RASET

Det var bara fyra dagar sedan jag kommenterade Anna Kinberg Batras och hennes ännu nyare moderaters fria fall i opinionsundersökningarna. Fyra dagar har gått, och ännu några opinionsundersökningar har visat på samma sak. Det moderata raset är inte ett måttligt ras. Raset syns överallt, oavsett vilket opinionsinstitut som frågar.

Det var några år sedan jag lämnade moderaterna, men gammal kärlek rostar aldrig – trots Reinfeldt, trots försvarssvek och allt det där andra som fick mig att lämna. Jag hade ju varit moderat sedan jag började tänka något sånär självständigt, i de lägsta tonåren. Jag hade ju varit moderat och moderaterna trogen i över trettio år, men plötsligt gick det inte längre. Som ett gammalt äktenskap eller en alltför lång relation bara dör, så dog mitt engagemang för partiet. Det betyder inte att alla känslor dog helt. Jag minns Bohman-eran, och blir gråtmild. Jag tänker tillbaka på Bildts tid som partiledare och minns hur säker jag var på att befinna mig på rätt plats med rätt sällskap. Men det var då…

Ofta har jag fått svara på frågan varför jag har övergett moderaterna. Svaret var att det var moderaterna som övergav mig. Det var min känsla, och visst har jag varit bitter i överflöd. Idag har jag förstått att det aldrig är ens fel när två träter. Samtidigt är jag överlycklig över att ha gått vidare, att ha avslutat en relation utan spänning och kärlek.

Någonstans gör det ändå ont när den gamla partnern misslyckas med allt och lite till, när opinionssiffrorna rasar och det är fritt fall, när ingenting går bra. Det gör ont att se dagens moderater, och vad de än gör så kommer det inte att gå bättre. Lyckas man inte som självutnämnt ledande oppositionsparti lyfta eller ens behålla sina väljare när Sverige har sin svagaste, mest dysfunktionella och debila regering sedan ministären Hedenhös 4000 år före Kristus så är man sällsynt illa ute. Det är moderaterna.

När man är sällsynt illa ute syns det på olika sätt. Det brukar börja med att det blir kärvare internt. De som skall hålla ledaren bakom ryggen och under armarna släpper greppet och vänder ryggen istället. Från mina kanaler inifrån moderaterna började det hända det för rätt länge sedan. Sedan börjar pressen spekulera kring om det kommer funka, om inte ett partiledarbyte är ett måste. Därefter kommer avgångskraven, i början från några lokala förmågor ute på landet. Det såg vi häromdagen. Det börjar nu.

Under fredagen och lördagen kommer 1700 moderata fritids- och proffspolitiker, tjänstemän och andra att träffas på Sverigemötet i Karlstad. Sannolikt kommer moderaterna försöka sätta bilden av ett parti som håller ihop, som stärks av dagens motgångar. Det är förödande. Moderaterna i Karlstad borde dra slutsatserna innan det är för sent. Om inte Kinberg Batra förmår lyfta sitt parti när Löfven lajvar statsminister, är hon då något att hoppas på?

Mitt svar är nej. Det kommer inte att gå. Valresultatet 2018 kommer att bli uselt om detta får fortsätta. Hos Unibet får man knappt tillbaka pengarna om man spelar på att Kinberg Batra är nästa partiledare att lämna sin plats. Det handlar om fel person på fel plats vid fel tidpunkt. Kinberg Batra kan ha hundratals fördelar, men ingen av dem syns i väljarens ögon just nu. Det måste moderaterna se. Det kommer bara att bli värre.

I Karlstad kommer Kinberg Batra hålla det tal som hennes talskrivare har skrivit åt henne. Folk brukar applådera pliktskyldigt för att hålla fasaden uppe, vi tillsammans. För de som vill göra något för att få moderaterna på banan innan valrörelsen är det en bra markering att inte applådera alls, bara att sitta där och glo under partiledarens tal. Det ligger inget personligt i detta. Det är bara en markering om att du inte tycker att detta håller längre – att något måste göras. Det skulle vara en signal så god som någon in i en organisation som borde förstå varthän det barkar, när raset bara fortsätter och fortsätter.

Skall något kunna räddas av det som en gång var det ledande oppositionspartiet måste räddningsinsatserna börja idag. På söndag kan det vara försent.