SLUT PÅ SNUT

Det ansvariga statsrådet Ygeman står på en gala mot näthat och näthot och lovar att polisen skall bli bättre på att utreda näthot och näthat. Samtidigt, i rikets tredje stad Malmö berättar polisen att det är slut på snut. Det finns inte tillräckligt med utredare för att utreda alla mord, mordförsök och andra våldsbrott. Det är inte slut på snut för att poliserna i Skåne har drabbats av vinterkräkan. Inte heller beror bristen på utredare på semestertider eller VAB-dagar. Poliserna räcker inte till för den brottslighet som Malmö har att hantera, utreda och lagföra…

Polisen går på knäna, inte bara i Malmö. Överallt tycks det vara slut på snut. Lyfter man fram det som mellanchef i mellan-Sverige så hotar den högre chefen med döden. Lyssnar man på statsrådet Ygeman så finns det hur många poliser som helst, som kan utreda hur mycket som helst – hursomhelst och närsomhelst. Men verkligheten ser annorlunda ut, inte bara i storstäderna. Nu har den svenska polisen kommit till en punkt där mordutredarna inte räcker till. Men Sverige är ju tryggare än någonsin. Överallt.

Det pågår – mer eller mindre – sju mordutredningar i landets tredje stad. Malmö har trettio utredare som är bra, bättre och bäst på att grotta ner sig i mord. Problemet är att det inte räcker med trettio mordutredare i Malmö. Malmö skulle behöva drygt etthundra 100 mordutredare. Malmö har fått påfyllt av mordutredare från andra skånska städer där det inte mördas lika mycket än, men de räcker inte långt. Polisledningen i Skåne har begärt hjälp från Stockholm och Göteborg, men de som finns där behövs där.

”- Det är jävligt tufft nu…”, ”- Vi är väldigt hårt ansträngda. Mycket hårt…” Det är inte Djurgårdens hockeytränare som uttalar sig om tabelläget eller det egna lagets spel. Det är Skåne-polisen som pratar om sin vardag, där de inte kan bedriva alla sina mordutredningar som de skulle behöva bedrivas. Det är Sverige hösten 2016, och samtidigt står det ansvariga statsrådet på någon sorts gala och lovar att polisen skall fokusera på ännu en annan typ av kriminalitet.

Det skall bli fler poliser, inte nu men då – någon gång i framtiden. Regeringens satsningar på polisen ligger i huvudsak bortanför den där valdagen då regeringen inte vet om de är regering längre eller inte. Poliser flyr sitt yrke. Poliser känner hopplöshet. Poliser ger upp då de vet att morgondagen knappast kommer att vara ljusare. Poliser orkar inte längre med ett ledarskap som är ett tragiskt skämt. Allt det som skulle behöva fungera idag, fungerar inte.

Det läggs på nya uppgifter på polisen. Våldsbrottsligheten ökar. Antalet anmälda sexualbrott har aldrig varit högre än nu. Laglösheten sprider sig. Mitt i allt står kanske en ensam polis, med sin stoppspade och funderar över det här med att ingen verkar vilja förstå att det är slut på snut. Regeringen bajsar högaktningsfullt i det. Att ta ansvar för just det där ligger inte högst på att-göra-listan på Rosenbad. Handling säger nämligen så mycket mer än ord.