SKÖNMÅLERSKAN

Miljöpartiets kvinnliga språkrör Isabella Lövin var ute i partiledardebatten och ville få alla andra att sluta svartmåla. Mer drömmar, fler visioner. Mindre svartmålning. Lövin säger sig se samma problem och utmaningar som alla andra, men som politiker säger hon sig hellre diskutera allt annat – sådant som är härligt och underbart. Lövin sade i partiledardebatten att ”Vi är ett land som ger resten av den demokratiska världen hopp”, och där blev Lövin skönmålerskan i svensk politik…

I söndags kväll satt Lövin i TV-studion och pratade mer om just det där med att vägra svartmåla, att inte låta de jobbiga ämnena ta över i debatten och diskussionen. Lövin vill prata drömmar och visioner. Lövin vill ha politisk debatt där boxningshandskarna byts ut mot bomullsvantar. Tyvärr så är det inte läge för det här och nu, och det har alla andra partier förstått. Alla utom Miljöpartiet och skönmålerskan.

Hade Lövin suttit som utredare som Statens Haverikommission hade hon föredragit att prata om alla flygplan som faktiskt landade som de skulle. I den mån Lövin överhuvudtaget vill se flygplan. De flygplan som hade störtat, kraschat och råkat illa ut skulle Lövin låta bli att prata om. Folk kunde ju bli flygrädda gudbevars. Hade Lövin varit i samma sits på BRÅ – Brottsförebyggande Rådet – hade hon hellre pratat om alla de som inte har råkat ut för brott än de som har mött den svenska kriminaliteten. Varför prata om sådant som är jobbigt? Sådant som gör folk rädda?

Hade det handlat om vilket annat parti som helst, och någon annan än Lövin eller Fridolin, så hade svamlet om att prata om morgondagen och framtidsdrömmar varit en försvarsmekanism. I fallet med Miljöpartiet och Lövin är det inte så. Ett mer verklighetsflyende och verklighetsfrånvarande parti finns inte. Lövin säger att hon ser de problem som alla andra tjatar om, men hon vill prata annat. Lövin vill inte svartmåla. Skönmålerskan är mer intresserad av att skönmåla.

Lövin är helt off-side i den politiska debatten med sin ambition. All den rädsla som ökar i Sverige, all den otrygghet som växer fram – har Lövin varit med om att skapa med sina politiska beslut. Sedan vill Lövin att vi pratar om något annat, något mysigare än sprängda polisstationer, skjutningar, stenad blåsljuspersonal och gruppvåldtäkter. Jag förstår att Lövin vill prata om annat. När samhällsdebatten handlar om samhällets värsta prövningar så är Miljöpartiet inget annat än ett gäng lallande önskedrömmare. Detta samtidigt som Miljöpartiet leds av skönmålerskan själv.

Vill någon ha ett tips på hur man blir helt irrelevant i den politiska debatten, se och lär av Miljöpartiet.