KRI(S)EN

Valnatten 2010. En lika bekant som ledsen sosse står och gråter ut i TV.  En ung sosse från Sundbyberg, kommunen där jag på den tiden var aktiv som moderat. Ungsossen var jätteledsen för att Sverigedemokraterna hade lyckats ta sig in i Sveriges Riksdag. Ungsossen var ledsen över att Mona hade misslyckats med att vända sosseriets nedåtgående och tydliga trend. Mona Sahlins och sossarnas valresultat från 2010 var över 30%. Det ären siffra dagens sossar bara kan drömma om. Krisen är här, och sossarna är på väg mot ett katastrofval. De tårar vi kunde se 2010 kommer med rätt stor sannolikhet att repriseras om drygt tre månader.

En junikväll 2018. En sosse i umgängeskretsen, inte en när och kär vän men väl en respekterad politisk motståndare, svarar i luren med en suck. Han anar vad som skall komma. Jag är en person som han fortfarande pratar med, trots att han ser mig som fascistrasistextremist nuförtiden. Jag skriker något om krisen, och han börjar svära. Men svordomarna riktas inte mot mig, utan mot det egna partiet och med den egna partiledningen. Stefan Löfven får en hel del mindre smickrande omdömen. Partisekreteraren Rådström Baastad idiotförklaras. Samarbetet med Miljöpartiet får epitetet ”politiskt självmord”. Han förstår att jag har kul. ”Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen…”

För att vinna ett val måste man har självförtroende, och valarbetarna skall helst ha väldigt kul tillsammans. Det är ett måste att man iallafall har roligt, och känner förtroende för sin partiledning och sin partiledare. Allt det där saknas i Socialdemokraterna här och nu. Varenda opinionsundersökning fungerar som vägsalt i ett öppet sår. Min vän sossen är övertygad om att dagens ledarskap inte kommer att vända trenden.

Mitt i allt detta driver sedan sossar och miljöpartister tillsammans med andra förvirrade gröningar en gymnasieamnestin för 9000 barnlajvande unga män från Afghanistan. Väldigt få av sossens partikamrater känner – enligt min vän sossen – något större engagemang för att ge sig ut i en valrörelse och försvara ett beslut som en majoritet av väljarna inte uppskattar alls. Det är väldigt långt ifrån Löfvens löften om ordning och reda i migrationspolitiken, och utfästelsen om att nej är ett nej. Sossen och sossarna känner att allt fler litar att mindre på det som kommuniceras ut från Partiet.

Sossarnas kris är inte på väg att inträffa. Den är redan är här, och krisen förstärks hela tiden. Efter krisen kommer kriget. Rosornas krig, när man skall straffa syndabockarna. Rådström Baastad och Löfven kommer inte att ha det så kul under valnatten. Det kommer inte badas i någon fontän, utan i sympatisörernas och valarbetarnas tårar…

22 svar på “KRI(S)EN”

  1. Samarbetet med Miljöpartiet får epitetet ”politiskt självmord”. Något jag är helt säker på att Reinfeldt den listige räven var medveten om när han dumpade Mp i knät på Löfven.

  2. Kriget har hållit på, några S har försökt att säga, det finns inget och inga problem. Fredrik R var en utav dessa dårar som skadade nya m något oerhört. Huruvida SD eller Med eller annat parti kan vända det hela – lär vi kanske aldrig få uppleva. Det är inget man gör i en tvärvändning. När sen dessutom halva folket tycks – negligera de uppenbara problemen landet har – så förstår man att det inte blir lätt för övriga

  3. Två grundläggande sanningar som sosseriet för länge sedan borde ha reflekterat över:

    1. Ingen politisk organisation har något egenvärde. Värdet ligger i den politik man vill bedriva, den förmåga man har att mobilisera sympatisörer/väljare, och den förmåga man har att driva igenom sin politik.

    Om organisationens politik inte längre upplevs som relevant, om man får allt svårare att mobilisera sympatisörer/väljare, och om man inte lyckas driva igenom sin politik – ja, då förlorar också organisationen sitt värde.

    En politisk organisation kan m.a.o. inte leva på gamla meriter. Man attraherar inte väljare i kraft av det man uträttade för 20, 30 eller 50 år sedan. Om organisationen inte längre förmår leverera de politiska lösningar som efterfrågas av väljarna, så har den förlorat sitt värde, oavsett vilka politiska stordåd man än må ha uträttat för några decennier sedan.

    2. Makt korrumperar. Det gäller alla, alltid, oavsett ideologi.

    När en politisk organisation innehar en stor del av den politiska makten i ett land under lång tid, och tillskansar sig stora ekonomiska resurser, är det fullt logiskt att organisationen på olika sätt kommer att befästa sin maktposition. Man bygger upp sidoorganisationer som på olika sätt bidrar till att stärka moderorganisationen, man hittar nya sätt att få in pengar till organisationen osv.

    På så sätt skapas en allt större och mera avancerad maktapparat, med tentakler som kan sträcka ut sig åt alla möjliga håll. I en sådan organisation öppnar sig allt fler lukrativa karriärmöjligheter, och de privilegierade, välbetalda jobben går naturligtvis i de allra flesta fall till trogna partimedlemmar, i många fall sådana som har ”rätt” bakgrund (dvs. sådana som mer eller mindre fötts in i organisationen).

    Efter hand som ovanstående utveckling fortskrider ökar dock risken att partiet tappar kontakten med ”fotfolket” och att de som sitter på högre positioner inte längre ser vanliga människors verklighet. För många av de aktiva blir det politiska engagemanget i allt högre grad en karriärväg, och i allt lägre grad något som baseras på en genuin vilja att verka för det man anser vara ett bättre samhälle.

    Ovanstående utveckling har kunnat ses inom socialdemokratin sedan åtminstone 50 – 60 år tillbaks. Man kan dock anta att denna utveckling kunnat ske inom vilket parti som helst, om partiet under lång tid haft samma dominerande position som sossarna haft i svensk politik.

    För sossarna har den utveckling jag skisserat ovan resulterat i en grandios självbild. Man betraktar sig själva som det självklara, statsbärande partiet i svensk politik. Många sossar tycks anse att Sverige ska styras av socialdemokraterna, oavsett vilken politik socialdemokraterna bedriver och oavsett vad väljarna tycker. Man verkar tycka att ”vi ska bestämma, för vi har ju alltid bestämt, och är därmed bäst på att bestämma”.

    Sossarna har också – i enlighet med denna grandiosa självbild – varit duktiga på att förmedla bilden av att de ensamma byggt upp det moderna välfärdssamhället. Många s-sympatisörer verkar tro att Sveriges starka ekonomiska och sociala utveckling från slutet av 1800-talet till de ekonomiska rekordåren under 1960- och 70-talen enbart var socialdemokraternas och övriga arbetarrörelsens förtjänst. Andra aktörers betydelse (t.ex. liberalernas arbete för allmän rösträtt) glöms gärna bort när sosseriet ger sin vinklade bild av det moderna Sveriges historia.

    Nu pekar opinionsutvecklingen mot att socialdemokraterna i Sverige kommer att vara ”ett parti bland andra”. S ser i nuläget ut att, vid sidan om m och sd, bli ett av tre ungefär jämnstora partier som dominerar svensk rikspolitik. Om man ska döma av socialdemokratiska partiers utveckling i andra europeiska länder kan de svenska sossarnas väljarstöd komma att sjunka ytterligare en bra bit.

    Denna utveckling är naturligtvis oerhört svår för många sossar att hantera. Många års maktinnehav och dominans har inom sosseriet skapat en självbild och en syn på det politiska arbetet som inte längre överensstämmer med verkligheten.

    1. Det ska bli mycket intressant och äckligt, likt lyteskomik, att se horderna av kappvändare det närmaste året.
      Korrupt och ekonomiskt framgångsrika, snart utan herre och karta.
      Smaken av makt och pengar kommer hålla de snabbfotade kvar vid köttgrytorna.
      Unibet har säkert redan odds på de mest kända aktörerna.
      Popcorn och öronlappsfåtölj inför skådespelet.

    2. Hej.

      Makt korrumperar inte; det är endast den ursäkt man svänger sig med för att man inte törs säga: ”Jag ville och kunde göra detta, och gjorde därför det”.

      En korrupt människa kommer att utnyttja och missbruka all makt den kan skaffa sig; en människa med moralisk ryggrad gör det inte.

      Skulle du stjäla pengar ur en öppen kassalåda? Skulle du inte säga till kassörskan om du fick växel på en femhundring när du betalt med en femtiolapp?

      Det är inte makt som korrumperar – det är människor som gömmer sig bakom den tanken för att de är för svaga och fega för att erkänna sig som agenter med fri vilja och på denna vilja påföljande ansvar.

      Frihet är att säga, tänka och leva: ”Jag vill och jag kan så därför gör jag”.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

    3. @Humanist:
      Precis så!
      Westerholm sade häromdagen ungefär att alla partier börjar på noll, stiger till sitt zenit, och sjunker tillbaka till noll.

  4. Står orsaken att finna här till att hela Hemvärnet nyss mobiliserades ? En förberedelse för att ogiltigförklara valresultatet ifall det utfaller i oönskad riktning ur maktens perspektiv ?

    Ifall sosseriet inte sitter i nästa regering kommer denna regering att få det svårt med alla aktivistiska tjänstemän, SVT/SR mfl som kommer att bete sig precis som vänstern i USA och göra sitt värsta för att obstruera.

    1. Jag trodde att det var en övning i att utvisa de tusentals männen som inte skall vara här!?
      Nej, vi gav redan upp och beviljade dem uppehållstillstånd.

    2. Det ligger i sakens natur. De nya maktinnehavarna måste avsätta sådana figurer och snabbt utse nya generaldirektörer bl a Dan Eliasson som är en av de mest olämpliga.
      Vidare måste man strypa alla former av bidrag som suspekta (läs islam) föreningar dag lever gott på; dessa får inte utvecklas av kända skäl.
      Man bör omfördela och förstärka polisens resurser och påbörja utvisningar av de personer som inte skall vara i landet. Dessutom förstärka och göra gränspolisen som en permanent del av polisväsendet samt göra en översyn av migrationsverket.

      1. Som vanligt glider SVT på sanningen. Riksdagsomröstningen om de 9000 barnen nämndes inte men väl ”vinster i välfärden” i sena Rapport. Varför förmedlar man inte en sådan viktig fråga?

    3. Men en regering kan när som helst byta ut Generaldirektörer och chefer i statliga verksamheter. Behövs det tungt vägande skäl? Jag säger bara Ann-Marie Begler på Försäkringskassan så inser alla att en regering gör som den vill. När högsta hönset har försvunnit får den nya chefen tala om vad som gäller. Har SD tillräckligt många människor att placera på höga poster? Vi kommer att hitta dem.

  5. S förlorar därför att opinionen har polariserats. S försöker sitta på två stolar samtidigt. Man säger att man ska ha ”ordning och reda” i migrationspolitiken, men samtidigt för man en aktivister politik, som afghanamnesin. Men väljarna drivs alltmer i två olika riktningar: De som vill få stopp på invandringen och utvisa kriminella och ointegrerbara individer, och de som vill känna sig goda och vill ha öppna gränser. S är för ingendera gruppen, av vilka särskilt den första växer snappt, längre något alternativ. S kommer snart att bli ett rent invandrar- och bidragstagarparti med runt 15-20% av väljarkåren bakom sig.

  6. Det finns bara en lösning för S att vända utvecklingen inför valet, regeringen Löfven avgår omgående men fortsätter som expeditionsministär fram till valet. Stefan Löfven avgår som S ledare och den gamle från Torp(Göran Persson) kallas in som ny partiledare för tjänstgöring i 12 månader. GP intar Sveavägen 68 och slår näven i bordet och säger att nu är det slut med feminist och genusspektaklet, samarbete med miljömupparna och vänsterextermister samt islamkramande. Därefter proklamerar GP att S målsättning att nå minst 30% i valet och bildar en socialdemokratisk minoritetsregering med hoppande majoritet inklusive SD.

  7. Sverige har mycket som är bra, men känsla för kommers saknar vi.
    Var finns muggen med tryck ”Sossetårar”?

    I USA hade den redan sålts i tusental.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *