KULTURKROCK

Häromdagen kunde man läsa nyheter från Kalmar, om ett i det närmaste belägrat länssjukhus. Det handlade om väktare som inte kunde garantera säkerheten för sjukhusets patienter, personal och andra besökare. Det handlade om en rejäl polisinsats som dränerade Kalmar på polispatruller. Det handlade om 50-60 personer som skulle in på sjukhuset för att ta farväl av en avliden patient. Alla på en gång. Det blev en kulturkrock…

Efter över två decennier i vårdsvängen var det inga problem att läsa in nyheten även mellan raderna. De 50-60 personerna som prompt skulle in på Kalmar länssjukhus var romer. Det var 50-60 släktingar och vänner till en enda patient som såg till att sjukhuset fick det som med lite välvilligt nyanserande kallades ”ordningsstörning”, men som enligt mina vänner mitt i kulturkrocken kallade ”kravaller”. Ett sjukhus som tvingades gå upp i stabsläge. Väktare i underläge. Poliser vid varje ingång under flera timmar. Det var inte första gången i Sverige. Inte sista gången heller. Den här gången fick kulturkrocken rubriker. Det händer sällan.

Några dagar efter kalabaliken i Kalmar kan man nu läsa en uppföljande nyhet. ”Efter tumultet på sjukhuset – romer kritiserade bemötandet”. Det handlar om att det som hände var länssjukhusets fel, för att man inte släppte in alla 50-60 sörjande på det sätt som romerna önskade – eller krävde. Avvägningen mellan att kunna bedriva en vettig vård för alla andra eller att ställa upp för 50-60 personer som inte kunde gilla läget borde inte vara svår, men det blev den. Enligt någon romsk taleskvinna från något romskt kulturcenter borde sjukhuset ha vetat bättre…

Under mina decennier i vårdsvängen kulturkrockade jag ett hundratal gånger med den romska kulturen. Ibland var det en liten krock, ibland blev det en riktig smäll. En gång blev det en kulturkrock i stil med en masskrock på autobahn. Det handlade alltid om att jag – och mina kollegor – skulle visa respekt och hänsyn, en respekt och en hänsyn vi nästan aldrig fick i retur. När man kom till jobbet, såg folkmassan i entréhallen började man jobba upp ångesten. Man höll tummarna så hårt att de nästan gick i nekros av blodbrist. Kulturkrocken var nästan alltid jobbig att hantera. Det spelade ingen roll hur mycket man bjöd till. Det räckte nästan aldrig. Jag kanske borde ha vetat bättre.

Själv har jag upplevt hur Stockholms största akutmottagning fick stänga i timmar på grund av samma kulturkrock i slutet på 90-talet. Då handlade det inte om 50-60 personer, utan om hundratals. Hundratals romer som skulle ta farväl av en avliden man, ett släktöverhuvud. Hundratals romer i  utåtagerande sorg och två väktare som skulle försöka skydda en annan patient – som med lite fantasi kanske kunde ha ansetts vara skyldig till dödsfallet. Det var det värsta arbetspass jag har varit med om. Det var en kulturkrock i mach 2. Patienter och anhöriga som kunde fly flydde akuten. De patienter som låg där de låg blev med till visshet gränsande sannolikhet traumatiserade och chockade av upplevelsen. Vi i personalen kunde inte göra vårt jobb överhuvudtaget. Fler väktare och poliser, men kaoset i kulturkrocken bestod. Akutmottagningen blev vandaliserad, ett slagfält mellan släktingar som slogs med varandra.

Sorgen och oron kan ta sig olika uttryck. Sorgen är lika personlig som tung. Men när flera människors sorg och oro trycks ihop i en kulturell masspsykos så blir det jobbiga ännu jobbigare. Det är då kulturkrocken blir ett faktum. Man kan inte fortsätta att trycka gaspedalen i botten och kräva att alla andra bara flyttar på sig, för att det är ens kultur. Hänsyn och respekt få man när man visar respekt och hänsyn. Punkt.

12 svar på “KULTURKROCK”

  1. Men tänk vad ”spännande” vi har det i Sverige, Fredrik, när exotiska kulturkrockar mellan kravallistiskt utåtagerande, månghövdade minoritetsgrupper och krockskadade, eller åtminstone ordentligt överkörda, enskilda individer ur majoritetsbefolkningen ”berikar” precis hela samhället!

    Som trist, trött och tråkigt säkerhetsbältad svenska kan jag nog ändå tycka, att Merit Wager och Thoralf Alfsson har en poäng:

    http://meritwager.nu/allmant/det-kan-inte-vara-majoritetsbefolkningens-sak-att-anpassa-sig-efter-mangder-av-minoriteter-det-maste-rimligtvis-vara-tvartom/

    http://thoralf.bloggplatsen.se/2017/11/06/11491355-romernas-upptradande-ursaktas-i-lokalmedia/

  2. Det dessa personer ska respektera är svensk kultur, och i tråd med svensk kultur beter man sej inte så på ett sjukhus. Punkt slut. ALLT ANNAT är ointeressant. Eller hade i alla fall varit det i ett normalt land.

  3. Hej.

    Och hur löser man detta?

    A) Dialogpolis
    B) Integrationsprojekt
    C) Genusteori
    D) Intersektionalitet
    E) Mångkulturspionjärer
    F) Etnisk rensning

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  4. Media maffian i Kalmar har skrivit om sina artiklar och talar nu om romer i samband med tumultet på akuten. Från början mörkade man i både radio och press att bråkstakarna var romer. Läs gärna Thoralfs blogg. Varför inte köra ut tiggargubben till ett tält på bilparkeringen där klanmedlemmarna har mera fritt spelrum att fajtas.

    1. Du hade samma tanke som jag själv, det spelar nämligen ingen roll var personen ligger så länge resten av klanen kan göra det som begärs av dem.

  5. Enkelt löst. Dör en zigenare på sjukhus kör man ut honom/henne på gården. Kanske kan man sätta upp ett partytält över om det regnar/snöar.

  6. Har också upplevt detta som polis. Har hört att det har med arvet att göra, den som inte är där får inte ärva. Motivationshöjande…!

  7. När jag växte upp”född 63″ så läste jag aldrig om romer som var tvungna att belägra ett sjukhus för att någon dött. Även om romer är dokumenterade i Sverige sen 1500-talet så har iaf inte jag hört att det skulle varit något problem med barrikaderade sjukhus. Jag tycker det är så förbannat konstigt att ingen förstår, att det är just offerkoftan som staten erbjuder minoriteter, som ställer till det!
    Jag hade flera romer som polare under min uppväxt, olika nationaliteter var det på polarna, och som alla”nationalister”höll man till de som var närmast”klan”inte fan umgicks min bästa kompis Jani”polsk”rom med dom svenska romerna. Varför skulle han det? Romer har också en klanstruktur. Vissa ser sig som bättre än andra, så är det överallt! Sverige har vi en konstig kultur av att det ska vara staten”innan dess var det prästerskapet och kungen” som bestämmer just din status. Nu när ideologier mer och mer börjar suddas ut till förmån för religioner, så påminner den politiska strukturen mer och mer om ett klansamhället”partier”. Varför? Jo för det spelar ingen roll om du gör fel, bara du tillhör rätt”klan”.

    Om 50-60 personer kom till min avdelning och förde liv så skulle jag rätt och slätt ge dom liket och be dom fara så långt som det bara gick!! Sen skulle det vara polismaktens sak att hålla reda på vad fan som händer. Tur att jag inte jobbar inom sjukvården. Vill man bli respekterad, så ska man fan visa respekt också!

  8. Efter 505 år i Sverige borde romerna anpassat sig till de lagar och regler som gäller här, men icke.
    Att vi ska ta hänsyn till deras traditioner att invadera sjukhus när en anhörig avlidit är sanslöst korkat.
    Snart kommer nog ngn kulturnisse/a i riksdagen att lägga förslag om speciella avdelningar på sjukhusen med läktarförsedda salar där romer som avlidit kan visas upp för släkten utan att trängas med andra inlagda.

  9. Var tydlig och kompromisslös mot att de som inte visar hänsyn och respekt mot andra har ingen rätt att förvänta sig hänsyn och respekt från andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *