KRIGSRUBRIKER OCH NOTISER

Krigsrubriker och notiser. En skolbrand här, en moskébrand där och notiser blir rubriker. Nu var det dags igen för den första. andra och tredje statsmakten att bekänna färg – och det blev precis som vanligt…

Häromkvällen och häromnatten var det dags igen. En skola i en förort brann ner till grunden. Kvar av en skola blev bara en rykande ruin. Som vanligt så verkar det som om branden var anlagd av någon med något motiv. Drygt hundra elever, deras lärare och annan skolpersonal blev offren i ännu ett meningslöst illdåd…

Det blev några korta inslag på TV, några notiser i tidningarna om den nerbrända Källskolan i Brunna, Upplands Bro. Rörliga och orörliga bilder på blåljus i mörkret, lågor, rök, vatten och ånga. Bara i förbigående nämnde man att den rykande ruinen var en kristen friskola – en skola med en ”allkristen profil”. Källskolan var en religiös friskola och tydlig med sitt engagemang.

Jag tänkte tanken redan då, när jag i förbigående hörde att branden misstänktes vara anlagd, Hur hade nyhetsrapporteringen sett ut om det var en annan religiös friskola? Med till visshet gränsande sannolikhet så hade det sett väldigt annorlunda ifall den uppeldade skolan hade varit en muslimsk friskola. Sannolikheten för att vi då hade fått se Gustav Fridolin som ansvarigt statsråd uttala sig i TV med tårar i ögonen hade varit stor. Sannolikheten för att medierna hade dragit storyn ett par varv till hade varit ännu större, Sannolikheten för att var och varannan politiker hade gått ut på sociala medier och primalskrikit sig gröna hade varit lika stor. Nu var det en kristen friskola som någon eller några hade tänt eld på. Nu var det ingen som offentligt började prata om motiv, om en attack mot religionsfriheten och blablabla.

”Källskolan vill ge eleverna en förankring i kristen tro.
Källskolan har en klar inställning i förhållande till kristen tro. Även om vi inte har något uppdrag eller ambition att i skolan ägna oss åt förkunnelse så vill vi ändå vara tydliga i vår inriktning att ge eleverna en förankring i och en förståelse av den kristna tron; att kristen tro till sitt innersta väsen handlar om en levande och uppstånden person, Jesus Kristus, Guds son. Ytterst sett är därför skolan grundad på Jesu person, hans verk och hans undervisning.”
ur Källskolans värdegrund.

Hade Källskolans värdegrund handlat om Allah och Mohammed, om skolans ambition att ge en förståelse och förankring i islam och någon eller några av något skäl hade tänt eld på den skolan så hade budskapet från den första, andra och tredje statsmakten varit förtvivlan och upprördhet – och det innan motivet var klarlagt. Hatbrott. Terrorism. Övergrepp. Nu är det så tyst att det gör ont. Kanske är det tyst för att motivet inte är klarlagt. Kanske för att det var en kristen friskola – och inte en muslimsk…

Häromdagen skrev jag om de olika reaktionerna i spåren av moskébranden i Eskilstuna på juldagen 2015 och ett försök häromveckan att sätta eld på Klosters kyrka i samma stad. Då – precis som nu – var mediereaktionerna och responsen från makten och härligheten så olika att det inte går att blunda för det uppenbara. Naturligtvis skall attacker mot folk, byggnader, skolor som har sin grund i tro och religion fördömas, oavsett om det är en jude som får spö, en moské som klottras ner med hat eller en kristen friskola som bränns ner.

Men ”naturligtvis” existerar inte i Sverige anno 2016. Där det hade blivit krigsrubriker i ett fall blev det en notis i ett annat fall. Folk ser. Folk märker. Folk tänker, och resultatet blir inte det som den första, andra eller tredje statsmakten är ute efter. Det blir tvärtom…