TUPPFÄKTNING

Häromkvällen var det tydligen upplopp i min födelsestad, i fristaden Eskilstuna. En ensam polispatrull på Nybrogatan – där stadens pubar ligger på rad nästan på samma sätt som Rademachersmedjorna några hundra meter västerut. En ung man – naturligtvis sjutton år – som är så berusad att den ensamma polispatrullen bestämmer sig för att låta mannen sova ruset av sig. Det slutar med kravaller och upplopp, och varenda polispatrull i norra och mellersta Sörmland får jobba med och mot den unga mannens kompisar. Runt trettio unga män ger sig på den ensamma polispatrullen, för att frita sin överförfriskade kamrat. Bråket blir kravaller, kravallerna blir upplopp. Tiotalet mil österut, i huvudstaden, pågår en politisk tuppfäktning om dagens Sverige…

Det är inte dricksvattnet i Eskilstuna som har skapat ett upplopp, inte heller något diffust utsläpp i luften över staden. Inte heller har det med kryddningen av skolmaten i Eskilstunas gymnasieskolor att ett trettiotal ungdomar orsakar ett upplopp mitt i staden. Det är decennier av politiska beslut som har skapat det samhälle som vi lever i här och nu. Det är politiska beslut på riksdagsnivå, men även beslut fattade i enskilda kommuner. När statsministerna står och orerar om ”oacceptabelt” hit och ”oacceptabelt” dit så är det decennier av svenska politiska beslut som är oacceptabla. Statsministern själv är långt ifrån oskyldig. Men Löfven är dessutom långtifrån ensam om att vara skyldig.

Eskilstuna häromkvällen kan vara Malmö vilken kväll som helst, eller ”Orten” överallt och närsomhelst. Om statsministerkandidaterna vill bli tagna på allvar skulle det vara befriande om de kunde be om ursäkt med några andra ord än ”vi har varit naiva”. De kunde börja med att erkänna att man genom att tävla i godhet har skapat ett samhälle där ondskan och otryggheten tar över mer och mer. Men det kommer vi inte att få höra. Den ödmjukheten finns inte hos de statsbärande partierna. De sysslar med tuppfäktning istället…

Det som händer i Sverige är en konsekvens av politiska beslut genom åren och under decennier. Det är svenska politiker och svensk politik som har skapat vår vardag, vår verklighet. Vi tvingas leva i den verkligheten, och den vardagen – allt medan politikerna lever i en skyddad bubbla. Allt de klarar av är att producera en tuppfäktning med floskler och tomma ord. Allt de verkar nöja sig med är att konstatera att det Sverige de har varit med om att skapa är ”oacceptabelt”.