DE ANSVARIGA OANSVARIGA

Skall man tro på en del av de mest högljudda tyckarna och tänkarna på de sociala medierna gick Sverige idag från att vara det mest mänskliga landet på den här planeten till att bli det mest omänskliga landet i vårt solsystem. Riksdagen klubbade igenom en ny politik rörande migrationen, och det som i det motsatta gängets ögon har varit kroniskt ansvarslöst blev måttligt ansvarsfullt. En redan gravt polariserad politisk debatt kommer bli ännu mer polariserad. En redan urspårad diskussion på Twitter och Facebook kommer med till visshet gränsande sannolikhet skena utför stupet vilken dag som helst, med Aftonbladets ledarredaktion som lokförare…

Jag tycker att det var ett ansvarsfullt beslut som klubbades igenom i Riksdagen. Jag förstår de som tycker att det stinker när beslutet klubbades igenom i Riksdagen med moderater och socialdemokrater på barrikaderna. De två partierna har ju svängt 180 grader så fort och forcerat att man numera är ute i vegetationen och kör. Den politik som klubbades igenom är i stora drag den politik som Sverigedemokraterna fört fram och fasciststämplats för, som en lika brun som cynisk politik, som en människofientlig inställning. På kammaren hos statsminister Löfvens fascist- och rasistexpert sitter nog nämnde Arnstad och funderar på var Löfven, Ygeman och Fridolin hamnar på hans fascistindex. Hur skall Arnstad kunna undvika att kalla Löfven för en ny Duce? Sverige för en fasciststat?

Människor är människor. Människor flyr av olika orsaker. Vissa flyr för att det är krig och kaos i deras land, andra flyr för att de drömmer om en bättre framtid. Många flyr för en naturlig kombination av ett bättre liv i fred här än ett sämre liv med olika konflikter där. Det kravlösa Sverige, med sina naiva politiker och sin generösa välfärd framstår för väldigt många som en tilltalande slutdestination.

Människor är människor, och vatten är vatten. Om lägenheten eller huset du bor börjar lukta lite mögligt så kan man anta att det finns en vattenskada någonstans. Går sedan en vattenledning i köket sönder och vattnet sprutar ut över mattor, möbler och boende så är vattenskadan helt plötsligt påtaglig. Vad gör man då för att säkra värdet på boendet? Är man naiv så arrangerar man kanske ett hysteriskt massmöte i kvartersgården för att berätta hur snäll och generös man är som tar hand om allt vatten så att inte grannarna skall behöva riskera samma sak. När man går med vatten till knäna börjar man muttra och skriver en sur lapp som åker upp i trapphuset om att grannarna gott kan komma förbi med några hinkar och dela på bördan. Därefter kanske ljuset går upp, och vattnet stängs av innan man drunknar…

Där står man sedan med en herrans massa vatten. Är det då ansvarigt att börja spola fullt i varenda kran eller är det att först ta hand om allt vatten som redan finns i lyan?

Gårdagens beslut kallas för en mörk dag av vissa, en skammens dag av andra. Jag kallar det en nödvändighet. Vill vi ha kvar ett Sverige där välfärden iallafall är mer av en chimär än ett skämt, ett Sverige som kan och orkar ta hand om de som bott här hela livet eller några månader så måste det till sådana beslut som de igår. Vill vi få ordning på integrationen så måste man stänga av kranen tills dess det kanske finns en rimlig chans att få näsan över vattenytan…

Har man kört ett race där det bara finns allt åt alla och hela tiden när det gäller migrationspolitik så blir det jobbigt när det går upp ett ljus om att det inte fungerar längre. Det är jobbigt att börja ta ansvar för en helhet när allt man gjort tidigare faktiskt var rätt oansvarigt – som att låtsas som att välfärden klarar vilka utmaningar som helst bara man anstränger sig tillräckligt mycket.

Igår fattade tillräckligt många av våra folkvalda att de sitter där de sitter för att ta ansvar även för de som har placerat dem i Riksdagen. Det var inte en dag för tidigt…