MELLANAKT

Cirkusen rullade igång igår, och med den tidsangivelsen fattar varenda en som inte är vilse i tid och rum att cirkusen inte kan vara cirkusen kring Miljöpartiet eller cirkusen runt Mona Sahlin och hennes livvakt. Cirkusen som som nästan alltid fungerar som en mellanakt av verklighetsflykt är Eurovison Song Contest där okända artister skall få sina minuter i rampljuset medan de ylar, bräker eller gnäggar fram något som med en hel del fantasi kan tolkas som en sång, som i sin tur skapats av någon ökänd kompositör eller konstnär.

Eurovision Song Contest arrangeras detta år i Sverige, och det kan vi alla tacka Måns Zelmerlöv för som sjöng Heroes några gånger ifjol och ”Wooa wooa! Wooa Wooa!!” massor med gånger för kontinentens TV-tittare. Zelmerlöv vann och därför körde man igång tävlandet igår, i Globen och den kungliga huvudstaden…

Något som alltid brukar finnas med när det är dags för Eurovision Song Contest så är det alla dessa mellanakter. Det är alltid en mellanakt mellan de olika ländernas bidrag, och väldigt ofta är det några sekunder som skall sätta bilden av arrangörslandet som ett tilltalande land inför tittarna. Vackra scenerier från stad och land, i soluppgång och skymning. Gamla byggnader och ännu äldre natur. Människor som skrattar, trivs och mår bra på vackra platser. Så brukar en mellanakt se ut mellan bidragen i Eurovision Song Contest.

Sverige har alltid varit nytänkande när det gäller den här fåniga, inställsamma och sockersöta musiktävlingen – och då syftar jag inte på ABBA:s scenkläder till Ring Ring och Waterloo på 70-talet. Då såg ju varenda kulturarbetare av rang ut som julgran dekorerad av en synsvag med ryckningar i armarna. Jag syftar på att vi i Sverige var först med kvaltävlande, ett kval-kval till en slutlig final. Vi i Sverige gjorde allt för att tävlingen skulle verka mer på allvar än den någonsin kan bli. Varför då inte få in allvaret i mellanakten, och strunta i de vackra naturbilderna och jätteglada människorna i fantastiska miljöerna för att visa verklighetens arrangörsland…?

Mellanakten innan Rysslands bidrag? Personalen på F21 försöker få upp en JAS 39 i luften för att möta ett främmande flygföretag på väg västerut över Finska viken. Men planet står där det står, eftersom man har väntat på reservdelar från Försvarets Centrallager i Arboga i några månader. Piloten hoppar jämfota och verkar frustrerad…

Mellanakten innan Danmarks bidrag? Henrik Arnstad företräder regeringen i sin egenskap av regeringens fascistexpert och gör en egen tolkning av Ernst-Hugos ”Danskjävlar” i Riket, med en lagom kryddning av fascism- och rasismstämplande av grannarna i söder.

Mellanakten innan Rumäniens bidrag – om de hade varit med? Rumäniens bidrag till den svenska gatubilden naturligtvis, med en lika uppjagad och upphetsad tant med pappmugg jagar folk genom Brunnsparken i Göteborg i ett furiöst tempo för att sedan gå och lägga sig under en pappskiva ute vid Volvo Torslandas personalparkering.

Andra lämpliga mellanakter kan vara brinnande bilar i förorten och brandbilar som stenas av ungdomsgäng på väg fram,  två ensamma väktare som hamnar i en pressad situation på en överbelastad och överbefolkad flyktingförläggning i obygden och där polisen inte hinner komma fram förrän efter sändningen avslutats och vinnarlåten trallas av varenda fjolla i Europa. Ett signalfel vid Herrljunga och folk som får gå längs med spåren för att komma vidare mot slutdestinationen eller en skola där läraren pratar med sig själv medan eleverna surfar på sina mobiler eller skriker könsord till klasskamraterna skulle kunna vara två andra mellanakter. En gammal ensam tant på en hård brits på en svensk akutmottagning – nerkissad, nerspydd, bortglömd och bortprioriterad av både personal och anhöriga – är en annan given mellanakt.

Norge och Australien kan dela mellanakt av besparingsskäl – ett TV-team från främmande land som vill dokumentera det svenska utanförskapet som sparkas ner, stenas och jagas iväg från ett torg medan polisen lyser med sin frånvaro för att inte provocera de som sparkar, stenar och jagar iväg…

Israels mellanakt får bli en palestinsk flaggshow och slagordsgapande araber från Möllevångstorget i Malmö och bilder från hur statsrådet Fridolin hjälper rikshaveristen Dror Feiler att lasta Ship to Gaza med fyrverkeripjäser och stuprör.

Armeniens mellanakt i samma tema, men från det bildsköna Sergels Torg och ett gäng demonstrerande turkiska nationalister utflyttade till Sverige som gapar om blod som skall flyta och död åt armeniska hundar…

Så där kan man hålla på, i mellanakt efter mellanakt – allt för att lyfta fram det allt annat än sockersöta arrangörslandet Sverige. För finns det någon som på allvar tror att TV-tittaren i Europa går på en bildkavalkad som säger att Sverige fortfarande skulle vara lyckans förlovade land? Finns det någon som utan att skämmas skulle producera en sådan där samling av mellanakter för att locka hit annat folk än de som redan klättrar över murar, taggtråd och tar sig över havet i små osäkra båtar för att ta sig till Sverige…?