat som talade.

Frihet. I frihetens namn skall naturligtvis Per Schlingmann få spöka ut sig i reklam för att lajva normkritiker, precis som Eva Dahlgren skall kunna gå på gator i torg klädd i likadana kläder som vilken man som helst som inte utmanar normer dagarna i ända.

Per Schlingmann har utmanat normer sedan jag hörde talas om honom första gången, med bland annat sina extrema skor. Trots att jag är extremt normokritisk skulle jag inte få för mig att peka med hela handen och säga att ett par clownskor inte passar en högt uppsatt politisk tjänsteman. Jag kan tänka tanken att han ser ut som en pajas – i mina ögon. Jag kan säga eller skriva att han ser ut som en fjant i de där skorna. Men jag skulle dö för Schlingmanns rätt att klä sig i kvinnokläder, eller fula skor. Jag kan tycka att det är onormalt att ständigt utmana normer bara för att. Men normkritiken är en del av friheten…

”Jag anser att det finns normer och strukturer i samhället som gör att vi behandlar män och kvinnor olika. Detta skapar begränsningar och innebär att vi inte tar vara på människors potential fullt ut. Jag tycker också att det är viktigt att företag i större utsträckning använder sin plattform för att vilja åstadkomma positiva samhällsförändringar, vilket är ytterligare ett skäl till att jag deltar i kampanjen” – Per Schlingmann via Åhléns pressmeddelande.

För ett år sedan hade Åhléns en annan reklamkampanj. Då var det inte riktigt lika normkritiskt som när en före detta partisekreterare nu klär sig i kvinnokläder på en reklampelare. Då var det kvinnor, i kvinnokläder – och i hijab. Kvinnor med huvudduk i reklamen. Jag anser att det finns normer och strukturer i samhället som gör att vissa behandlar män och kvinnor olika. Men problemet ligger inte i att en företagsledare eller PR-konsult måste tänka två gånger innan de klär sig i något de trivs med. Problemet är ett annat, på en annan plats än i modellernas värld.

Unga kvinnor kan i vissa delar av vårt land inte klä sig som Per Schlingmann utan att få höra att de är horor, att de ser ut som luder, att de inte får vistas utomhus. Det enda plagg på förra årets Åhléns-reklam som skulle fungera för en stor del av målgruppen var huvudduken. Allt annat var förbjuden frukt, inte enligt normen för vad som är acceptabelt och oacceptabelt. Normen i utanförskapsområdet är en norm som aldrig får utmanas, som aldrig får ifrågasättas. Normkritiken i Sverige finns bara i innanförskapet.

Att Per Schlingmann spökar ut sig i kvinnokläder gör ingen skillnad i Rinkeby, Husby, Angered eller Rosengård. Inte för de som som lever i strukturer och normer som innebär att kvinnan behandlas på ett betydligt mer hunsat sätt än mannen. Möjligtvis skrattar samma unga män som leker kvartersshariapoliser åt den infantila urbefolkningen som i sin ambition att alltid plocka de lägst hängande frukterna framstår som helt väck. Skulle Åhléns vara seriösa i sin utmaning av klädmaktsordningen skulle de försöka sig på att få Abd El Haqq att klä sig som kvinna Skulle Åhléns mena allvar med sin kamp skulle de fundera på att få Mehmet Kaplans fru att göra underklädesreklam.

Det finns normer och strukturer som behöver utmanas. Men inte de strukturer och klädkoder som Schlingmann och Åhléns skjuter in sig på idag. Det finns andra, betydligt jobbigare, ”utmaningar” att ta sig an. Det gör man inte. Man vet att reklamen skulle sablas ner, att reklampelarna skulle brinna. Att utmana en klädmaktsordning och inte alla går inte för sig. Att vara normkritisk mot alla normer är inte okej, inte i landet Mellanmjölk…