KVOTERINGSKRAMARNA

”DET BRINNER!”

Du vaknar med ett ryck av att någon skriker. Dåsig av brandröken. Förvirrad av situationen. Tungandad och andfådd utan att ha gjort någonting mer än att resa dig upp i sängen, vilket förvisso är rätt normalt med tanke på kroppsvikten och det skyhöga BMI:t. Det brinner, och det brinner tydligen i ditt kök. Lägenheten är rökfylld. Värmen ökar, och hade Christer Sandelin stått i hallen hade han nog ylat om att luften darrar.

Det är då du hör räddningstjänsten bryta sig in genom din dörr. Det är då du känner att räddningen är på väg. Det är då du ser två speniga figurer i dörröppningen, som ser dig och slår ut med händerna. Hur skall de orka rädda dig, fettot i sängen i det rökfyllda sovrummet? Det går ju bara inte. Det har kvoteringskramarna sett till…

Räddningstjänsten på Södertörn, i den södra länsdelen av huvudstadens län, har tydligen börjat kvotera in brandmän. Enligt brandchefen är det viktigt med mångfald, med olika bakgrund och olika kön när man rekryterar brandmän. Det spelar ingen roll om en biffig gubbe med tiotalet år av erfarenhet av brandmansyrket söker jobbet. Skulle en kvinnlig poet med rötterna i Somalia söka jobbet så får hon det ändå. Sedan är tanken att räddningstjänsten skall skapa en fullgod brand”man” av poeten på nio veckor, och skicka upp för att rädda ett fetto som mig. Så blir det när kvoteringskramarna slår till.

Två dugliga och erfarna brandmän skrev en debattartikel om kvoteringskramarna, och kvoteringskramandets effekter. Det slutade med att båda två blev persona non grata hos kvoteringskramarna på Södertörns Räddningstjänstförbund. Att de hade haft mage att tycka att medborgarna skall ha rättigheten att kunna räddas av kompetent, stark och välutbildad personal? Klart de skulle straffas, och få se sina vikariat avslutade utan något annat motiv än att de käbblat med mångfaldsvurmarna.

För inte så länge sedan var jag på anställningsintervju hos Södertörns Brandförsvar. Jag hade sökt jobb på deras ledningscentral. Anställningsintervjun gick bra, men en fråga skavde. De frågade om min syn på mångfald, och jag var väl hyfsat tydlig med att jag tyckte att det var viktigare att den som klarade jobbet skulle få göra jobbet än den som inte redan fanns representerad i arbetslaget. Sannolikt var det då jag gav de två kvinnorna både spik, hammare och plankor för att snickra ihop min kista. De hörde inte av sig igen…

Jag tror att medborgaren förväntar sig en räddningstjänst där den starkaste, mest erfarna och bäst lämpade personen är den som är beredd att ta de största riskerna för att rädda den nödställda. Jag tror medborgaren högaktningsfullt struntar i könet, bakgrunden den dagen man sitter fastklämd i en bil eller fast i ett rökfyllt rum. Men sådant fattar inte kvoteringskramarna.

8 svar på “KVOTERINGSKRAMARNA”

  1. Det är likadant inom polisen där man släpper in individer som inte klarar av ansökningsproven till polishögskolan bara för fylla utbildningsplatserna. Vad händer om de skall ingripa i svåra situationer?

  2. Jag trodde länge att feminism och kamp för jämställdhet handlade om individens frihet från begränsande könsstereotyper. Om en kvinna vill arbeta inom ett yrke som av tradition varit mansdominerat ska hon ha rätt att göra det och inte utsättas för diskriminering, under förutsättning att hon klarar av jobbet lika bra som sina manliga kollegor. Detsamma gäller förstås den man som vill arbeta inom ett yrke som av tradition varit kvinnodominerat.

    Så länge jämställdhetskampen verkade handla om ovanstående var jag med på tåget. Jag skulle nog t.o.m. ha kunnat svara ja på frågan ”är du feminist?”.

    Men som bekant handlar feminism och jämställdhetskamp inte längre om individens frihet. Istället har det kommit att handla om något slags absurd millimeterrättvisa, enligt vilken det anses önskvärt att minst hälften av alla anställda inom traditionellt mansdominerade yrken är kvinnor och vice versa.

    Det är – ur ett feministiskt perspektiv – inte längre intressant hur många kvinnor som egentligen vill jobba som brandmän, poliser, bilmekaniker eller byggnadssnickare. Det är inte heller intressant om kvinnor inom dessa yrken är lämpade för sina arbeten och klarar av de krav som ställs. På motsvarande sätt är det inte längre intressant hur många män som egentligen vill arbeta som barnmorskor, förskolelärare eller undersköterskor, och i vilken utsträckning män i dessa yrken är lämpade för sina arbeten.

    Nej, numera styrs debatten om könsfördelning inom arbetslivet av en verklighetsfrånvänd, tokfeministisk föreställning om att jämställdhet innebär en fullständigt jämn könsfördelning inom olika yrkesgrupper. Minst 50% av brandmännen måste vara kvinnor och minst 50% av barnskötarna måste vara män, annars är det inte jämställt. Det spelar ingen roll om de är lämpade för sina respektive arbeten och klarar av de krav som ställs.

    Det är bl.a. till följd av detta jag sedan länge svarar nej på frågan ”är du feminist?”. Jag förespråkar naturligtvis jämställdhet mellan könen. Men nej, jag vill inte kalla mig feminist, eftersom det som numera kallas feminism bl.a. lett till denna typ av verklighetsfrånvända tokerier.

  3. ”Anställningsintervjun gick bra, men en fråga skavde. De frågade om min syn på mångfald..”

    Det får mina tankar att gå till hur jag inbillar mig att det måste ha varit i Sovjetunionen .
    Där kan jag tänka mig att frågan om medlemskap i partiet och synen på kommunismen kom upp och att man var fullständigt körd om man svarade fel på den.
    Det här är s j u k t.
    Nej, förresten, det har för länge sedan passerat ”sjukt” .
    Det är total fullständig galenskap :
    Frågan om hur man ser på ”mångfald” har lika lite på en anställningsintervju hos brandförsvaret att göra som exempelvis frågan hur man ser på ”vindkraft” eller ”sockerskatt” eller ”de isländska abortlagarna”.

    ”Mångfald” är statsreligion i Sverige och den som avviker från statsreligionen är en avfälling som blir bannlyst.
    Och ironiskt nog ;
    Om man inte ställer sig 100 % positiv till allt som kan läggas i begreppet ”mångfald” så…får man inte vara med- eftersom man inte har samma åsikt som alla andra.
    För det som gäller i mångfaldens rike är …att alla ska tycka likadant.
    : /

    Personligen vill jag vid brand bli räddad av en kompetent rökdykare. Om han (eller eventuellt en hon som har klarat styrkekraven ) sedan är nazist eller miljöpartist struntar jag fullständigt i.
    Jag struntar till och med i vad han tycker om de isländska abortlagarna.

  4. Så du ratades pga ditt logiska och kloka svar på frågan om ”mångfald”!? Herregud, det sitter alltså galna myndighetspersoner och fattar sinnessjuka beslut som medvetet sänker Sverige. Detta måste STOPPAS! Helst igår!

  5. Finns en aspekt till, jag som går in i branden vill ju gärna veta att min partner kan dra ut mig om det skulle gå fel…

  6. Hej.

    Se det från den ljusa sidan.

    Ytterligare ett bevis för evolutionen.

    Men så är jag en rå dj*vel som anser att där inte skall vara varningstext på badleksaker om att dessa inte är livräddningsutrustning.

    Koalan har det understundom svårt;
    Dronten vet vi vad som hände;
    Moafågeln naturfolken raskt brände;
    Ja, livet det är hårt

    Särskilt hårt för den som dum är;
    Ris åt egen rygg den bind-är
    Kallar kritiker för svin här
    i Sveriges land bland alla blåbär

    Men Enok Annan man som vet
    att inte äta sig för fet
    Han straffas även han strax nu
    ty brandmannen är ju en gnu

    Och Fru Fager tiger still
    när förortsvillan blir en grill;
    Inte vill hon marodörens fejs utpeka
    Då får inte med de Goda vara med och leka

    Det brinner både här och där i Svea Rike
    och brandbilen har kört i dike’
    ty den trampas fram av feminister;
    Hanna & Barbara, med gott om ister

    Men se! en fin pamflett vi fått
    av papper torrt och bra;
    den tänder grillen brått
    och vi som grillar ropa glatt: ‘Hurra!’

    Där stod att vi skall göra motstånd,
    vara trygga, lita på vår husbonn’s röst
    och ej hos andra än just honom söka tröst
    och hålla stånd mot Fi – mörk som blond

    Där stod dock inte varför
    Där fanns dock inget därför
    Där svamlades om välfärd
    Där samlades ock stor flärd

    Men varför skall mitt liv riskeras
    för diverse trilska as?

    För denna grytas kock
    som med lock och pock
    jublat vid var krock?

    Var är väl Sverige Wilhelm den Orange?
    Var är vår Mannerheim, vår Atatürk?
    Var är nu Vasa-ättens vilda blod och Stures sturska kynne?
    Var nu Birger Jarl och Ladulåsets lynne?

    De, och män som de, är blott ett minne

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärar

  7. Tack, instämmer till fullo i denna artikel. Vi har idag en situation där ambulans inte åker in på ett akutlarm i vissa områden eller situationer utan att polis först säkrat området/läget. Inom kort kommer det säkert komma lägen där ambulans inväntar första polispatrull som består av inkvoterade poliser som inte vågar ingripa utan får invänta nästa patrull som befinner sig många mil bort. Människor hinner dö flera gånger om innan ”räddningen” kommer, bedrövligt är bara förnamnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *