NYHETENS BEHAG

Det här blir en lång text, om nyhetens behag – om att börja göra något nytt. Hoppas att DU orkar hänga på till slutet.

När jag var liten hade jag inte en tanke på det här med skrivande. Ett av mina första minnen som handlade om jobb och karriär var från en långvårdsavdelning på det dåvarande Centrallasarettet i Eskilstuna. Familjen besökte en gammal släkting, i det närmaste moribund. Tanten i sängen bredvid var mer vaken och redig, och frågade lilla mig vad jag ville bli när jag blev stor. Jag skruvade nog på min då späda kropp, klurade i någon sekund innan jag skickade tanten in i något desillusionerat tillstånd…

Förmodligen trodde tanten att jag skulle svara brandman, men det kom några år senare – innan jag upptäckte att min fysik inte var den rätta. Kanske anade hon att svaret skulle vara polis, läkare eller något annat eftersträvansvärt. Jag svarade att jag antingen ville köra ismaskin i Gavlerinken eller ha en korvkiosk. Så såg min livsdröm ut då, i början på mitten av 70-talet. Av de drömmarna blev det intet.

Senare i livet landade jag i att jag ville bli officer, och det blev jag – till min moders förtvivlan. Den militära karriären tog snabbt slut, av olika anledningar där den största var Fårösund under hösten och vintern. Sedan hamnade jag i vårdsvängen som på ett bananskal, och blev fast i över 25 år med några år som SOS-operatör. Att skriva var ingenting för mig, även om mina fantastiska lärarinnor i svenska under såväl högstadiet och gymnasiet hade planterat små frön och börja vattna. Kommer jag ihåg rätt så hette de Anne-Marie Wilund på Bergaskolan i Rönninge och Marja Ranta på Tumba gymnasium. Jag förstod inte då vad de gjorde med mig, men idag förstår jag desto mer. Utan deras insatser för att få mig att gilla språket och skrivandet hade jag aldrig suttit och knappat ner det här…

En annan person som bidrog till att få mig till en hyfsad skribent var Anders Feltenmark. Feltenmark var en hockeynörd, journalist och mycket annat som jag lyckades springa på. Vi träffades genom den gemensamma kärleken till Brynäs IF. Feltenmark började med att sabla ner mina texter om Brynäs i ett medlemsblad. Sedan tog han tog i att lära mig att göra intervjuer, skapa texter och få ner det intressanta. Utan Anders Feltenmarks lektioner i en skrubb på Jungfrugatan i Stockholm hade jag inte haft någon större koll på hur man skriver en artikel.

Tillbaka till de där åren då man stod och vägde, vilken linje man skulle välja och varför. Vad man skulle bli när man blev stor. Hade jag haft en tidsmaskin finns det så väldigt mycket jag skulle ha gjort annorlunda. Kanske hade jag funderat på det här med att bli journalist? Å andra sidan har jag ju med mig livserfarenheter från uppväxt, yrkesliv, familjeliv och allt annat liv som gör att jag kan lajva journalist här och nu. Det kan jag göra utan att vara en formstöpt miljöpartistisk propagandist i någon sorts mediekanal. Med till visshet gränsande sannolikhet är det en styrka.

Nyhetens behag

Nu är jag på väg mot något nytt. Nu skall jag tillsammans med mannen bakom sidan Samtal med Samhället – herr Christopher Jarnwall – ägna en hel del tid till att driva NB Nyhetsbyrån. Det skall bli en nyhetssida för de nyheter som vi tycker är viktiga att lyfta fram. Utan känslosåsen på våra respektive sidor och bloggar, utan pekpinnar. Vi skall beskriva verklighetens nyheter, verkligheten som den ser ut i våra ögon. Vi skulle väldigt gärna vilja bli en del av din nyhetskonsumtion.

Under några veckor har vi byggt upp sidan, fyllt på den med nyheter. Många av dessa nyheter är i flera fall gammal skåpmat redan. Men från och med nu uppdaterar vi i realtid. Från och med nu lyfter vi fram sådana nyheter som  vi tycker är viktiga – som handlar om vår tid i världen, här och nu. Du hittar NB Nyhetsbyrån HÄR. Titta mer än gärna in. Läs. Tyck till. Ge ris och ge ros.

Vi skriker efter nyhetstips. Har Du något som Du anser att vi bör lyfta fram och belysa, skicka gärna ett meddelande på vår Facebook-sida – som Du hittar HÄR. Är Du inte på Facebook kan du tills vidare använda min mail fredrik@iotakt.se. NB Nyhetsbyrån har utgivningsbevis.

I otakt då? Den här sidan kommer att leva vidare länge än. Den kommer att vara MIN pysventil. Det kommer att hända att jag kommenterar nyheterna undertecknad och Christopher Jarnwall skriver om på NB Nyhetsbyrån. Lika ofta kommer det hända att jag skriver av mig frustration i helt andra ämnen.

Varmt välkommen till NB Nyhetsbyrån – och till I otakt.

13 svar på “NYHETENS BEHAG”

  1. Bravo!

    Vi räknar med att inom kort få en tre rader lång artikel på svenska wikipeda där NB beskrivs som ”högerxtrem”. Det är så man vet att man lyckats i Sverige!

  2. Hej.

    Lycka till !

    Med angrepp på många flanker kan detta land; dumdryghetens högborg Sverige, kanske utmanas?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Direkt inlagd som favorit, bara ledorden ”Nyheter utan vrede och partiskhet” gör att jag blir intresserad. Kunde kanske även lagt till ”Nyheter utan agendasättande journalistik!”
    Och så lite kritik, och säkert är det redan något som är på G, är att likt den etablerade agendasättande median kunna direktlänka nyheterna som läsare till min/vår FB och Twitter.

  4. Har precis varit inne och kikat på NB Nyhetsbyrån. Den sidan skall absolut följas! Vad två klarsynta och balanserade personer som du och Christopher Jarnwall belyser får man inte missa. Har lyssnat en del på Jarnwalls ”Samtal med samhället” på Youtube. Ni blir ett bra team. Hederlighet vinner i längden. Kör hårt!

  5. Oj, här går det undan! Från ”tokmoderaten” som jag också följde till ”I otakt” och så vidare, från klarhet till klarhet lite som jag själv, det har varit en lång och krokig väg och jag önskar all lycka till!

    Tänker också börja bidra ekonomiskt nu när jag äntligen lyckats byta till mig ett billigare boende.

  6. Fastnade lite för Christopher Jarnvalls artikel om att läkare måste kunna svenska, jag råkade nämligen ut för en av dessa läkare i veckan där jag måste höja rösten och förklara för denne ”specialist” som han hävdade sig vara att jag redan varit i kontakt med mottagningen det handlade om och att det var viktigt att utredningen görs, allt som behövdes var en remiss.

    Jag ägnade tjugo (20!) minuter åt att förklara att det enda de ville ha var en remiss medan läkaren å sin sida hävdade att de skulle skicka tillbaka remissen, ”den var onödig.”

    Jag fick igenom mitt krav till slut med hans ord ringande i öronen att de skulle skicka tillbaka den utan åtgärd, två dagar senare hade jag en tid hos nämnda mottagning. Tydligen tog någon mig på allvar.

  7. Apropå nyheter …

    Apropå den senaste tidens upprop. I den mån vi har tagit del av olika vittnesmål har vi ibland kunnat läsa om fullständigt vidriga händelser som direkt borde ha anmälts och förhoppningsvis ha lett till fällande domar. Men som också har nämnts, när vittnesmålen har växt i antal, finns där händelser av annan karaktär som även de kan vara direkt förfärliga, olämpliga, omdömeslösa eller enbart plumpa; allt beroende på vad som hände och person. Rå jargong, ”taskiga” inviter etc. och till sist finns där väldigt vaga händelser, rentav s.k. gränsöverskridande; ett spektrum.

    Som journalisten Hanne Kjöller bl.a. sade i Aktuellt i går 29/11 – i ett samtal med Cissi Wallin (som inte alls framstod som lika vuxen) – apropå frånvaron av kritiska frågor (igen denna frånvaro av frågor) om något verkligen var just sexuellt trakasseri; och framförallt, apropå lättkränkta: att det hör till vuxenlivet att få frågor som man inte vill ha; det kan höra till vuxenlivet att vissa drar ett dåligt skämt; det är vissa saker som hör till vuxenlivet som inte sorterar under sexuella kränkningar.

    Så till saken, i raden av upprop kom så ett från kvinnor inom försvarsmakten, eller som kanske tidigare har varit verksamma där. Så långt inget konstigt, det vi vet om mänskligt beteende är att det inte låter sig begränsas av yrkesval. I går hade DN en artikel om initiativtagaren till detta upprop inom försvarsmakten, #givaktochbitihop, en Anna Berkestedt Jonsson. Enligt artikeln är det hennes upplevelser under värnplikten i Östersund 1994 som är bakgrunden till hennes initiativ. Hon vill inte gå in på hur hon blev utsatt, men det skedde kontinuerligt under hela värnpliktsperioden. Sedermera gjorde hon tydligen karriär där, och säger sig ha fina minnen som kapten fram till nedläggningen av regementet 2004. I dag arbetar hon som socialchef.

    Sedan läser man en vidrig artikel i dagens SvD, 30/11, om hur boende med utvecklingsstörning och funktionsnedsättning i Krokoms kommun tvingades att lägga sig vid 17-tiden; kvällspersonalen hade utvecklat ett system för att kunna gå hem tidigare men ändå få betalt. Fint folk … Kommunal i Krokom befarar att det kan ha pågått i flera år. Nu har kommunen haft möten med anställda etc. och de ska se över ”det nära ledarskapet” … men ingen anmälan är aktuell, och fusket får inga konsekvenser för de skyldiga enligt socialchefen i Krokom, en viss Anna Berkestedt Jonsson.

    ”Jag och personalchefen har bestämt att vi ska titta framåt – inte bakåt, säger Anna Berkestedt Jonsson, till SVT.”

    Titta framåt – inte bakåt, så det kan bli.

Lämna ett svar till Kristian Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *