MANUSET

Säg Göteborg och skottlossning, sprängda bilar och landets andra stad som går från att vara Lilla London till Bagdad 2.0. Folk kommer först att tänka på Johan Falk, och sedan tänka ”Va fan…?” Serien om Johan Falk är slut, och den tog slut ungefär då verkligheten började överträffa dikten. En Johan Falk-rulle är drygt en och en halvtimme underhållningsvåld med massor action, repliker som känns lika äkta som Kim Kardashians akterparti. Det finns sällan – eller aldrig – några spår av djuplodande samhällskritik i en Johan Falk-film. Det är synd, för det finns ju förutsättningar. Manuset finns ju redan till ännu en rulle där Jakob Eklund får spela upp hela sitt breda register. Manuset är verkligheten.

Exteriör. Kortedala Torg. Skymning. 

En bil närmar sig torget. På torget håller fyra unga män på med att skendränka den lokala kioskägaren i fontänen, då kioskägaren ligger efter med sin ”Skyddspremie”. Bilen passerar förbi. Johan Falk skymtar i förarsätet. I passagerarsätet sitter Seth Rydell. Scenen flyttas in i bilen, kamera i baksätet. Johan och Seth pratar med varandra. 

Johan Falk:  – Det där såg vi inte Seth.
Seth Rydell: – Vadå? Jag såg ingenting alls.
Johan Falk: – Va fan? Missade du att Zabangidas Nougat-grabbar försökte dränka Zoltan i fontänen?
Seth Rydell: – Det såg jag, men det är ju för fan vardag häruppe. Förra veckan korsfäste de prästen häruppe för att han vägrade att ge dem sitt nattvardsvin. De är sjuka. Men varför stannade du inte, Falk?
Johan Falk: – Men va fan… Vi såg ju inget. Det är vi överens om. Vi måste ner till Nordstan innan det blir mörkt. Då behöver vi eskort av mina grabbar i piketen för att handla snus på Pressbyrån, och vi i piketen behöver eskort av Nationella Insatsstyrkan för att eskortera oss – och Nationella Insatsstyrkan behöver eskort av SOG för att kunna eskortera piketen. Det blir så struligt Seth. Fattar du?
Seth Rydell: – Jag fattar Falk, men varför kan du handla snuset någon annanstans? Nordstan har ju blivit helt galet. Inte ens mitt gäng vågar sig dit sedan de där marockanska gossarna tömde GW Perssons vapenskåp…
Johan Falk: – Jag har alltid handlat mitt snus på Pressbyrån i Nordstan. Inte skall buset få ändra mina rutiner. Va fan, vi kan ju inte bara ge upp.

Caroline af Ugglas sjunger ett obegripligt stycke musik på tuaregiska. Dror Feiler spelar saxofon i moll. Solnedgång över Vinga. Titeln i rött kommer in från vänster. Johan Falk: Känn ingen sorg, Göteborg.

Interiör. Göteborgs polishus. Korridor. Johan Falk har blivit chef för Göteborgspiketen sedan GSI lades ned och hans fysiska och psykiska rehab i Riga.

Mörk miljö, med kall lysrörsbelysning. Johan Falk kommer gående mot kameran. Han möter den nya polischefen, en utåtagerande kvinna som har en hamster i koppel. Polischefen stoppar Falk med en hand i bröstet.

Johan Falk: – Va fan? Jag har bråttom. Ola har öppet hus i skolan idag, och jag har lovat att kolla besökarna med den här…
Johan Falk visar upp en metalldetektor.
Polischefen: – Det här duger inte Falk. Igår kastade någon in en handgranat i en förskola i Angered, och det tog oss tjugo minuter att komma fram för att säkra byggnaden. Tack och lov var det bara genuspedagogen som blev skadad, och tack och lov bara lindrigt. Skall det behöva vara såhär?
Johan Falk: – Men va fan trodde ni när ni lade ner GSI? Genuspedagogen? Bra. Sådana typer har kvaddat Ola totalt. Han vill bara ha tjejleksakerna när vi handlar Happy Meal på McDonalds nuförtiden. Fattar du hur det känns?
Polischefen: – Det tycks som om Ola är mer rätt i tillvaron än sin far. Men var höll ni hus Falk? Det var en speciell händelse faktiskt. Vi måste agera. GP är på oss, speciellt ledarsidan med den där näbbgäddan. Sedan någon minerade avgångshallen på Landvetter med trampminor jagar murvlarna oss. Nu har de fått korn på det här också. Varför dröjde ni?
Johan Falk: – Jag hade med mig piketen till Skandiahamnen där Kavkaz-buset höll på att lasta av en T-72:a och en så kallad ”Stalinorgel”. Vi måste prioritera. Vad hade hänt om Kavkaz hade rullat upp längs Avenyn med sin stridsvagn tror du din imbecilla låtsaspolis? Då hade Poseidon varit lika blåst som vår rikspolischef…
Polischefen: – Ta dig inte ton din sprätt. Göteborg har aldrig varit tryggare. Det hörde jag av någon skallig ståuppare på Trädgårdsföreningen igår, innan de fick bryta föreställningen på grund av att det tafsades så i publiken. Men ingen tafsade på mig.
Johan Falk: – Det kan man förstå.
Johan Falk puttar undan polischefen, och fortsätter i korridoren. Polischefen skriker efter Falk.
Polischefen: – Ni måste kunna prioritera Falk! Det här duger inte!

Exteriör. Johan Falk står utanför akutmottagningen på Sahlgrenska. Det är återigen skymning. Falk pratar med den före detta kollegan Sophie, som har karriärväxlat från polis till parkeringsvakt. På parkeringen står tre bilar, fyra utbrända bilvrak och två brinnande minibussar. I bakgrunden hörs skottlossning och sporadiska explosioner.

Sophie Nordh: – Hur står du ut Johan? Hur mår du egentligen?
Johan Falk: – Va fan skall man göra då? Lappa brinnande bilar? Jag känner att jag behövs, att vi i piketen behövs.
Sophie Nordh: – Klart att ni behövs Johan. Klart att ni behövs…
Johan Falk: – Såg du när ambulansen kom med Seth? Hur många delar var han i? Jag varnade honom för att söka upp de där algeriska grabbarna i Kortedala som försökte dränka Zoltan. Jag var tydlig med att det var en alldeles för tuff utmaning till och med för honom. De har ju för tusan kroksablar som komplement till sina kalasjnikovs nuförtiden, nordafrikanerna. Men lyssnade han? Nä. Då får man stå sitt kast, va fan…
Sophie Nordh: – Han var i en del, men det fanns tydligen några delar kvar i Seths garage som inte var värda att med. Men han garvade ändå. Kan ha berott på allt ”moffe”…
Johan Falk: – Va fan… Han är lika skön som skum den där Seth. Jag kommer jaga de där jävlarna. Jag skall se till att de som gjorde det här åker fast.
Sophie Nordh: – … Och kommer ut efter några timmar på grund av vårt fantastiska rättsväsende?
Johan Falk: – Du har alltid varit en glädjedödare Sophie.

En av de brinnande minibussarna exploderar. Johan och Sophie kastar sig ner. Ur Johans radio hörs ett all-anrop: ” – En Mi-24 Hind – attackhelikopter – skjuter på spårvagnar vid Frölunda Torg. Lediga patruller? Någon som kan åka på det?” Inget svar. Bara brus.

Johan Falk: – Det är en obehaglig stämning i stan just nu Sophie…

Ett utkast till ett manus. Manuset om dagens Göteborg, lika tillspetsat som de första Falk-filmerna när de kom ut för för nästan två decennier sedan. Nu är verkligheten värre än fiktionen. När kommer utkastet till det här manuset vara en önskedröm? Va fan…?

8 svar på “MANUSET”

  1. Jag ville be om ursäkt för mitt inlägg där tidigare, blir lite så ibland när jag blir sur på nåt. Din blogg är grym för övrigt!:)

  2. Rättsväsendets nederlag mot den organiserade brottsligheten påminner om den andra Rosa Pantern filmen, Ett skott i mörkret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *