PUDELNS KÄRNA

Uppdrag Granskning i SVT om det organiserade tiggeriet. Statstelevisionen närmade sig pudelns kärna om det som enligt Aftonbladet är en råtta i pizzan, en vandringssägen. Kan vi förvänta oss en pudel, en ursäkt till alla oss som såg och ser det som kallades skrönor och hittepå?

December 2012. På Aftonbladets ledarredaktion sitter den unge påläggskalven Swedin och skriver om ett föreslaget tiggeriförbud. I den första texten fanns meningen”Som det ser ut nu kommer Moderaternas förslag om att förbjuda organiserat tiggeri bara att försvåra romernas näringsverksamhet och slå mot den romska familjestrukturen” som slutklämI den andra, efterhand redigerade texten finns utkomst på den plats där det tidigare stod näringsverksamhet. Där och då, i december 2012, tycktes det iallafall någon på Aftonbladets ledarredaktion som hade landat i slutsatsen att det fanns ett organiserat tiggeri, romernas näringsverksamhet.

Maj 2015. På Aftonbladets ledarredaktion sitter den gamle uven Lindberg och skriver av sig om organiserat tiggeri. Andemeningen i texten ”Råttan i pizzan” är att det organiserade tiggeriet inte alls finns. Inte i Sverige iallafall. Det är i Lindbergs värld hittepå, en vandringssägen, en myt att det skulle finnas en näringsverksamhet bakom tiggarna. För ett och ett halvt år sedan hade inte vemsomhelst landat i slutsatsen att Svensson tror på skrönor, skrönor som bara är fria fantasier.

I den svenska storstaden och byhålan finns det tiggare som ingen annanstans i de välmående delarna av kontinenten. Utanför de flesta butiker och köptempel sitter de, med en bedjande blick, en framsträckt näve och några ord på svenska. Det finns inte någon eller något i bakgrunden, om man skall tro på Lindberg och se pudelns kärna som Lindberg ser den. Det existerar inte någon näringsverksamhet i skymundan. Igår visade Uppdrag Granskning det som väldigt många av oss andra – vi som inte jobbar på en ledarredaktion – redan har sett. Att det finns något bakom, att det är ett modernt slaveri vi möter utanför ICA. Så är det, även om det innebär att det ligger en stor fet brunråtta på Lindbergs lunchpizza…

Vid min busshållplats i stan, vid Sankt Eriksplan, sitter en gammal tant. Hon sitter där och tigger när hon inte jagar oss andra runt busshållplatser, i kön till Sibylla eller när man kommer ut från Subway med en macka i handen. Medan jag har väntat på 3:ans buss har jag sett unga män i fina kläder komma och hämta hennes insamlade sekiner. Kanske är de hennes bank. Kanske är de hennes arbetsgivare. Mer sannolikt är de hennes slavdrivare. Men vad jag ser är en råtta i pizzan. Det är en vandringssägen i Lindbergs värld om man kokar ner mina intryck till pudelns kärna.

Det var några år sedan, ungefär när Swedin år 2012 skrev om det förfärliga i att förbjuda romernas näringsverksamhet. Jag åkte pendeltåg, betydligt oftare då än nu. Som så många gånger förr kom det en ung kille lommande i mittgången som en mänsklig vandringssägen. I näven de där laminerade papperslapparna, med en bild på ett barn ibland, på några barn andra gånger men alltid med en snyfthistoria.

Ibland handlade det om en leukemisjuk unge, andra gånger om att barnen hade fel på njurarna och behövde dialys. Som vanligt fick den unge mannen bara en förströdd blick. Det var samma unga man som brukade köra sitt moderna gatlopp på den här pendeltågslinjen. Lapparna låg där på sätena, några få resenärer lade en krona eller två för att fixa ett empatiskt alibi. Själv bestämde jag mig för att följa efter mannen när han efter ett mobilsamtal lämnade tåget på Karlbergs station. Jag hade tid och inte ett dugg bråttom på väg till min hjärnskrynklare.

Två kvarter upp mot Sankt Eriksplan mötte den unge mannen med laminatlapparna en annan ung man i en fin bil. På Rörstrandsgatan, en mörk bil av tyskt ursprung. Den unge mannen som satt i förarsätet började skrika och gapa högt. Det fanns tydligen ett missnöje ned laminatmannens arbetsinsats.  Mannen i bilen fick ju bara en knapp halvliter småmynt.

Laminatmannen lämnade ifrån sig slantarna som skulle gå till en leukemisjuk eller njursjuk unge till mannen i bilen, precis som de nyss använda lapparna. Han fick en ny laddning laminatlappar, en otvättad toppluva och satte kurs tillbaka mot Karlbergs station. Han utnyttjades då, och andra kommer att utnyttjas så länge det finns folk som skänker pengar – så länge det finns typer som den där i bilen som med lite tur tillhandahåller en husvagn och lite nudlar.

Tiggeriet är organiserat. Inte allt tiggeri, men mycket. Det är en modern form av slaveri, där fattiga människor från fattiga länder luras till Sverige för att tigga ihop pengar till de som vet hur man utnyttjar folk. Att förbjuda det organiserade tiggeriet borde vara ett naturligt steg för att komma åt pudelns kärna. Människohandeln. Det moderna slaveriet.