PARTIPOLITIK OCH DIPLOMATI

Låt oss vara storsinta,och inte småsinta. Låt oss låta bli att göra partipolitik av eventuella ambassadörsutnämningar. Men. Partipolitiska poänger är orsaken till att moderaterna osäkrar bössan och skjuter in sig på den eventuella Islands-ambassadören Juholt. Tänker man ett varv och lite vidare så är det ju precis partipolitik moderaterna håller på med när de ifrågasätter om Juholt skulle funka som ambassadör i Reykjavik, på Island. Moderaterna säger att det är de inte vill. Men när Moderaterna genom Elisabeth Svantesson använder Juholts bakgrund, Juholts partifärg och Juholts kompetens som argument för att Juholt inte skall få ett nytt uppdrag är det en orgie i fånig partipolitik.

Island. En av världens vackraste länder. Ett av världens minsta länder sett till folkmängden. Island. Ett nordiskt grannland, men inte så mycket mer. Reykjavik, en huvudstad av samma storlek som Uppsala i ett land med storlek på befolkningen som Halland. Det är till det landet, med 0.0045% av världens totala befolkning, som Löfven funderar på att skicka Juholt. Ett naturligt första steg, ett bra ”instegsjobb” för en man med erfarenhet utan uppdrag. Det är den eventuella utnämningen moderaterna vill göra partipolitik av. Det handlar inte om Juholt som FN-ambassadör, som ambassadör i USA, Ryssland, Kina, Indien, Storbritannien eller Brasilien. Inte än. Kanske sedan. Nu handlar det om grannland Island, ett vänligt sinnat grannland, ett skönt land.

När moderaterna nu använder sig av sin tid i mediebruset för att käbbla om Juholt som ambassadör eller inte så gör man sig lika löjliga som korkade. Den eventuella utnämningen av en före detta partiledare till ambassadör i ett litet obetydligt land borde bekymra moderaterna mycket mindre än utnämningen av sin egen och nuvarande partiledare. Men det förstår jag att Elisabeth Svantesson är totalt ointresserad av att prata om. Sådant är ju mycket jobbigare. Bäst att lägga fokus på fokusförskjutning.

Jag tror att Håkan Juholt är helt rätt person att skicka till Island som ambassadör. Allt snack om att Juholt skulle sakna nödvändig erfarenhet för att klara av att vara ambassadör i Reykjavik är snickesnack. Det är naturligt första steg, inte ett gigantisk kliv ut i den diplomatiska världen. I ett litet, informellt och hemtrevligt land som Island passar det att skicka en människa med lagom erfarenhet av det man behöver ha erfarenhet av. Till Island skulle det passa riktigt bra att skicka Håkan Juholt, tidigare ordförande i försvarsberedningen – något som inte betyder något när moderaterna vill använda mellandagarna för att göra partipolitik av en ambassadörsutnämning. Att Håkan Juholt var riksdagens delegat vid OSSE:s parlamentarikerförsamling 1996 och sedan 1995 var en av riksdagens delegater till NATO:s parlamentarikerförsamling betyder heller ingenting. Moderaterna gör sig bara fåniga när de visar upp sin småsinthet.

Jag är övertygad om att det inte hade varit en alltigenom begåvad tanke att skicka Juholt som ambassadör till något stort, viktigt land. Inte än, sannolikt senare. Juholt är social, pratglad och spontan värre – inte skolad i diplomatins hederskodex. Inte ännu. Island är ett perfekt land att skicka Juholt till, och det säger jag som meningsmotståndare och gammal moderat för att jag känner islänningen. En Juholt på Island skulle kunna göra underverk för relationen mellan våra två länder. I den isländska kalla, karga isländska miljön skulle en svensk popcorn-maskin göra sig riktigt bra. Mycket bättre än en robot som partiledare i partiet som skall göra partipolitik av småsaker…

Gud vad jag kommer sakna Håkan Juholt.