KÄRLEK OCH HAT

Precis en månad efter Kanelbullens dag är det dags för en annan temadag. Dagen som är den 4 november är utsedd till att vara ”No Hate”-dagen, en dag med fokus mot näthat och för nätkärlek – och visst är det härligare med kärlek istället för hat?

Den känslan vi skall låta bli idag – och helst alltid – är hatet. Hat är en stark känsla av ogillande eller avsky, medan kärleken är motsatsen. I min värld är starka känslor bra, även om det naturligtvis är så att kärleken alltid är en bättre känsla än hatet. Det som finns mellan kärleken och hatet är likgiltigheten, känslan av att inte bry sig om någonting någon gång. Likgiltigheten är farligare än hatet i det långa loppet.

Den här dagen skall jag försöka låta bli att hata på nätet. Det kommer att bli svårt. Kanske har jag redan misslyckats när jag sitter ner och trycker ner den här texten. Jag skall försöka begränsa mig själv från en stark känsla av ogillande och avsky till bara den där ständigt närvarande känslan av antipati och förakt. Jag skall försöka dra fram några spår av kärlek också när jag ger mig ut på nätet.

Det vore ju barockt ifall man inte hatar det faktum att antalet anmälda sexualbrott ökar rejält – och slår ”All-Time-High” just nu. Men den här dagen då man inte skall näthata räcker det med en lagom känsla av ogillande och bara så lite avsky att känslan inte blir så stark att det blir hat. Den här dagen räcker det med att kärleksfullt konstatera att det nog var för att några var naiva som det blev så här. Den här dagen skall vi vara storsinta nog att inte hata den och de som har bidragit till en kurva som pekar starkt uppåt genom sina handlingar och icke-handlingar. Låt oss istället tänka på Rikspolischefens ord och inkännande kärleksbudskap som passar bäst just idag.

”Man blir ju naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar naturligtvis. // Men också för den enskilde unge killen som begår en sån här förskräcklig händelse. Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?”

Varför hata när det räcker med att bli förtvivlad? För att hatandet förtär dig? För att hatandet förstör ditt liv? Så kan det ju vara. Älska på. Sprid kärlekens evangelium. Låtsas som om allt är frid och fröjd, att allt går bra och kommer att gå ännu bättre framöver. Men om man slutar att vara naiv? Vilken stark känsla av ogillande och avsky inför vardagens verklighet och vedermödor förtär inte den som ser på omvärlden med en mörk blick?

Jag älskar mina nära och kära. Jag älskar en hel del av mina kompisar också, mer eller mindre. Jag älskar vissa platser och förnimmelser. Jag älskar några lag i sportens värld och några grupper i musikvärlden. Jag älskar att skriva av mig. Jag älskar en hel del mat och en hel del dryck. Jag älskar väldigt mycket, och just den kärleken gör att det finns en hel del att hata – imorgon.

Jag vill att mina barn skall växa upp i ett bättre Sverige än det Sverige jag växte upp i. Men den starka känslan är att de kommer att få ta över något annat, något värre. Den känslan hatar jag, imorgon och i övermorgon.  Jag vill att tanten skall kunna gå ut i storstadsdjungeln utan att ofredas och utan att jag behöver vara orolig för det. Men den starka känslan av ångest vill inte släppa sitt grepp. Den känslan hatar jag, den här veckan – minus idag – och alla andra veckor.

Jag skulle vilja älska verkligheten som den ser ut, men det går inte längre. Det finns för mycket att hata – alla andra dagar än den här dagen. Den här dagen älskar jag bara, att kunna få vara bitter…