STOR OCH LITEN

Stor och liten.

Lilla Nyköping är Södermanlands residensstad, en lagom stad på lagom avstånd till det mesta. Lilla Nyköping har trots att staden är rätt liten och lagom sitt alldeles eget utanförskapsområde där det finns mer än lagom av stök. I den slitna stadsdelen Brandkärr så har lilla Nyköping sitt eget utanförskap. Det var i Brandkärr som några unga män från Mellanöstern blåste ur en lägenhet med en egentillverkad bomb i mars 2015, en bomb som med till visshet gränsande sannolikhet skulle ha exploderat någon annanstans än där. Två bombtillverkare dog i smällen, och två unga män som kunde kopplas till bombtillverkandet fick låga fängelsestraff för sin delaktighet…

Häromnatten blev Brandkärr en kopia av vilken Stockholmsförort som helst om man skall tro på lokal media och andra källor. Grupper av unga, utåtagerande killar drev omkring och ställde till elände i Brandkärr. Stenar. Smällare. Skrik. Någon ringde till polisen, som inte bemödade sig med att åka dit. Kanske berodde det på att polisen i Nyköping har de resurser en liten stad i Sverige har, med två-tre patruller en vanlig natt. Kanske berodde det på att polisen i Nyköping har delegerat ordningshållningen i Brandkärr till Brandkärrs föräldrar. Det är föräldrarna som skall rycka ut när deras ungar busar, och det är väl rätt okej med tanke på hur förortens föräldrar har kapitulerat sedan år. Men ändå. När någon ringer polisen för att ett gäng rotlösa ungar slår sönder sin stadsdel så skall polisen komma. Allt annat är bara ytterligare en kapitulation, men den här gången från staten.

Stora Stockholm är Sveriges huvudstad, en allt annan än lagom stad. Stora Stockholm har ett överflöd av utanförskapsområden, både egna inom stadsgränsen och andras i förortskommunerna. I den slitna stadsdelen Rinkeby så har stora Stockholm ett av sina mest utpräglade utanförskapsområden. Det var i Rinkeby som ett australiensiskt TV-team fick närkontakt av tredje graden med den misslyckade svenska integrationen.

Häromnatten fortsatte Rinkeby att göra sitt rykte rättvisa. Polisen lurades dit för femtioelfte gången på en månad, och polisen stenades återigen av Rinkebys frustrerade ungdomar. Horder av unga, utåtagerande killar slog till mot polisen och drev polisen på reträtt. Skulle Rinkebys föräldrar tvingas ut av polisen för att ta sitt föräldraansvar så hade nog föräldrarna stenats av bara farten och av sina rabiata ungar. Någon tipsade statsminister Löfven om att han kanske borde åka ut till Rinkeby och träffa polisen – men inte med en stenbumling – och civilsamhället, lokalpolitiker plus buset. Löfven åkte till Rinkeby och visade upp sin statsmannamässiga uppenbarelse för utanförskapet och sade precis som vanligt ingenting alls.

Stefan Löfven är Sveriges statsminister, en liten man på en stor post. Löfven är en allt annat än handlingskraftig regeringschef. Stefan Löfven är den mest handfallna figur som har fått hålla till i det där hörnrummet på Rosenbad. När Stefan Löfven skall försöka att framstå som lite mindre handlingsförlamad än vanligt så gör Löfven som han gjorde i Rinkeby. Löfvens patentlösning är att utreda om man skall utreda behovet av en utredning om ett problem som alla andra ser, och som alla andra förstår att man måste ta tag i tämligen omgående.

Men Löfven utreder, utreder och utreder medan han lallar på med sina inpiskade oneliners om investeringar versus skattesänkningar. När utredningarna är klara, och när Löfven har tänkt högt upp om en utanförskapskansler eller en nationell samordnare för att samordna Löfvens alla utredningar så kommer Löfven inte vara något annat än det där skämtet som inte gick hem ens när all svensk politik var ett skämt…