SKOLNING OCH POLITISK SKOLNING

Uppropet är avklarat. Höstterminen börjar rulla igång. Det är förhoppningsvis dags för landets skolor att ge landets elever ännu en rejäl dos skolning och undervisning. Eleverna jämför solbränna, nya mobiler och nya kläder med varandra.

Lektionerna rullar igång. Lärarna lär ut det som de skall lära ut enligt läroplanen. Eleverna suger förhoppningsvis åt sig av de kunskaper som läraren så generöst delar med sig av. Eleven tror sig veta att det läraren säger stämmer – alldeles oavsett om det handlar om att 10 gånger 10 blir 100, att fjant både kan vara ett substantiv och adjektiv medan fjanta alltid är ett verb, att quibbling på engelska är käbbel på svenska eller att Ångermanlands landskapsdjur är en bäver. Eleven – och elevens föräldrar – förutsätter att det som läraren säger under lektionstid stämmer. Alltid. Iallafall om läraren är en bra lärare.

Det hade gått några skoldagar. Politikerna i regeringen hade hunnit lansera en politik för att vända skolans negativa utveckling. Ett banbrytande förslag om att byta namn på höstlovet till läslovet. En gigantisk ekonomisk satsning genom att skjuta till dryga 2 kronor mer till varje svensk elev. Det ringde i mobilen. På andra sidan etern hade jag en annan pappa till en annan elev i en av mina söners klass. Den pappan vet att jag vet litegrann om skolning och utbildning. Han visste att jag har ett stort intresse för politik. Han hade en fråga om kombinationen.

Matteläraren hade sagt att 12 gånger 12 var 144. NO-läraren hade dragit en lång harang om gnejs beskaffenhet. Svenskaläraren hade hunnit med att försök sig på att få eleverna att förstå när de skulle använda de, dem eller i värsta fall dom. Musikläraren hade kört ett solo på blockflöjten som skulle föreställa Kumbaya My Lord, och som alla skulle klara av innan läslovet.

Men så hade vi SO-läraren som hade börjat prata om svensk politik och svenska partier. Svenskaläraren kunde sanningsenligt fått välja till ett verb. Matematikläraren kunde ha lärt ut att 6.89% är mindre 12.86%. Då måste ju SO-läraren tala sanning när hon säger att Sverigedemokraterna vill att folk i den tredje världen skall svälta ihjäl. Då måste det ju stämma att Åkessons gäng tycker att alla som har annan hudfärg skall kastas ut ur Sverige. I så fall är det ju sant att varenda människa som ens tänker tanken att rösta på Sverigedemokraterna är de mest vidriga rasister som går på två ben.

Den andra pappans son hade berättat det, och utan att berätta vad den andra eleven hade sagt så frågade jag min egen son om vad de hade pratat om rörande partier och politik. Jag fick höra samma sanning, om skolning och politisk skolning.

Som lärare har man naturligtvis all rätt i världen att tycka och tänka vad man vill om olika politiker, olika partier och ideologier. Man har självklart rätt att föredra vissa partier framför andra. Men inte i klassrummet, som som en politisk kommissarie som skall fostra ditt och mitt barn att tycka och tänka ”rätt”. Visst, det finns säkert en hel del sverigedemokrater som är rasister och som har de där åsikterna som SO-läraren vill kleta på varenda sverigedemokrat. Men det hör inte hit. Beskriv partierna utan egna åsikter i klassrummet. Sverigedemokraterna är ett lika starkt nationalistiskt som invandringskritiskt parti. Sverigedemokrater vill starkt begränsa invandringen, ungefär som sossar och moderater just nu.

Nu handlar det ju inte om hur Sverigedemokraterna beskrivs av just den här SO-läraren, utan mer om vad som är acceptabelt när skolan skall lära eleverna om svensk politik och svenska partier. Det hade varit precis lika upprörande att ha konservativ knök vid katedern som inte kunde dra sig för att stå och gapa om att vänsterpartister minsann vill ta varenda krona av elevens föräldrar i skatt eller att sossar är ett gäng hemskingar som vill att varenda kotte skall gå på bidrag. Det hade varit precis lika hemskt om en vänsterpartisk lärare hade stått och sagt sin sanning om hur högerpatrasket lever för att trycka ner arbetarklassen medan de gör sig själva rikare…

Det kommer en dag då våra barn kan börja tänka själva, drar sina egna slutsatser om politik och ideologi. Det kommer en dag då ser på samhället med egna ögon och landar någonstans på höger-vänsterskalan eller någon annanstans. Då den dagen kommer skall inte de svenska lärarna ha tryckt in sina egna privata värderingar i ungarnas skallar. Det är den svenska skolans uppgift att syssla med skolning. Det är inte den svenska skolans uppgift att syssla med politisk skolning av mellanstadieelever .

Det kommer att bli ett spännande utvecklingssamtal i höst, med mentorn och SO-läraren. När flera elever berättar samma sak så måste jag tro dem, och jag tror på min egen son och hans berättelser. Det handlar inte om att stå upp för Sverigedemokraterna. Det handlar om kravet på en neutral skolning, där lärarens egna värderingar stannar hemma och inte följer med till skolan. Det kravet måste alla – oavsett partitillhörighet – kunna ställa på skolan och lärarna.