KÄBBEL

Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men kanske är det slutet på början.

Så kom den dagen då Mehmet Kaplans eskapader som statsråd mötte sitt slut, och Stefan Löfven inne i Bella Venezia fick ta sin hand från ett av sina statsråd. Mehmet Kaplans beslut att avgå – om det nu var hans eget beslut – var och är bara slutet på början. Hur denna regering av oerfarna och inkompetenta statsråd, deras befängda rådgivare och ännu mer lågbegåvade presstalesmän har hanterat denna deras första riktiga kris säger allt om regeringens förmåga – eller rättare sagt, oförmåga. Det är slutet på början av allt käbbel om regeringens krishantering.

Inte för att regeringen Löfven inte har krisat tidigare, hela regeringstiden har ju varit en kronisk kris. Men detta är den första gången som en minister ryker för att han har varit ännu mer omdömeslös och misslyckad än de andra. Det betyder inte att Mehmet Kaplan har ryckt åt sig ett kraftig försprång i regeringens inkompetenstävling. Romson borde ligga hack i häl på Kaplan, Wallström likaså och Löfven i egen låg person har ju nu visat på sina talanger på politiskt käbbel och tjoller men noll i ledarskap.

Nu kommer det säkert komma käbbel från de som står Mehmet Kaplan närmast om att Mehmet Kaplans avgång/avpollettering beror på den underliggande svenska främlingsfientligheten, på islamofobi, på ren avsmak mot att vi har ett statsråd som heter Mehmet. Men det är bara käbbel. Ingen skall ha ett frikort från kritik och från krav bara för att man har en viss tro, ett visst ursprung. Mehmet Kaplan har varit en sällsynt misslyckad kombination som statsråd och det är bara därför han nu får lämna först av alla.

Bara att följa pressträffen med statsminister Stefan Löfven visar vilken fars denna regering är. Noll krishantering. Noll kompetens. Det är en samlad bedömning, som får mig – och sannolikt många fler – att landa i att detta bara är slutet på början. Det kommer mer käbbel.