MINÄ RAKASTAN SINUA!

Finland fyller 100 år idag. Grattis! Hyvää syntymäpäivää!

Den tidigare östra och ständigt saknade rikshalvan är inte längre en ung nation. Finland har bevisat att en nations ålder inte spelar någon roll när det kommer till mognad. Finland beter sig nästan alltid vuxet, utom när det kommer till landskamper mot något blågult gäng. Detta samtidigt som den västra och förmodligen sällan saknade rikshalvan beter sig som ett omoget barn i varenda situation. För  trots att Sverige är en äldre nation känns Finland alltid mer vuxet. Förklaringen skulle kunna ligga i någon demensdiagnos där det gamla Sverige har gått i barndom. Det betydligt yngre Finland får ta rollen som en vårdare och god man på samma gång. Finland fyller 100 år idag, och våra bröder och systrar på andra sidan havet eller älven har alla skäl att fira sin födelsedag.

Det finns mycket som är bättre i och med Finland. Lapin Kulta smakar bättre än Norrlands Guld. Hesburger smakar bättre än Max. Fazers Gröna Kulor slår Ahlgrens Bilar varje dag. Marskalk Mannerheim var mer hjälte än Per-Albin Hansson kunde drömma om att vara. En flaska Koskenkorva ger en mindre oskön bakfylla än Absolut. Juuso Ikonen i Brynäs är bättre än Joel Lundqvist i Frölunda. Linda Lampenius är mer sensuell än Kicki Danielsson. Lordi gör sig bättre på scen än The Poddles.  Men allt det där är ju subjektivt…

Men allvarligt talat har det unga Finland räddat det gamla Sverige flera gånger. Den heroiska kampen mot Stalin under det Finska Vinterkriget och den naturliga fortsättningen i Fortsättningskriget lade grunden för att Sverige slapp en landgräns mot Sovjetunionen under det Kalla Kriget. Finland har slagits för sin egen frihet, med vapen i hand. Samtidigt har Finland faktiskt slagits för den svenska möjligheten att bevara sin frihet, utan att behöva ta till vapen. Den svenska frivilligkåren under Vinterkriget var ett fantastiskt undantag som bekräftade regeln att Finland fick försvara oss – det större, det äldre och det ”starkare” landet.

I nutid handlar det mer om att födande svenska mammor får flyga över havet till Finland för att föda barn, när det saknas förlossningsmöjligheter i Gävle, Uppsala, Stockholm eller Gud vet var i Sverige. I nutid handlar det om för tidigt födda barn som får kvalificerad vård i Finland när vårdplatserna inte räcker till i Sverige, eller när svårt sjuka ungar får intensivvård i Finland när ”sjukvård i världsklass” inte levererar. Det är alltid skönt att ha Finland nära, men i de situationerna är det ännu lite skönare.

Ännu idag ligger Finland som en skön och härlig buffert mellan Sverige och Ryssland. Samtidigt känner broderfolket att ”utvecklingen” i Sverige skrämmer dem mer än Putins upprustning. Det är lätt att förstå. Det finns inga gränshinder västerut, men det finns det österut. Det som händer i Sverige kan spilla över på Finland. Det oroar Finland. Det känns ärligt talat för jävligt. Finland och finnarna borde kunna få vara lika glada över att ha Sverige som granne som vi måste vara över att ha Finland som grannland.

Grattis Finland! Från djupet av mitt hjärta – Minä rakastan sinua!

19 svar på “MINÄ RAKASTAN SINUA!”

    1. ”det folk som våra bördor bar…”Eller – fortfarande bär!
      Dessutom är jag ju sedan 41 år jävig.
      Hustrun får ju, med viss hjälp av mig, producerat trenne barn.
      Egentligen bara Voitto Hellsten som hällde grums i bägaren. Men jag har förlåtit honom.
      Ja, Finland är i krig som Estland i fred, enligt vad jag noterat.

  1. Det viskas i ansvariga kretsar att man i Helsingfors allt mer börjat betrakta Sverige som en större säkerhetsrisk än Putins Ryssland. Detta fick än mer fart då Sverige transiterade migranter per järnväg till Torneå 2015. ”Rytande militärer” rapporterade svenska presstituerade ( läs Goda Människor ). Ryssland kan man i alla fall förutse och lita mer på än jämfört med dårhuset i Stockholm.

    1. Hej

      ”Det viskas i ansvariga kretsar att man i Helsingfors allt mer börjat betrakta Sverige som en större säkerhetsrisk än Putins Ryssland.”

      Det samma sägs i Danmark helt öppet.

      Jag har yrkesmässigt haft en del med Finnarna att göra och jag har alltid uppskattat deras hållning.

      Grattis Finnland

  2. Finlands måttfullhet kunde vara vår.. nu är det inte så..men tänk om bloggare, altmedia o partier eller partisympatisörer (eg vilka som helst som är för frihetlighet o öppen debatt), folkrörelser m fl kunde samlas kring några basfrågor att försvara o lyfta fram dessa. En stor årlig konferens med likasinnade vad gäller demokrati, rätten till (s k kontroversiell) fri åsiktsfrihet i media, ifrågasättande av globalism o den censur som verkar komma. Börja konferensen med en gemensam demonstration med någon eller några viktiga frågor för landet/världen. Bli synliga tillsammans.

  3. Det är en fin och sorgligt nog också en sanningsenlig bild av Finland och Sverige som förmedlas i din text. Finland som den ansvarskännande anhöriga till ett alltmer dysfunktionellt och senilt Sverige. Senilitet är en sjukdom som bara försämras med tiden. Ingenting talar för att diagnosen är felaktig. Tyvärr.

  4. Visst visst. Lite taskigt att dissa just Per-Albin Hansson dock. Han spelade extremt skickligt med de dåliga kort han hade. En av få riktiga statsmän, och hästlängder bättre än dagens barnsliga sopor till ”ledare”.

    1. Acklamation. Men jag valde att jämföra med dåtidens politiker. En svensk sådan som gav efter för påtryckningar – läs midsommarkrisen. En finsk sådan som slogs för friheten.

      1. Glöm inte att jämföra Baltutlämningen med de sovjetiska kraven i fredsavtalet om att utlämna alla ingermanländare mfl och dessa krav backades upp av anglosaxarna ….

        Dessutom överlät ju Sverige utan påtryckningar den estniska guldreserven åt Moskva, esterna misstog sig gravt då de trodde att deras guldreserv var i säkerhet då den överfördes till Sverige …

        För övrigt, stor heder åt soomepoisid i främst JR 47 och JR 200, men också i flottan.

  5. Såg på Rapport ikväll hur unga finländska män hedrade både landet och de som gav sitt liv för det.

    Ett stolt folk och en stolt nation.

    Vad detta hyllande hade kallats i Sverige får vi aldrig veta, bara ana oss till.

    1. Rasism? Fascism? Henrik Arnstad har ju varit ute på nätet och ”firat” grannlandet med fascist- och nazistinvektiv…

      1. Arnstad kanske hellre hade sett en Sovjetisk seger i vinterkriget. Det finns förvånande många vänstermänniskor som fortfarande sympatiserar med och saknar de sivjetiska (mar)drömmen.

        Det finns inte en finsk byhåla som saknar ett monument över bygdens stupade söner i vinterkriget. Svensken i gemen förstår inte den tacksamhetsskuld Sverige har till Finland. Att sedan slå sig för bröstet för 200 år av fred ringer illa i mina öron.

        Grattis Finland och tack för att ni finns !

  6. Grattis Finland på 100-årsdagen! Ni kan känna er stolta för ert land.

    Och ni får känna stolthet för ert lands historia, något som vi svenskar, särskilt sedan EU-inträdet, inte får känna över vårt land, annat än med risken att bli brunkletad och ifrågasatt av det multikultivurmande, fosterlandsförrådande politiska och journalistiska etablissemanget.

    Även efter EU-inträdet 1995 behöll ni i Finland den säkerhets- och försvarspolitiska doktrin som var gällande för båda våra stater sedan Andra världskriget (VK2). Det vill säga att försvaret bygger på:
    * att hela landet ska försvaras
    * värnplikt
    * god, allmän försvarsvilja.

    Sverige, å andra sidan, drabbades av en säkerhetspolitisk blackout och skrotade denna genomtänkta, vägvinnande säkerhets- och försvarspolitiska doktrin, varvid det svenska försvaret förstördes under applådåskor från EU- och Natovurmarna.

    Ert mod, försvarsvilja och sisu blev i omvärlden allmänt beundrat när ni försvarade ert land efter det sovjetiska angreppet 30 november 1939, i enlighet med det hemliga tilläggsprotokollet i Molotov-Ribbentroppakten. Ni kan en dag som denna känna stolthet för att ni stod upp för ert land och försvarade er självständighet under VK2.

    Trots att Gustav Mannerheim dagarna före angreppet hade varit i Stockholm och försökt förmå den svenska regeringen att officiellt hjälpa Finland och ställa upp med svensk militär på finländsk sida, med negativt resultat, så känner jag som svensk, att den svenska samlingsregeringen under VK2 var den bästa regeringen Sverige har haft sedan 1900-talet. Den höll oss borta från kriget, dess fasor, förstörelse och död, vilket var samlingsregeringens allt annat överskuggande mål. (På den tiden ömmade svenska regeringar för sitt fosterland!)

    Om man ska se saken nyktert, så har jag liten förståelse för att man kan tycka att det svenska avslaget på den finländska hjälpbegäran under då rådande svåra omständigheter, var en feghetsakt. Frågan gällde, skulle ett dåligt militärt rustat, litet neutralt land gå i krig för ett annat litet land, som blev angripen av en aggressiv militär stormakt, som dessutom hade en militärpakt med en annan aggressiv militär stormakt? Det finns i alla fall inget fall i världshistorien där något sådant har inträffat, mig veterligt. Heroiskt var det inte från svensk sida, men kom ihåg: Krieg ist Krieg!

    Slutligen hoppas jag att ni på historiska grunder vårdar er officiella tvåspråkighet, då finlandssvenskan är en port till det nordiska samarbetet och möjliggör att ni kan ta del av litteratur, film, visor o.d. på originalspråk från ytterligare tre nordiska länder. Det fina med det nordiska samarbetet har ju varit att kommunikationen inte är på engelska.

    Hälsningar från ett broderfolk till ett annat broderfolk.

    P.S. Fazers citronlakritsstänger är godast!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *