TRE DÅRARS FÖRSVARSTAL

Tio miljarder och tre dårars försvarstal. Det är så det är, i verkligheten. Som undersköterska i Stockholms läns landstings sold vet jag vad jag skriver om när det handlar om det senaste utspelet från Löfven, från Fridolin och från Sjöstedt. De tre har trollat fram tio miljarder till välfärden för att anställa fler kollegor till mig, fler lärare och fler vårdbiträden. Jag borde vara glad, rentav tacksam, men det är jag inte. För problemet är att de där nya kollegorna inte finns i verkligheten. Inte nu och inte imorgon. Det är tio miljarder och tre dårars försvarstal…

När jag var ny i vårdsvängen så var jag helt vilse i min roll. Jag frågade en gravt dement tant på sal 3, avdelning 56 och Södersjukhusets ortopediska klinik ifall hon behövde en blöja och hon skrattade glatt och frågade om hon såg ut som en bäbis innan hon tackade nej till en vuxenblöja. En kvart senare gick oerfarna jag i korridoren och fick både onda ögat och syrliga kommentarer av de mer erfarna kollegorna som fick ta hand om en nedpissad tant inne på trean. Men jag lärde mig, och jag hade ändå språket med mig.

Allteftersom jag blev mer erfaren i vårdsvängen så blev jag naturligt mer hemtam i min roll. Landstinget hade fostrat mig och utbildat mig till till underskötare. Det hade tagit sina år men jag var äntligen rätt person på rätt plats. Då kom det en ny kollega till avdelningen, snarlik mig i vårderfarenhet när jag var ny i vården men underlägsen i språket. En underbar kille från Gambia som kunde en handfull ord på svenska, men rätt bra engelska, Problemet var att våra patienter inte var några hejare på engelska, och att min färska gambiska kollega sprang omkring om trodde att ett bäcken hette ”staket”. Idag är samma kille en del av Sverige, egenföretagare i databranschen och en hejare på svenska. Han är en framgångssaga, ett bevis för att integrationen på 90-talet funkade bättre än idag. Problemet var att samhället, makten och härligheten, tyckte att vem som helst kunde vårda våra sjuka, våra äldre – oavsett språkkunskaper. Patienterna som mötte min kollega från Gambia var och blev ännu mer förvirrade än den vårdande gambiern…

Det är där vi är nu igen, där de som styr landet tror att vem som helst är lämpad att kliva in i vården av våra gamla, äldre och sjuka trots att de knappt kan språket, inte kommer ha mer än en basal omvårdnadsutbildning från Komvux i bagaget när det skall tryckas in i vården. Det dagens politiker gör när de säger att vem som helst kan kliva in och göra mitt jobb efter en kort introduktion och lite SFI är att pissa på mig, på mina kollegor och på det vi gör för välfärd varje dag, kväll och natt. Det vi gör är det som vemsomhelst kan göra bara staten skjuter till tio miljarder. Inget kunde vara mer fel.

När Stefan Löfven gjorde något han var bättre på än det han gör idag så gjorde han allt i sin makt för att trycka ner välfärdsarbetarnas lönekrav och prioritera de avsevärt mer välavlönade snubbarna i IF Metall som han då bossade för som fackpamp. Idag när Löfven är den svagaste statsminister det här landet har haft sedan livet klev upp på land från vattnet. Nu skriver Löfven en debattare med Fridolin och Sjöstedt där de säger att de äntligen ser att det varenda dag är 1,3 miljoner svenskar som går till ett jobb i välfärden – en skola, ett äldreboende, en förskola eller ett sjukhus. De ser oss som utbildar våra barn, tar hand om oss när vi blir sjuka, och ger våra äldre vård och livskvalitet. De säger att det är vi som utgör välfärdens stolta ryggrad. Men de säger att vemsomhelst kan göra mitt jobb närsomhelst, bara regeringen skjuter till 10 miljarder lånade eller skatteindrivna kronor. Det är tre dårars försvarstal, inget annat.

Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt tror att de kan trolla fram nya kollegor till mig, till mina söners lärare eller som ersättare till de där socialsekreterarna i Ljusnarsberg som sagt upp sig i drivor bara genom att säga att de skjuter till tio miljarder. Om de menade allvar skulle de tre dårarna ödmjukt ha inlett med att det borde dröja åratal innan det blir färdiga undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor, lärare, socialsekreterare, poliser, brandmän av dagens flyktingar – oavsett om de är skolade eller analfabeter, Men det säger de inte. De låtsas att vem som helst kan göra mitt jobb. De pissar på mig, och de andra välfärdsarbetarna med detta utspel. De säger att vem som helst kan göra mitt jobb imorgon.

Men vad bra. Då kan vi som är trötta på tomma ord, en låg lön och arbetstiderna som Gud glömde söka oss någon annanstans – från välfärden till någonstans där man uppskattas även i handling, där man fattar att det vi kan är något som inte vem som helst kan. Å andra sidan kan man bli statsminister med Löfvens bakgrund så kan väl en getherde från Buurdhuubo bli neurokirurg efter några veckors SFI och en termin Komvux…

 

 

Vill DU stötta den här färska bloggens framtid och visioner? Tack! Titta HÄR.