L

”L” är 50 på latin. Jag är snart där, halvvägs till hundra. Klockan 06:31 på lördag morgon är det 50 år sedan jag föddes, och klockan 06:32 är jag närmare en eventuell hundraårsdag än den där dagen på det dåvarande Centrallasarettet i Eskilstuna. Det känns hemskt.

När jag skulle till att fylla 30 år, 1998, krisade jag ännu lite mer. Då städade jag lägenheten på Fiskaruddsvägen i Rönninge inför ett kommande partaj medan tårarna rann ner för mina runda kinder. I bakgrunden gick musiken från filmen Titanic. ”Hard to Starboard”, ”Unable to Stay, Unwilling to Leave”, ”The Sinking”. Katastrofmusiken kändes rätt där och då. Nu är jag mer uppgiven inför det här med ålder. Det är ju bara några siffror, eller ett ”L” om man skall ta det på romerska.

Femtio år är en lång tid. När jag föddes pågick Vietnamkriget. Det var ett krig som jag fick lära mig handlade om amerikansk aggression. När jag själv har fått tänka över Vietnamkriget kan jag inte låta bli att se kopplingen till Korea och Koreakriget. Tänk om inte kommunisterna hade fått ta över Sydvietnam, utan stoppats som Nordkorea på Korea-halvön? Kunde då inte ett Sydvietnam av idag ha varit en framgångssaga? Jag vill tro det.

Femtio år känns som en väldigt lång tid. När jag föddes var Tage Erlander Sveriges statsminister. I andrakammarvalet ett halvår efter min födsel skulle sossarna få 50.1% av rösterna. Att inte vara sosse var då ett närmast ovanligt fenomen. Idag är det väldigt annorlunda.

På min 10-årsdag gick jag i Dansutskolan i Gnesta. Det var en underbar tid i livet. Den läraren jag hade då hette Tomas Granqvist, en då ung och entusiatisk pedagog som fick mig att tycka att skolan var viktig. Jag hade fantastiska vänner, och Gnesta i slutet på 70-talet var en bra plats att växa upp i.

Konsums blåvita korta spagetti var vanligt förekommande, kompletterat med Konsums blåvita ketchup och Konsums blåvita köttbullar. Nordchoklads vingummilådor gjorde helgen och tryggheten på våran gata i byn var total.

På min 20-årsdag gick jag på Marinens officersskola i Karlskrona. Det var en underbar tid i livet, på många sätt. Sovjetunionen var fienden, och Försvarsmakten anpassad för det hotet. Jag skulle bli officer i Kustartilleriet. Idag finns inte Sovjetunionen längre, inte heller Kustartilleriet. Mitt gamla regemente KA3 i Fårösund på norra Gotland är sålunda historia. ”Mina” bergrum förseglade. Det är ”bara” 30 år sedan, men känns väldigt avlägset.

På min 30-årsdag hade jag lipat klart, och CD-skivan med soundtacket till Titanic hade bytts ut mot något gladare. Det blev ett ganska lyckat partaj trots allt. Vi firade i mars och i juli skulle jag bli pappa för andra gången. Den förstfödda sonen skulle fylla två år i april, och var lugn som få.

Jag jobbade på Södersjukhusets akutmottagning, och det var en fantastisk arbetsplats. Våren 2000, ett halvår innan jag lämnade bygget för SOS Alarm, blev akuten på Södersjukhuset utsedd till ”Årets arbetsplats” i Stockholm. Det var stort då, och framstår som ännu större idag. Idag finns det ingen akutmottagning i huvudstaden – i  landstingets regi – som har en chans att få en sådan titel. Det handlar nog mer om att tävla om den sämsta arbetsplatsen. På Södersjukhusets akutmottagning fick jag lära mig väldigt mycket. Kollegorna var fantastiska, och vår chef Sören Carlsson-Sanz hade formtoppat rejält de där åren. Vi trivdes tillsammans i arbetsgruppen, hade våra slitsamma pass men ändå tid för återhämtning. Vi kände att vi gjorde ett bra jobb.

På min 40-årsdag drev jag bloggen Tokmoderaten sedan några månader. Livet i bakgrunden var kaotiskt. Jag krisade i livet så till den milda grad att jag knappt minns den där tiden. En naturlig försvarsmekanism. Men jag minns mitt engagemang i Moderaterna i Sundbyberg, där jag trivdes bra och kunde fly vardagsproblemen för lite lokalpolitiskt käbbel. Efter 40 år i livet hade jag upptäckt att jag kunde skriva och skrivandet blev en bra pysventil.

Snart är det min 50-årsdag. Sverige har förändrats väldigt mycket under min livstid, och i mina ögon allra mest de senaste 10-15 åren. Jag har förändrats – på gott och ont. Jag lämnar Sverige för att fira födelsedagen med de som betyder allra mest för mig, minus en älskad son som väljer ett fotbollsläger i Iggesund istället. Det blir ett firande i lugn och ro, kanske med lite Titanic-musik i högtalarna på hotellrummet. Det är slut på att räkna upp. Det känns som det är dags att börja räkna ner.

På söndag återkommer jag med en sedvanligt bitter och gnällig text om sakernas tillstånd i Sverige. Då kan jag titulera mig en riktigt gnällig gubbjävel utan att överdriva min ålder. Tills dess – Ha det lika bra som jag skall ha det!

”Hard to Starboard!”

22 svar på “L”

  1. Ack ja om man ändå vore femtio år ung, den tiden är sedan länge förbi men minnena finns kvar… Grattis förresten!

  2. Välkommen till dödshalvan. Den senare delen av livet. När vi inte behöver be om ursäkt för att få behålla ett jobb. När vi vet vad vi vill. Nu har ju du spottat i motvind ett tag så du vet hur det känns när spottloskan kommer tillbaka. Men du kör vidare och jag hejar på dig.

  3. Äh, livet blir bara bättre efter 50. Grattis förresten. Upp med skumpan. Den har du förtjänat.

  4. Grattis!

    Varför räkna ner? Strunta i att räkna över huvud taget. Eller räkna det som är kul och som man gillar.

  5. Du är bäst som riktigt gnällig gubbjävel! Grattis!

    Själv tycker jag att det är bättre idag än för 30 år sedan. Det enda som är dåligt är att kineserna kör bil i stället för cyklar (kommer ni ihåg de fantastiska bilderna med miljoner kineser på cykel på väg till jobbet?) samt att Östersjön är i så risigt skick och att det är dåligt med torsk. Å andra sidan finns det pilgrimsfalkar idag och havsörnen är ganska vanlig. Sommaren 2014 såg jag fler fiskgjusar än centerpartister. Så var det inte 1984. Och det hoppas jag att jag gör detta valår med.

  6. Hej.

    Säg inte femtio, säg ett halvt sekel.

    Detta är ett tips från en vän inom byggsektorn, som ofta beskriver sig som ”cirka ett halvt sekel gammal, och ett deci-ton tung”.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Gratulerar i förskott. DS

  7. Du fyller 50 och tänker kanske att, fan va härligt jag har ju nästan halva livet kvar, så en vacker dag blir du 70 och inser att hälften av det där halva livet har passerats, tiden rasar iväg.

  8. Jag vill önska grattis på 5 0 å r s d a g e n. Må dina kommande 10 år bli likt dina första årtionden, att det vänder mot det goda, mysiga och skojiga. Jämsides med, att Sverige inser sin vilsenhet och vänder om på rätt väg så att vi, flertalet, känner glädjen stiga och sansen återkomma. Andas ut och andas in friskhet. Vi kan bara gissa vad som kommer hända om 10 år… på din 60-årsdag : ) Kanske ler du då och även jag åt framtiden? Otroligt spännande. Grattis! ( Musik: Lilla fågel blå, av Staffan Hellstrand)

  9. Med tanke på hur underbart allt var i backspegeln kanske du ser tillbaka på nutiden som fantastisk när du fyller 70? Man har alltid en förmåga att tycka att ”det var bättre förr” men det fanns mycket skit då också.

  10. Grattis och en tröst:
    Femtio tyckte jag personligen var lite ruskigt.
    Sedan är det som vid dyking
    De första meterna ökar trycket ju propertionellt mest.
    Sedan märks det allt mindre…
    Vid 100 går vi nog i barndom igen!
    ”jag minns den ljuva tiden…”

  11. I min bekantskapskrets förekommer det ibland att en 50-åring får hålla till godo med ett kort med frasen ”en sista hälsning”.
    Då hos oss är det så pass inarbetat att 50-årsdagen är den sista man förväntas bjuda in vänner och bekanta utöver de ”närmast sörjande”.
    Grattis i alla fall, och tack för alla skratt du levererat rätt in i min dator.

  12. Depps inte! Jan Malmsjö sjöng om är våt tid är nu! Att bli äldre/gammal/mognare innebär att du kan bli djärvare o ta ut svängarna mer och mer! Det är nu din fulla potential kommer till sin rätt!

  13. Jag är årsbarn med Arnold Schwarzenegger och är stel som en pinne. Fick diagnosen KOL för ett år sedan fastän jag aldrig har rökt. Högt blodtryck, sömnsvårigheter, förstorad prostata, allergi, nacksmärtor/whiplash. Går på njurkontroll en gång om året. Vid femtio är man på topp, då tränade jag kampsport… Det gäller att ta vara på tiden… Långresor blir allt svårare för mig att göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *