PÅ PARKBÄNKEN I LUDVIKA

Ludvika är en liten stad enligt svensk standard, men i det närmaste en storstad om man jämför med orterna runt och omkring staden vid sjön Väsmans södra strand. I Ludvika finns ett systembolag som har öppet till 19 på torsdagar och fredagar. I Ludvika finns en polisstation som är bemannad då och då. I Ludvika finns det mesta av den shopping som Svensson behöver, från Willys till Dollarstore. I Ludvika fanns det tidigare ett sjukhus, som numera är ett minne blott. Men i Ludvika finns det en herrans massa nysvenskar.

Oavsett om det är på Lidl nere vid järnvägsstationen eller Willys på vägen ut mot Smedjebacken som man handlar är känslan alltid där. Man befinner sig på ett snabbköp i Mogadishu eller Asmara. Inte för att jag vet hur Lidl ser ut i Eritreas eller Somalias huvudstad, men om det finns ett Lidl där så ser iallafall kunderna ut ungefär som i Ludvika. Vad stadens ”svennar”, ”kullor” eller ”masar” handlar vet jag inte. Men det är inte på ”mina” butiker, inte när jag har tid.

På gågatan i Ludvika finns det ett gäng parkbänkar, och på parkbänkarna sitter de masar som orkar masa sig ner sig till centrala Ludvika. De är öppenhjärtiga, spontana och säger vad de tycker och tänker om saker och ting. Efter mina dagar i Prag och i Bergslagen kändes det som om jag passade in där på parkbänken utanför Engelbrekt-gallerian. Min lever var ju bara i marginellt bättre skick än de där som tillbringade det mesta av sin nyktra tid på den där platsen. Det blev ett snack, som i ärlighetens namn skiljde sig föga från snacken utanför Ställdalen eller i Sunnansjö. Samma problembild. Samma uppgivenhet.

Valnatten 2014. Som på de andra orterna i den här delen av Sverige backade sossar och moderater, men inte alls lika mycket som i Ludvikas svar på ”orten”. Sosseriet i Ludvika stad backade med 3.6 procentenheter, moderaterna med 4.2 i samma mått. Sverigedemokraterna ökade 10.2 procentenheter – och 938 röster av 10.926 röstberättigade. Sverigedemokraterna blev trots det bara tredje största parti i Ludvika stad, men ändå större än C, FP, KD och MP tillsammans. Gubben bredvid mig på parkbänken, med lite sämre levervärden än undertecknad var en av dem som hade övergett sossarna. Hans motiv hette gruppvåldtäkt…

Två uppmärksammade gruppvåldtäkter har inträffat i Ludvika på senare år. Eller inte, om man skall tro på rättsväsendet. En gruppvåldtäkt i en lägenhet och trakten av Dollarstore sommaren 2015. En annan gruppvåldtäkt i en parkmiljö i centrala staden samma höst. Båda fallen har rört upp starka känslor bland ”urbefolkningen”. Visst förstår även en rätt onykter gubbe bredvid mig att man inte kan dra alla nyanlända efter en kam. Men samma fullgubbe säger i nästa andetag att ”Sådant hände inte här innan de kom…” medan han pekar med ett väldigt darrigt pekfinger på ett gäng mörkhyade unga män som ramlar ut från Subway.

I fallet med gruppvåldtäkten i parkmiljön visste polisen var och vart de skulle leta DNA-matchningar. Under sommaren och hösten hade 10-12 unga män fått se sig persona non grata på varenda krog i Ludvika. De hade gett uttryck för en snedvriden syn på kvinnan, antastat och tafsat på kvinnor och slängts ut av ordningsvakterna. Fullgubben på bänken bredvid mig berättade att allihop minsann var östafrikaner. Den nyktra tanten med rullator som rullade förbi nickade instämmande och gav bifall på sjungande dalmål  – ”Där han iallafall rätt, gubbjäveln…” 

Polisen topsade det allt annat än okända men ökända gänget som drev omkring i Ludvika på DNA. Polisen fick träff på olika föremål som hittats på brottsplatsen. Men se det räckte inte, och en av de åtalade fick 140.000 av våra skattekronor för sveda och värk. Gubben bredvid mig filosoferade i minst 10 minuter runt hur många helrör han skulle kunna få för de slantarna…

Ludvika är en stad i ett land av byar. Ludvika har fått stadens problem, men inte storstadens möjligheter att ta sig an problemen. Det är oftare det saknas polis i Ludvika än det finns polis i staden. Oftast måste polisen komma från lugna Borlänge eller det komatösa Falun när något händer i ”lugna” Ludvika. Ludvika är inte laglöst land, inte alls. Men det är ordningsvakterna på den lilla stadens krogar som får agera sheriff medan Kling och Klang pressar sin radiobil längs riksväg 50 söderut.

I Ludvika – precis som i byarna runtomkring –  växer känslan av att ha blivit blåsta av Stockholm, regering och riksdag. När valnatten 2018 blir dagen efter kommer Löfven och kamrater behöva titta på en del av Sverige som var väldigt sossigt tidigare, men som nu är mer ”fascistiskt” ur statsministerns perspektiv. Och där sitter jag, och lyssnar fascinerat på en ”fyllefascist” medan tanten försöker shoppa loss längs gågatan…

 

Imorgon följer den sista berättelsen från Bergslagen, från GBG – Grängesberg….

9 svar på “PÅ PARKBÄNKEN I LUDVIKA”

  1. Fortsättning från kommentar på ditt tidigare inlägg om Estland, kanske är det intressant.
    Tre dagar i Lettland, tog färjan till Ventspils och bilade runt. Ingen statistik och inga samtal då jag inte kan språket men kan förmedla lite observationer och kanske känslan.

    Nynäshamns färjeläge, ingen kontroll förutom biljetten, hade vi velat hade vi kunnat ha en nystulen Porsche på en släpkärra.

    I Ventspils, passkontroll. En liten hamnstad, ren och snygg, något som återkom överallt. En hel del förfallna hus och en del nyrenoverade och en del under renovering. Många slitna villor och hyreshus där man ändå verkade göra sitt bästa för att skapa trivsel, blomlådor på balkonger, tanter och gubbar som var ute i ottan och skötte parker och trädgårdar.
    På varuhuset kakor i lösvikt och mycket korv och ost, också i lösvikt. Bakom oss i kassan en äldre man med en kvarting, klockan är 8:30.

    Några vägar var nyasfalterade, några lappade och lagade och en del grusvägar. Motorvägen perfekt asfalterad med mycket vägarbeten.

    I många av de riktigt små städerna en bank och en polisstation. Såg en krock som verkade ha skett nyligen då båda bilarna stod kvar i korsningen, polis på plats trots bara plåtskador och långt till närmsta stad.

    Korrekt och vänligt folk men ingen tillgjordhet, god mat, mycket verkade lokalt, hare, and, lamm och rotfrukter och grönsaker.

    Åter i Ventspils. Efter bassning för att vi inte hade med registreringspapprena på bilen och en tulltjänstekvinna förvissat sig om att det var min bil som inte var stulen fick vi köpa biljett.

    En bit bort, tre riktigt grova tatuerade byggjobbare står och röker. När de rökt klart går alla ca 30 m och fimpar i den lilla plåtlådan som sitter utanpå sopkorgarna. Dödsstraff på att kasta fimp? På tre dagar såg jag två fimpar.

    Åter i Nynäs, ingen kontroll bara rulla av färjan med 10 ton kokain i bilen.

    Baserat på denna lilla ovetenskapliga tur tror jag de kommer gå riktigt bra för Lettland. Klar känsla av ett stolt folk med en framtid de arbetar hårt för. Inga tiggare, inga sysslolösa människor som drev runt.
    Har jag förstått rätt drabbades de tre baltiska staterna av braindrain efter frigörelsen. Jag tror inte det stämmer längre, varför inte lägga en IT-fiial i Tallin, Riga eller Vilnius, där det är lugnt och tryggt istället för i Kista.

    Helt enkelt en oväntad glädje att vara i ett land där man känner att folk arbetar för att få det bättre och troligen tror på framtiden. Brasklappen är förstås det geopolitiska läget.

  2. Hej.

    Så varför lynchas inte de skyldiga, är en relevant fråga.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Vilket trams. Jag handlar nog i samtliga matbutiker i Ludvika till och från och känner inte alls igen den här fånuga beskrivningen. Och varför tar du inte upp ngt av de tre polisiärt uppklarade, men juridiskt ouppklarade mord, alla med bleksvenska fyllon till gärningsmän?

    Vill du hitta orsaken till SDs framfart är det gruvnedläggningarna för årtionden sedan du ska titta på.

    1. Tack för din bild Åke! Synd att det inte var du som satt där på parkbänken. Hade behövt något annat, som balanserar upp ”tramset”. Ha det bra.

    2. Hörru du Åke…

      Jag tycker nog att du ska uppsöka Glasögonhuset på Storgatan och kolla din syn och färgseende, OM du nu hittar dit annars så kan du skriva ett meddelande till mig så ska jag ledsaga dig dit.

      Beskrivningen av Ludvika är slående bra förutom att den kanske är lite friserad (med max, 0.5%) och sedan beror det på VILKA tider du handlar i ALLA butiker till och från…

      Du kan räkna bort Lyviksberget som de flesta åker till och de som beskrivs i texten är ”bekvämlighetsflyktingar” som låtsas separera och ha två lägenheter men bo tillsamman i en lägenhet för att få högre bidrag, det har jag från säkra källor på Ludvika Gård.

      Och sedan är som sagt tiden man går till affären avgörande då de flesta ”nysvenskar” handlar på förmiddagen alt, tidiga eftermiddagen och det VET jag eftersom jag bott utmed ”myrstigen” från MÖRKASTE Marnäs i rktning mot Willys och har kunnat iaktta trafiken i princip dygnet runt och alla dagar i veckan.

      Sedan skulle det vara kul att veta VILKA de ej juridiskt ouppklarade mord med bleksvenska fyllon till gärningsmän är för jag känner bara till ett par och de ÄR uppklarade på alla sätt och gärningsmännen har eller håller på att avtjäna sina straff.

      Denna blekfeta, dock ej fyllo, som skrivit detta har bott i Ludvika de senaste 40 åren och sett förfallet som kommit på alla vis med ”nysvenskarna”.

      Villd inte ha hjälp till optikern så kanske vi kan ses på något ställe och ta en verbal diskussion om detta och utveckla det.

  4. Tack för dina skildringar av ett Sverige det sällan berättas om och tack för att medborgare som aldrig syns får ge sin syn på ett Sverige i förfall.

    Berättelser som både roar och oroar.

  5. Besökte min gamla hemstad i somras – kände inte igen mig
    alls. Ett ”kyligt ” centrum och inte känslan av en trygg, liten svensk småstad. Vill inte återvända.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *