EN BRIS OCH EN ORKAN

Anders Lindbergs senaste text om det fruktansvärda som hände i Orlando har rubriken ”Homofobi inte fråga om Islam”, och det hade varit korrekt med ett ”enbart” eller ett ”bara” insprängt i texten. I unga dagar var jag med till visshet gränsande sannolikhet det som klassas som homofob. Fobin försvann, nästan över dagen, när jag hamnade på akutmottagningen på Södersjukhuset och fick lära känna alla bögarna i källaren som helt underbara människor och kollegor. Min homofobi hade bara med mina egna förutfattade meningar att göra, med min inskränkthet, min syn på vad som är normalt och vad som är onormalt. Det fanns inget religiöst ställningstagande alls i min homofobi.

Men när Anders Lindberg skall skriva ännu en ledare för att försöka gjuta olja på vågorna så blir texten ännu ett bevis på Lindbergs version av inskränkthet. Anders Lindberg får in ett citat från imamen Daayiee Abdullah om vad målet med våldet är – att skrämma till isolering. Vad Anders Lindberg inte får in är att imamen Daayiee Abdullah från Washington är en av tre öppet homosexuella imamer. Inte i USA, inte i Nordamerika utan i hela världen. De två andra finns i Frankrike och i Sydafrika och lever precis som Daayiee Abdullah under ett ständigt dödshot. I det som vi brukar betrakta som den muslimska världen, där religionen islam och politiken lever i någon slags symbios finns det inga öppet homosexuella imamer alls, och hade de funnits hade de varit avrättade eller inlåsta på grund av sin läggning. Men homofobi är inte en fråga om islam, säger Lindberg.

Anders Lindberg jämför situationen i det sekulära Sverige – ”Fördomar och hat begränsar mångas frihet även här.” och ”Problemen finns i högsta grad även i vårt sekulära och moderna Sverige.” Visst är det så. Men att jämföra den homofobi som lever kvar i Sverige med den homofobi som piskas fram i Mellanöstern är som att jämföra en lätt bris med full orkan. Det finns en hotbild mot Pride-festivaler, men från vilket håll kommer då hotet? Är det från Stanley Sjöbergs gäng eller är det från extremhögern som gett sig på Pride tidigare? Eller är det så att det faktiskt är unga, hatiska män i form av radikaliserade islamister i Sverige som utgör det största hotet?  Se en Pride-festival i Islamabad, Teheran eller Mogadishu framför dig. Hur skulle den sluta om inte i ett blodbad. Det vet Lindberg, men han låtsas inte om det när han skriver sin ledare. För homofobi är absolut inte en fråga om islam och hur den världsreligionen ser på homosexualitet.

Anders Lindberg drar upp hur extremhögerns kulturkrigare inte drar sig för att använda alla lik i Orlando som slagträ i debatten och som tändvätska för att elda på hatet mot islam. De högerextrema drar sig inte för att dagarna efter ett hemskt massmord kleta ner en ensam gärningsmans handlingar på andra människor – på en religion – och det stör Lindberg. Samma Lindberg som dagarna efter den ensamma gärningsmannen och galningen Behring Breiviks massaker på oskyldiga inte drog sig för att hålla Fremskrittspartiet i Norge, Dansk Folkeparti i Danmark och Sverigedemokraterna i Sverige som delaktiga i mordet genom partiernas idévärld och hatretorik. Behring Breivik hade ju gudbevars varit medlem och aktiv i Fremskrittspartiet fram till 2007 – fyra år innan Utöya. Då funkade det perfekt att ge sig ut och söka andra förklaringar än psykisk sjukdom i kombination med en säregen ilsken person som överreagerar inför sina egna känslor, som Omar Mateen.

I länder där islam är statsreligion och politisk ideologi dödas och fängslas homosexuella. Lindberg skriver ”De som drabbas värst av extremisternas tolkning av islam är homosexuella muslimer” och för oss som sett bögar kastas ner från taket på ett åttavåningshus i Mosul på Liveleak så är det en korrekt iakttagelse av Lindberg. Problemet är att den extremistiska tolkningen av islam är den tolkning som görs i hela den muslimska världen. Döden behöver vara från ett tak, döden kan bli ett långt fängelsestraff men straffet för homosexualitet är inte någon extrem handling i den muslimska världen. Det är lag och rätt. Inget annat. Om det låtsas inte Lindberg om. Han fortsätter mala på om att HBTQ-rörelsen har problem även i Sverige.

Det är så man gör sig själv ännu mer irrelevant än man redan är, när man ser det man vill se och inte ser det man inte vill se – när man inte ser skillnaden på en liten vindpust i Svedala och en orkan i Orlando eller Riyadh…