JAG VILL INTE! – JESSICA STEGRUD

Jessica Stegrud skriver återigen en synnerligen läsvärd text på I otakt. Det är en text som handlar om det ständigt aktuella genuskäbblet. Återigen tar Jessica egna upplevelser till hjälp för att få läsaren att tänka ett varv eller två – Vart är vi på väg. Egentligen?

JAG VILL INTE!

”-Mamma, jag vill inte. Jag V-I-L-L inte.” Pojken – som jag gissar är i sex-sju årsåldern – börjar se allt mer förtvivlad ut. Vet så väl att man inte får väsnas i en tågkupé – men kan inte låta bli. Ser frustrerat på sin mamma vars tålamod varit kompakt men nu börjar tryta. Visar med all tydlighet att han inte trivs i kläderna han har på sig. Ser sig generat omkring. Tittar på sin mamma som irriterat försöker få kontroll över situationen. ”-Vi var överens, sa att det var bra och att vi skulle prova – eller hur?”. Rösten är bestämd och tonen uppfordrande. Den lilla pojken biter ihop. Jag kan inte låta bli att iaktta. Ser kinderna blossa och tårarna som heroiskt hålls tillbaka. Jag får en klump i magen. Får lust att bryta den gyllene regeln att inte lägga mig i andra föräldrars barnuppfostran men bestämmer mig för att avvakta.

Pojken känner sig uppenbart obekväm. Mamman suckar frustrerat. Möter hastigt min blick, noterar mitt intresse och vänder sig därefter till sin son igen och säger – halvt skällande, halvt viskande – ”-Du får byta om när vi kommer fram, men inget mer gnäll nu, ok?”. Pojken sjunker skamset men lättat ner på sätet. Drar i den ljummet mintgröna klänningen med laskade sömmar och turkosrandig bröstficka. Jag noterar de färgglada ullstrumpbyxorna. Betraktar i smyg pojken som nu plockar upp jackan från golvet, drar den resolut över huvudet och därefter lutar sig mot kupéväggen. Tystnad. Och nu är det min tur att hålla tårarna tillbaka. Jag är bestört men dessvärre inte särskilt förvånad.

Genus – som kommer från det engelska ordet gender och betecknar det ”sociala och kulturella könet” och innefattar föreställningar om vad som är kvinnligt respektive manligt – genomsyrar idag den offentliga debatten och utgör en allt större del av jämställdhetsarbetet. Inte minst inom offentligt finansierade verksamheter, myndigheter och bolag.

En av grundteorierna utgörs av att det finns en maktobalans mellan könen – där det manliga står för det överordnade – och att det är synen på vad som är manligt respektive kvinnligt som avgör vem som har makten. Enligt en av teorierna är ett sätt att komma åt maktobalansen att ändra på vad som uppfattas som kvinnligt respektive manligt. Att helt enkelt ifrågasätta och inta ett ”normkritiskt perspektiv”. Kanske var det just det jag bevittnade på tåget. En ung mammas strävan att agera normkritiskt. Att genom att utmana gängse klädnorm försöka bryta det hon uppfattar som en maktobalans i samhället? Själv ser jag bara en förtvivlad pojke som absolut inte vill vara normkritisk. En pojke som vill vara – eller i alla fall klä sig – som en typisk pojke.

Genusarbetet börjar idag redan i förskolan då denna bland annat har i uppgift att ”motverka traditionella könsroller och mönster”. Ett uppdrag som bland annat lett till att den del förskolor valt att i största möjliga mån undvika orden pojke respektive flicka och hellre prata om hen. En teori är att kön i första hand är en social konstruktion och att könsidentitet inte är något naturligt utan något vi lär våra barn. Föräldrar uppmanas att inte lära sina småbarn om de är pojke eller flicka. En del förskolor ber också föräldrarna vid ansökan om plats att uppge vilken könsidentitet – det vill säga vilket kön barnet ”känner sig som”? Bland svarsalternativen kan man välja; flicka/pojke/annat/både och/vet ej.

Strävan mot jämställdhet – som för mig innebär samma rättigheter, möjligheter och även skyldigheter oavsett kön – är självklar. Men har den gått för långt? Att tvinga sin son att klä sig i klänning, att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt eller till och med behandla barn som om de inte hade något specifikt kön – är det verkligen rätt väg att gå?

Att inte döma eller förhindra någon som VILL röra sig utanför det ”könstypiska” är idag en självklarhet men att i tidig ålder förneka ett barn det mest naturliga vi har tror jag gör mer skada än nytta. Aldrig förr har så många unga tonåringar velat genomgå könsbyte. Och det blir allt vanligare att unga människor inte vill identifiera sig som vare sig pojke eller flicka. Enligt mig en sorglig utveckling – till stora delar ett resultat av en jämställdhetsiver som mer eller mindre spårat ur.

Låt barn vara barn. Uppmuntra dem att utveckla sina egna unika egenskaper och intressen. Arbeta för jämställdhet i dess rätta bemärkelse men sluta behandla människor som enbart sociala konstruktioner.

Jag säger som den lille pojken på tåget.

Jag vill inte.

39 svar på “JAG VILL INTE! – JESSICA STEGRUD”

  1. Arma förskolebarn.
    Sveriges Radio P4 Sjuhärad sände den 20 mars ett reportage från Eriksgårdens förskola i Bollebygds kommun.

    Utdrag ur SR P4 Sjuhärads reportage ”Att ’blomma’ gör förskolan normkritisk”:

    ///Genom att säga ”blomma” till varandra när de upptäckte ett normativt beteende ville en grupp pedagoger på Eriksgårdens förskola bryta sina mönster.

    Att säga ”legogubbe” istället för ”legofigur”, att sätta kön på saker, eller att förutsätta att det är en man som kör grävmaskinen var beteenden som Annika Jonshede och Weronica Carlsson upptäckte hos sig själva. De ville få bort det och kom på idén att hjälpas åt att synliggöra för varandra genom ett kodord. Varje gång det hände och någon märkte sa denne ”blomma”.///

    ///Anledningen till kodordet var att barnen inte skulle förstå vad det handlade om, satsningen var till för pedagogerna själva.///

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6655338

    1. Ja du Göran…du anar inte hur förskolor och skolor håller på idag. Genusindoktrinering och värdegrundsarbete…från ”vaggan till graven” 😉

  2. Tack Jessica! Återigen en krönika som sammanfattar vansinnet i dagens samhälle.

    När man tror att det inte kan bli värre, så blir det ändå det.

    Arma land och arma ungar!

    1. Tack Frippe! Du skulle bara känna till alla tokigheter’ som pågår i ”jämställdhetens namn”. Läs gärna Tanja Bergqvists blogg om du vill (orkar…) förkovra dig.

      1. Tack för tipset. Har läst henne tidigare, men glömt det på sistone. Eller förträngt… Ibland blir man bara så trött på galenskaperna. Varför satsar dessa stollar inte tid på viktiga saker i stället? Det finns ju gott om orättvisor att bekämpa. Sjuka människor som inte får vård. Gamla människor som har så dåliga pensioner att de knappt kan leva ett värdigt liv. Inte minst kvinnor som gjort ett fantastiskt arbete med att fostra familjens barn.
        Din historia får mig att rysa av obehag. Är mamman bara korkad eller tror hon att hon kan förändra biologin genom att tvinga sin son att bära flickkläder? Aningslös, sa Bull. Korkad, sa Bill.
        Du skriver fantastiskt bra, Jessica! Fortsätt att kämpa mot dumheten. Till slut måste klokheten vinna över dumheten. Vill i alla fall tro det…

  3. Hej.

    Läser jag rätt när jag läser att kvinnan ifråga tvingar sitt barn att bära fel kläder mot sin vilja?

    Jag saknar inte ord, men det lindrigaste jag kan tillåta mig att skriva är psykisk misshandel.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  4. Att könsidentiteten är biologiskt bestämd har bevisats vetenskapligt, likaså att till och med spädbarn uppvisar olika beteenden beroende på deras kön. Att könet skulle vara en ”social konstruktion” är alltså lögn.
    Att en persons kön är av helt grundläggande betydelse för personens känslomässiga och sociala plats i samhället är alltså föga överraskande, och pojken på tåget är ett exempel på hur plågsamt det blir för den som förvägras sin naturliga identitet.

    Sådant borde rubriceras som barnmisshandel, och juridiskt hanteras därefter.

    Extremister som på olika sätt misshandlar andra människor för ”sakens” skull kryllar det i världen, tyvärr.
    I Stalins kommunistiska Sovjet måste man på vägen till Lyckoriket tyvärr göra sig av med en väldig massa människor som inte passade in. Exempelvis ansågs de fria bönderna i Ukraina stå i vägen, och därför måste de utplånas. Omkring 3 miljoner människor dog av svält hungeråren 1932-33 efter Stalins order att alla livsmedel på Ukrainas landsbygd skulle konfiskeras.

    Av någon orsak påminns jag om den mentaliteten när jag läser om föräldrar som av politiska skäl försöker påtvinga sina egna barn en falsk könsidentitet.

    1. Ja Kai…tyvärr genomsyrar dessa idéer stora dela av skol- och utbildningsväsendet idag. det ingår i ”värdegrundsarbetet”…

  5. ”Enligt mig en sorglig utveckling – till stora delar ett resultat av en jämställdhetsiver som mer eller mindre spårat ur.”

    Eller så är det en framgångsrik metod för att destabilisera civilsamhället. Makten verkar inte spara på resurser när det kommer till ”genus”, höger som vänster.

  6. Fullständigt otroligt att det finns tid att överhuvudtaget lägga ned tid på sånt här i förskola/skola.
    Tror f-n att det går utför med svensk skola då man vill få barnen att ifrågasätta sitt kön.
    Helt sjukt finns det ingen som kan få stopp på galenskaperna?
    Vore det inte bättre att lägga energin på att ge barnen en bra start mot vuxenlivet än att få dem att bli osäkra på vilka de är?
    Vad ligger dessa barn och funderar på innan de somnar?
    Vad skapar det för konflikter mellan barnen?
    Vad säger majoriteten av föräldrarna om det här?

    Hade mamman på tåget herrkläder?

    Att växa upp i dagens Sverige är någonting man är glad att man själv sluppit, men barnbarnen………ja, man blir mörkrädd.

    Ovan är ju så idiotiskt dumt så man tror botten är nådd, men icke, det fylls på med nya idéer hela tiden.

    På Rosenbad sitter Stefan Löfven och ser utmaningarna regna över landet, snart är det översvämmning och i regeringen finns ingen som har koll på hur pumparna funkar.

    1. Ja du – tyvärr är de flesta partier idag halvt eller helt inne på det här med genus och identitetspolitik…Det behövs alternativ. Och många yngre är idag fostrade i detta tänk i och med ”värdegrundsarbetet” i skolan.

      1. Kristna Värdepartiet har inte gått på detta genustrams. Vill att det ska förbjudas som så kallad vetenskap på universit. Och inga ideologiska grupper som RFSL, ej heller religiösa institutioner ska få skattemedel.

  7. Alla vet att barn föds oreliösa. Och att könet är bestämt av kromosomer. Resten är beroende av kontext, föräldrar, dagis, skola och ”vänner”. Hur mycket föräldrarna förstör för barnen är lite oklart, både genom närvaro och frånvaro. I just detta fallet genom överdriven närvaro. Södertörnskorkskalle.

  8. Stora delar av det de kallar genusvetenskap är ett mumbo jumbo i klass med astrologi och scientologi. Dessutom statligt finansierad. Det bedrövliga är att lättledda, okritiska lärjungar anammar det fullt ut. Precis som mamman i artikeln. Kärnan i genusvetenskapen är det sociala och kulturella könet. Något man hittat på och som sedan utgör grundbulten i deras s.k. vetenskap. Blir man inte behandlad utifrån det kön som man identifierar sig som så är man diskriminerad.
    Följande lilla liknelse demonstrerar effekterna av detta.
    Anta att Zlatan Ibrahimovic, vår största fotbollsspelare någonsin, skulle skulle komma ut och vilja identifiera sig som kvinna. Då skall detta respekteras och han skulle kunna kräva att delta i damlandslaget i fotboll. Får han inte det är han diskriminerad enligt genusvetarna. Finns säkert genusvetare som skulle hävda detta (jämför med mamman och pojken i klänning).
    Vad skulle damlandslagets motståndare säga?

    1. Jäpp så är det tyvärr. Och alldeles nyligen kunde man läsa om en man som var ”transgender” och ställde upp i damklassen i en tyngdlyftningstävling och vann överlägset…såklart.

  9. Stackare. Inget som gör en så förbannad som när mobbaren är den som borde vara på barnets sida.

    Bris telefonnummer är 116 111. Vet dock inte om de infiltrerats ännu.

  10. Kvalificerad barnmisshandel, var är alla socialtanter vars uppgift är att se till att inget barn far illa fysiskt eller psykiskt? Visst ja…….

  11. Ingen diskussion – detta är grov barnmisshandel som absolut bör anmälas!
    Är detta inte en olämplig vårdnadshavare – Socialtjänst.
    Är detta inte barnmisshandel? Polis.

  12. Tillåt mig ifrågasätta om detta verkligheten har hänt i öppen dager?

    Man är faktiskt skyldig att rapportera psykopatisk dekadent barnmisshandel om man ser det.

    Och d-e-t är vad denna sjuka dekadenta handling – om den nu var verklig? – är frågan om.

    Modern är nog psykiskt sjuk – och var är fadern. Finns han och vill (samt kan han) ska han nautrligtvis ha ensam vårdnad om den normalare pojken. Modern bör psykvårdas.

    1. Ja jag skulle aldrig hitta på en historia utan att fet framgick att det just är en historia. Detta var vad jag bevittnade och jag blev både bestört och ställd. Nu har jag ju ingen aning om detta var en engångshändelse eller om mamman håller på sä här i största allmänhet…låt oss hoppas på det förstnämnda.

  13. Jag undrar hur du vet att det var en pojke? Inget försvar mot vad moderns kränkande beteende… Men jag gissar att du inte vet?
    Min flicka har under stora delar av sin uppväxt fått klä sig som hon velat och valt en kort frisyr, älskat bandy å hockey å hängt med grabbarna..
    Ofta blivit tagen för pojke. Spelar ingen roll!! Hon är en stark ung vacker kvinna idag. För jag fick tipset av en klok väninnna att låta henne få klä sig som hon ville. Trots min oro för att hon var annorlunda. Vi vet ofta för lite för att döma. Du borde pratat med dem , det tror jag mamman hade behövt.

    1. Jag både såg och hörde att det var en pojke – det framgick väldigt tydligt utan att jag gjorde någon noggrannare undersökning… Och själva situationen dömde jag bla utifrån konversationen pojken och mamman emellan. Bland annat sa mamman ”vi sa ju att vi skulle prova”…och jag såg och hörde att pojken var ytterst illa till mods. Jag kan ju naturligtvis inte veta om detta var en engångshändelse (vilket jag hoppas!) – men jag upplevde det som obehagligt och blev illa berörd. Kan tillägga att jag själv spelade fotboll och körde moppe med killarna i kvarteret som liten/tonåring och min yngste son önskade sig en prinsessklänning i 5-års present. Jag är verkligen för att barn skall få vara som de vill och känner men tycker inte de skall pådyvlas ”normkritiska kläder” för sakens skull…Och ja – jag kanske borde pratat med dom – men jag blev faktiskt helt ställd…

  14. Vad är rimligast att anta här, att föräldern är en galen genushipster som tvingar på sin son en klänning, eller att barnet ifråga är en pojkflicka som hatar klänningar men ska på besök hos t.ex en konservativ mormor? Rent logiskt känner jag att det senare alternativet känns rimligare. För jag antar att du inte undersökte barnets könsorgan?
    Jag bor på genushipster-möllan och har under alla år ALDRIG mött nån som tvingar sina barn att förneka sitt kön.

    1. Thank god att du ALDRIG varit med om det! Och det var en pojke….det framgick väldigt tydligt – utan att jag behövde göra en närmare besiktning…

  15. Först och främst, varken författaren eller vi som läser denna historia vet ju om pojken blev tvingad att bära klänning. Det skulle ju lika gärna vara så att han själv ville ha den på sig men sedan ångrade sig. Eller så blev han tvingad. Poängen är att ingen vet och att det därför är en gnutta överdramatiskt att börja prata om barnmisshandel. Hold your horses!

    För det andra, jag tror många som kommenterar här har missförstått det här med att kön är en social konstruktion. Det finns biologiskta kön. Det som är socialt konstruerat är vad som associeras med det biologiska könet i vårt samhälle. T.ex. att kvinnor ska bära klänning eller sminka sig. Sen kan man ju ha olika åsikter om man bör förändra dessa normer eller om vi ska bevara dem men det är en annan fråga. Barn föds inte med gener som säger vad de ska ha för kläder eller eller välja för färg på sin cykel, det är sociala konstruktioner som påverkar detta. Ett exempel som gör detta tydligt är att det i andra delar av världen förekommer andra normer för hur kvinnor och män ska bete sig. Det är alltså till stor del sociala och kulturella konstruktioner som påverkar hur vi beter oss. Med det sagt så betyder det ju inte att biologi inte påverkar, för det gör det också, men det är inte antingen eller.
    Tack å hej!

    1. Att flickor och kvinnor historiskt sett alltid burit kjol eller klänning har ju sin grund i just biologin. Alltså hur vårt könsorgan är format och placerat. Det var ju mycket lättare och mer praktiskt för en kvinna i forntiden att bara behöva sära på benen och utföra ”sina behov”, än att behöva bemöda sig med byxor/hosor vid urinering eller tvagning. Dessutom mycket mer hygieniskt då det blev automatiskt vädring där nere, så att säga. Det var först när det långt senare bestämdes att en kvinna var *tvungen* att bära kjol eller klänning (eller förbjuden att gå klädd i byxor) som det också blev till en social konstruktion, men det var inte det från början.

      Likaså är den historiska idén om kvinnan som den hemmavarande varelsen som tar hand om barnen och lagandet av maten också grundat i biologin. Eftersom vi är könet som föder avkommor och ger mat åt dessa genom amning, så föll det sig ju naturligt att kvinnorna stannade ”hemma” och männen var de som var ute och jagade föda i jägar- och samlarsamhället. Något annat hade ju varit fullkomligt ologiskt. Det var först när det blev bestämt att kvinnan tvunget skulle hållas hemma som det också blev en social konstruktion.

  16. Jobbar själv på förskola. Mitt intryck är att de här ideerna har svårt att slå igenom i den faktiska verkligheten. Det finns för många konservativa motvallskärringar och -gubbar, som jag, som spjärnaremot.5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *