ATT TALA MED BARN

Klockan var strax efter sju på morgonkvisten. Jag drog upp rullgardinen. Tittade ut, såg snön och väckte en av sönerna med orden  ”Trump vann”. Svaret blev inte ett primalskrik av skräck utan ett ”Oj. Det trodde du väl inte. Kul att du kan ha fel…”

På statstelevisionen står den utsända reportern i Washington och försöker hantera amerikanernas val av Trump. Hon lyfter fram vädret. Den sol som sken igår är regn idag. Det kalla ”symptomatiskt” i SVT. Himlen gråter över att Trump vann, precis som alla amerikaner som enligt SVT kan tänka…

I Sydsvenskan lyfter man fram skräcken hos svenska barn över det som hänt i USA, att ett demokratiskt val har avgjorts och att ”fel” person vann. ”Så kan du tala med barnen om Trump” är rubriken i en artikel som handlar om hur man hanterar barn i kris, chock och förtvivlan. Man får råd av en barnpsykolog om hur man pratar med barnen om krig, naturkatastrofer och Donald Trump. På den skalan finns alltså Trump. Bilder från kriget i Syrien eller ett filmklipp på en tsunami som sköljer in över flyende medmänniskor och ett nyhetsreportage där Trump håller upp tummen i luften är lika skrämmande för svenska barn i en svensk barnpsykologs sinnesvärld.

Ringlar köerna långa till de psykiatriska barnakutmottagningarna i landet denna morgon? Hur många oroliga föräldrar hade kunnat ta dit sina ännu oroligare barn om det inte hade snöat så mycket? Kommer apotekens lager av lugnande mediciner att räcka till alla jätteoroliga barn där och när pratet inte fungerar?

Det kan bli oroligare i världen med Trump i Vita Huset. Det kan det bli, men det måste inte bli. Är det vår uppgift som föräldrar att skrämma upp våra barn såpass att man behöver ha en barnpsykolog i en morgontidning som berättar hur man skall prata med de små liven? Är det vår uppgift att jämföra Trump med krig och naturkatastrofer? Det vet vi inte säkert idag, så varför skrämma upp våra avkommor?

Vi som vuxna, tänkande och tyckande varelser kan tycka vad vi vill över vad andra tyckande, tänkande vuxna människor på andra sidan jordklotet valde i sitt fria val. Vi kan till och med oroa oss över det som kan hända, men är det vår uppgift som föräldrar och föredömen att överföra oron på de små? ”Ljug inte. Erkänn när du inte vet. Signalera lugn” är tipsen från barnpsykologen. Lycka till.

Barnet kommer in i köket. Rödgråten, och med en röst som darrar lika mycket som den där havregrynsgröten som snurrar omkring i mikrovågsugnen. ”Trump kommer starta ett tredje världskrig. Eller hur? Han vann ju. Varför valde de i Amerika någon som vill starta ett världskrig?”. Ljug inte. Erkänn att du inte vet. Signalera lugn. Med krystat lugn och en röst som skulle funka som narkos skall man säga att man inte vet, för säger man att det som sagts tidigare i TV, tidningar och vid köksbordet bara var på skoj så ljuger man ju. Läser ungen av dig, och ser hur orolig du egentligen är – ta avkomman under armen, ge dig ut i snöstormen och bege dig mot närmaste barnpsykolog.

En sekund, en minut av oaktsamhet den här morgonen. Barnet slår på TV:n för att se en gapande dubbad unge på Nickelodeon. Barnet får istället se SVT. Gråtande människor, chockade människor. Reportrar som ser ut som de sålt hela smörfabriken och tappat bort alla pengar. Vita dumma pappor som skolkat sig igenom den amerikanska skolan har valt fel. Ett dåligt väder som beror på han som vann valet. Det barn som inte blir skärrad, orolig och upprörd då borde inte finnas. Det är vi föräldrar som får uppgiften att prata med barnen efter domedagsprofetiorna, efter undergångsvibbarna. Tack så lite.

Till de av mina barn som har frågat mig har jag svarat att jag inte har en aning om vad framtiden med Trump kommer att innebära för dem, för mig och för oss. Det var ingen lögn, och jag svarade lugnt. Jag erkände att jag inte visste. Skulle alla göra så inbillar jag mig att barnpsykologerna inte skulle behöva sätta likhetstecken mellan krig, naturkatastrofer och den tillträdande presidenten i USA. Då skulle barnen gilla läget för stunden, och oroa sig mer över att bussen till skolan sitter fast i en snödriva. Det finns en tid för allt.