MOTGIFT

Akutrummet. En blek, livlös kropp på britsen. Intuberad av ambulansen, som även börjat den medicinska behandlingen på den där avsides platsen där ”snubben” hittades. Lätt krampande. Stora, grova blodkärl som blivit som gummislangar av alla injektioner. Märken efter de senaste nålarna. En läkare som mumlar för sig själv om antidoter, om motgift. Sjuksköterskan som går på rutin. Varje gång den andra lik, som en déjà-vu.

Vi hade kunnat stå där vid britsen, och tänkt kärleksfulla tankar om det tragiska livsödet som låg framför oss. Det hade inte funkat alls. Kärleken funkar inte som en antidot på gift och hemskheter. Ändå lanseras då och då, och allt oftare teorin om att det är kärleken som är motgiftet, antidoten mot terrorism.

”It’s like a déjà vu. The list of the cities terrorised. The ferocious terrorists. The victims. The prayers. The fear. And love – the antidote” – Alexandra Pascalidou på Twitter i spåren av det senaste terrordådet i London.

Kärleken är störst och starkast av allt. Vi har hört det på bröllop, vi vet att det stämmer. Men kärleken kan inte – och skall inte – vara ett motgift mot ondskan. Ren och skär ondska påverkas inte av antidoter, inte av kärlek. Den vidrigaste formen av ondska – som när tre terrorister springer omkring och hugger ner folk på måfå med långa knivar – stoppas inte med ett handhjärta, eller av att någon vänder andra kinden till. Det finns andra fungerande motgifter mot terrorism och terrorister, men det är inte kärleken.

Jag har googlat och letat på nätet, och Pascalidou-tweeten verkar för en gångs skull vara en egenproducerad text. Första meningarna stämmer bra. Det är som en déjà-vu. Vi har sett terrorn slå till i olika städer, med nya, våldsamma terrorister på nya platser. Nya böner och ny smärta. Men det här med att kärleken skulle fungera som ett motgift? Att föra det på tal när över tjugo medmänniskor kämpar för sina liv på Londons intensivvårdsavdelningar. Våra kärleksfulla känslor för offer och anhöriga är inget motgift mot terrorn. Terrorn och ondskan måste bemötas med fasthet, och en rejäl dos av hat…

Någonstans tror jag mig förstå vad Pascalidou vill ha sagt med sin text. Att det är kärleken till medmänniskorna som skapar ett samhälle som kan stå emot ondskan, och det är väl så det skall vara. Men texten är ändå hopplöst feltajmad och malplacerad – när oskyldiga liv har släckts, medmänniskor skadats av ren och skär ondska. Kärleken är inget motgift mot de som alltid kommer spöa skiten ur oss om hatet vore en tävling. Deras hat mot vårt samhälle, vårt sätt att leva måste bemötas med allt annat än kärlek.

10 svar på “MOTGIFT”

  1. En kärlek värd namnet manifesteras sig i praktisk handling och inte i tomma ord eller godtrogen flowerpower. Att försvara sig mot en fiende som vill utplåna vår civilisation är också ett uttryck för kärlek. Det visar att vi uppskattar det vi ärvt och fått i uppdrag att förvalta till kommande släkten. Att vi känner tacksamhet mot våra förfäder (och mot Gud, om vi är kristna). I kristen tradition talar man om rättfärdiga krig, försvarskrig tillhör denna kategori. Som kristen tycker jag det är bedrövligt att kristna uttryck och handlingar som ”störst av allt är kärleken”, ”vända andra kinden till” och förböner (#prayfor) nämns som exempel på kraftlöst flum. Det om något visar hur sekulariserat Sverige är. I Finland, där jag numera bor, vet man av erfarenhet hur stor betydelse den kristna religionen har för stridsmoralen i en krigssituation.

    1. @Anna, Stolt är du, stolt ska du vara för din kristna tro. Vackra och stora är orden för så måste de vara. Min barnatro har jag kvar, men tron på den Svenska Kyrkans kraft är begraven. Profeten idag är Anton. Han är inte störst och inte bäst men han och du är en av de många som vill och kan föra den kristna värdegrunden vidare i evig tid – Amen

  2. För att kärleken skall fungera krävs att mottagaren faktiskt är villig att ta emot den, och att kärleken åtminstone i någon grad är besvarad.
    Kärlek förutsätter någon form av grundläggande gemenskap. Finns det ingen grundläggande gemenskap finns det inget för kärleken att ta fäste i. Det blir som att försöka hänga upp ett brospann utan några landfästen.

  3. Pascalidou drömmer nog om en egen liten värld där det pussas å kramas och alla går omkring och är politiskt korrekta.
    Vakna upp innan det är försent och sömnen övergår i koma.

  4. Hej.

    Islam ut ur Sverige.
    Islam ut ur Europa.

    Där muslimer finns byggs moskéer.
    Där moskéer en gång byggts tillhör för alltid islam.

    Integrera det, den som kan.

    Sverige och Europa måste befrias från muslimer, eller underkasta sig islam.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  5. Det måste faktiskt påpekas här att det finns en podcast som heter Motgift. Och den handlar nästan 100% om hur man kan förhindra terroristattacker. Därav namnet.

    Du approprierar ett nationalist-meme, herr bloggare. Träd försiktigt, annars får vi läsa i Expo att ”Före detta högerextrem, moderat näthatare och vårdalarmist kommer ut som dubbelnazist”

    Det lustiga är att vad du skriver om är nästan exakt samma ämnen som de. Fast de är oftast mer konkreta i sina förslag på lösningar emedan du är mer reflekterande och sarkastisk.

  6. Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.
    Jag drömde det var ordning och reda, och flum och trams var slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *