IDEALISTER OCH REALISTER – HANS LI ENGNELL

Hans Li Engnell ger oss en påskdagskvällskrönika om ett väldigt aktuellt ämne. Texten handlar om idealismen, realismen och dess anhängare. När du behöver mer av Hans så hittar Du betydligt fler av hans texter på bloggen Fristad som hittas HÄR

Idealister och realister

”Stängt på grund av öppenhet.”

Skylten lär härröra från en butik som slog igen efter upprepade rån och ständig skadegörelse. Kanske blev de där orden affärsidkarens sista tysta protest mot ett samhälle som låtit brottsligheten fortgå, som ursäktat gärningsmännens agerande med ungdomlig dumhet, och som lämnat brottsoffret ensamt.

Jag kommer att tänka på den där historien när jag läser alla krönikörer och ledarskribenter som med illa dold kränkthet reagerar mot att vissa har mage att kritisera den hallelujastämning som blommat ut efter terrordådet. Vi måste försvara rätten att vara god, hävdar vissa. Att vara god betyder inte att man är för terrorism, skriver någon annan.

Så är det förstås. Men godhet förhindrar inte terrorism heller. Att ”tro på människors goda kraft” motverkar inte jihadism. Uppenbarligen finns det många i det här landet som på allvar tror att det går att bekämpa terrorism med godhet och att en kram kan förhindra radikalisering och extremism.

Sedan en tid tillbaka har det i debatten uppmärksammats en klyvning mellan idealister och realister. Dessa finns i många partier, inte minst inom socialdemokratin och Moderaterna. Miljöpartiet har å sin sida genomgått något slags transformation från det förstnämnda till det sistnämnda under sin tid i regeringsställning.

Idealist kan man vara i opposition, på Timbrokvällar och sent på natten i lulligt tillstånd i något ungdomsförbund. Realist måste man vara om man sitter i beslutandeposition i skarpt läge. Stefan Löfven är inte alls särskilt idealistisk utan är snarare att klassa som en realistisk populist.

Begreppen upprör emellertid somliga eftersom även idealister inser att den grupp de sägs tillhöra inte är den mest ansvarstagande. DN:s Amanda Sokolnicki resonerar om begreppen realism och idealism och landar i följande slutsats:

”Orealistiskt blir det först när man inte är beredd att medge att det finns en baksida, när man inte låtsas om att hållningen får konsekvenser. När man både vill ha och äta kakan. Men är det nödvändigtvis vad man gör om man motsätter sig tiggeriförbud eller argumenterar för permanenta uppehållstillstånd?”

Problemet med Sokolnickis resonemang är att hon inte tar i beaktande att många som propagerar för både permanenta uppehållstillstånd, fritt tiggeri, utökade rättigheter för papperslösa och samtidigt förstärkningar till välfärden just vill äta kakan och ha den kvar. Det är grupper som Fi, Miljöpartiet – i opposition, många vänstersossar, centerpartister och allsköns fisliberaler som har oerhört svårt med gränsdragningar, målkonflikter och prioriteringar.

För dessa är det kort sagt allt åt alla som gäller. Inte antingen eller utan både och. Ett exempel är att så många har stridit så hett för att personer som fått avslag på asyl ändå ska få stanna i Sverige och inkassera välfärd. Här slöts en överenskommelse rakt över blockgränsen.

Det idealistiska perspektivet handlar mer om hur saker borde vara än hur de verkligen är. Här kommer vi osökt in på godheten igen. Att känna att man gör något gott innebär inte nödvändigtvis att man i realiteten gör det. Den som lägger några kronor i tiggarens mugg mår kanske bra av detta i magen men upprätthåller genom denna handling i själva verket ett ekorrhjul som inte långsiktigt hjälper personen i fråga – för detta behövs ett långsiktigt förändringsarbete på plats i hemlandet. I detta fall blir myntet i muggen snarare en handling som premierar givaren, inte mottagaren.

De som den senaste tiden har reagerat mot så kallade godhetsknarkare, och som nu hudflängs i medierna, är inte ondsinta människor utan personer som helt enkelt ledsnat på jamsandet, ursäkterna och symbolhandlingarna. De föredrar konkreta svar framför kramar. De väljer politiskt ansvarstagande framför fridolinskt kappvändande. Detta är en nykter reaktion om något.

I min enfald trodde jag att dådet på Drottninggatan kanske skulle få fler att öppna ögonen för värdet av en fungerande polis, säkerhetspolis och krisberedskap. Den effekten kanske attacken får långsiktigt. Men de som hörs i debatten här och nu verkar snarare immuna. För dem är känslan av godhet fortfarande viktigast. För dem segrar idealismen alltid över realismen.

Jag tänker åter på butiksägaren som slog igen verksamheten. Han som ledsnade på en öppenhet mot kriminellt beteende. Han som ville jobba och sköta sig men blev en av förlorarna i den idealistiska samhällsmodellen.

Kanske borde det ha stått ”Stängt på grund av idealism”?

13 svar på “IDEALISTER OCH REALISTER – HANS LI ENGNELL”

  1. ”Jag kommer att tänka på den där historien när jag läser alla krönikörer och ledarskribenter som med illa dold kränkthet reagerar mot att vissa har mage att kritisera den hallelujastämning som blommat ut efter terrordådet. ”

    Det är inte den första gången dessa typer av överdrivna och av offentligheten påbjudna stämningslägen sköljer över landet och nästan alltid möter en eventuell kritiker av detta ett kraftfullt mothugg av etablissemanget.

    Stig Dagerman skrev den första veckan i november 1950 något som med mycket små förändringar hade kunnat vara en sammanfattande kritk av politikers och medias beteende den senaste veckan:

    ”Den gångna veckan har varit lärorik, såtillvida som den för första gången i eget land låtit oss bevittna vilka fruktansvärda krafter som utvecklas när ett modernt samhälles samlade nyhetsväsen på ett och samma ögonblick sätts i rörelse mot ett och samma mål; att organisera en sorg, att mura en myt. Den i system satta likriktningen kan aldrig ursäktas ……..”

    Den gången rörde det efterspelet till Gustaf V bortgång. Stig Dagerman fick naturligtivs svar på tal av etablissemanget, den gången Stig Ahlgren i Veckojournalen och Herbert Tingsten i DN:

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/875652?programid=1602

    1. Hej.

      Man bugar av ödmjukhet för att någon lyfter fram en sådan tänkare som Stig Dagerman; det modifierade uttalandet är så välfunnet att det gör ont. Särskilt som det skrevs mot en fond av hur grannländerna Tyskland och Sovjetunionen brukat (och fortsatte bruka) sina medier till… folkbildning av ideologisk art.

      @hr Engnell:
      ”Det idealistiska perspektivet handlar mer om hur saker borde vara än hur de verkligen är.”

      Jag brukar tänka på det, och tala om det, som ”Nu skall vi ha det trevligt!”-paradoxen; orden uttalas som en order och den som har en avvikande åsikt fördöms omedelbart som en sabotör. Utan kritik, synpunkter eller förslag på alternativ hade ‘vi’ ju haft ‘trevligt’. Personen som uttalar orden tänker på sig själv som god och trevlig, varför av personen önskad samvaro därför måste vara trevlig – att istället ge akt på sig själv och ha insikten att ens egna preferenser inte är universella eller ägandes en särskild utvald och närmast eterisk moralisk kvalité är inget för den vars sinne säger sig självt att den är god.

      Det enda positiva med det mänskliga beteende som ligger bakom är att den som kan erövra portväktarfunktionen och tillskansa sig tolkningsföreträde över vågskålen om ont och gott, också har fältet fritt att genomföra vilka förändringar som den lyster. Positivt, därför att de som nyss sprang åt ena hållet och hyllade den ena godheten, strax vänder och hyllar (för deras sinnen) samma godhet trots att gärningarna i den fysiska världen må vara motsatta de tidigare.

      Snart står de där, allas våra Schyffertar, Ernmans och Gardeller, och utropar:
      ”Skydd! av grupper vi ser som de godaste goda!
      Ordning & reda & lag & rätt måste råda!
      Nu är ej tid att folkdjupets röster loda!
      Nu när Vi själva är målet är tiderna bråda!

      Så bygg raskt nu läger med murar så höga
      Utvisa raskt dem som ökar vår börda
      Ty mången vi skyddat hatar ju böga’
      och vill envar otrogen ack så raskt mörda

      Skydd! Skydd och ly de Goda då kräva
      De är ständigt Goda och listig som räva’
      Som pösmunkar kväka de ur grötmyndig kräva:
      Låt envar som kan sin fridsbunker gräva

      Och folket de gapar likt holkar för fågel
      Tänka: ”Är det på riktigt; är det mer båg, el-
      -ler har de nu fattat vad det är de har gjort
      när de öppnade Helvetets Goda Avsikters Port?”

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

  2. Jag tror inte man k.an utöva godhet i teorin. Vilken änglasång som än dryper ur munnen så är det väl den goda handlingen som åstadkommer något och som kan leda till förändring.

    Måhända har vi för många skönsjungande teoretiska eunucker i vårt land – vi borde kanske dela upp teori och praktik bland människorna.
    Jag älskade mitt arbete som undersköterska och unnar Fridolin och andra akademiker lite praktikarbete där de får lära sig att röra på benen och fort som attan skrida till handling när det behövs.

  3. Ett land kan inte vänta på att alla skall vara redo att agera. Många kommer aldrig att inse. Andra vågar inte. En del andra har fullt upp. Ytterligare andra är sjuka eller skadade och orkar bara med en dag i taget. Andra har ingenstans att bo. Några har precis blivit rånade eller våldtagna eller misshandlade. Många förstår inte vårt språk. En del är fast i missbruk. Alla vill inte förstå. En del människor orkar inte ta in sanningen.

    Men det finns människor som vet vad som pågår och som är beredda att göra något åt det. Det märks i samhället.

    Det är inte de som förstörde för oss andra som kommer att kunna ordna upp det. Deras specialitet var att förstöra och att inte förstå. Att inte heller lyssna på de som förstår.

    Fler och fler kloka människor som kommer att kunna reda upp det närmar sig slagfältet när det blir alltmer uppenbart hur illa det är ställt. Folk vägrar vara korkade av medlidande med mindre begåvade. Ja människor har olika lätt för att fatta.

    De som har förstått behöver agera. Och gå vidare utan att ägna allt för mycket kraft åt de som inte klarar att vara annat än godtrogna. Trogna det goda ända in i andras död?

  4. ”Stängt på grund av öppenhet.”

    Uttrycket, säkerligen skrivet i en atmosfär av undertryckt vrede, är en mycket träffsäker beskrivning av tillståndet i Sverige och vad vi svenskar kan vänta oss inom en snar framtid, om vi inte rättar till några grova felaktigheter.

    Öppenheten, i dess negativa bemärkelse och som också appellerar till godhetsknarkande svenskar, vilar främst på tre pelare, nämligen EU-medlemskapet, Schengensamarbetet och den av Sjuklövern applåderade generösa invandringspolitiken.

    ”Öppenheten”, eller som det också omskrivs ”det öppna samhället”, förstör vår nordiska passunion.

    Nästan all skit som har träffat Moder Sveas barm och ligger och stinker där, har kommer utifrån, bortanför nationsgränsen och Norden. Moder Svea har varit en obevakad och oskyddad måltavla sedan 1990-talets början. Hade Sverige tillåtits ha ett fungerande skalskydd värt namnet, så hade mycket av skiten aldrig kommit in i landet.

    Därför anser jag, som är mån om mitt fosterland, att Sverige bör gå ur EU och Schengensamarbetet, eftersom ett fungerande skalskydd inte är förenligt med EU-medlemskapet och Schengensamarbetet. Vi bör således följa Förenade kungadömets exempel och ha en folkomröstning om EU-medlemskapet, som dessutom är extremt dyrt för de svenska skattebetalare – ca 45 GSEK/år. Den svenska medlemsavgiften kommer sannolikt höjas än mer på grund av nettobetalande UK:s EU-utträde.

  5. Här har vi en lite mer realistisk president med fötterna på jorden till skillnad mot de falska Bilderbergarna Ruinfeldt & Löfvén m.fl. alla med sina respektive dolda destruktiva agendor.

    Tjeckien fick nog efter tolv invandrare – slopar EU-asyl helt
    http://www.friatider.se/tjeckien-fick-nog-efter-tolv-invandrare-slopar-eu-asyl-helt
    Landets president Milos Zeman beskriver å sin sida massinvandringen från tredje världen som en ”ORGANISERAD INVASION” och vänder sig också kraftigt emot EU:s asylkvoter.

    Målet: Noll invandrare
    Tjeckiens vice premiärminister Minister Andrej Babis är av en liknande uppfattning och vill inte ha några tredje världen-invandrare i landet alls, efter att ha studerat vad som hänt i Tyskland, Frankrike och Sverige.

    ”Efter vad som hänt med Europa kan jag säga klart att jag inte vill se en enda asylsökare i Tjeckien, inte ens tillfälligt”, skrev han på Expres.cz förra året.

    Och vågar man peka på (((vilka))) som främst ligger bakom denna ”organiserade invasion”, så blir man bara censurerad.

  6. Krönikan pekar på ett mer djupliggande och mer svårlösligt problem. Vad gör man med alla dessa bortskämda barnungar som springer runt och plippar på mobilen och är goda? Vad gör man med en befolkning som aldrig blir riktigt vuxen, och där 40-åringar pladdra på som värsta fjortisar? Latmaskarna skulle behöva lära sig lite om livets realiteter -hugga ved, mjölka kor, kratta hö och göra värnplikten så det blir folk av dom. Vända på varenda femtioöring för att se om ekonomin går ihop och om dom har mat för dagen, skulle förhoppningsfullt få slashasarna att inse att resurser inte är obegränsade, och att man är tvungen att prioritera.

  7. Det var ju enligt makten ett problem att ”sverige varit naiv.” Så godhet kan tydligen problematiseras även för dom rättänkande, selektivt när det behövs retoriskt.

  8. De goda är i själva verket de onda. Riksdagspolitikerna som uppmuntrar invandring och låter flyktingar ”få stanna” verkar goda men när de i nästa ögonblick tvingar kommunerna genom lagstiftning att ”ta sitt ansvar” så visar de sina hårda nypor. Multikultur må verkar positivt och trevligt men när det i nästa ögonblick kombineras med att kulturministern vill föröda vårt kulturarv och göra museerna till anonyma arenor för diverse jippon så blir det riktigt otrevligt. Det pratas ofta om hatarna men är inte PK-isterna själva de sanna hatarna, de som hatar det gamla fina Sverige?

  9. Jag tror honörsordet är skuld. Genom att genast visa kärlek och angripa dom som kritiserar detta försöker man undgå skuldfrågan.
    Man kan se samma kärlekssyndrom i usa efter en skolskjutning där det genast börjar kramas intensivt efter dådet.
    Samma personer som nyss utövat penalism och mobbning mot gärningsmannen blir plötsligt kärleksfulla människor som kramar och visar kärlek.
    Ett förljuget sätt att fly skuldfrågan och slippa se sin egen del i det som hänt. Att man med glädje mobbat och låtit gärningsmannen varit längst ner i hackorningen, skrattat och spottat på honom vill man inte se.

    I själva verket är det samma syndrom här i Sverige. Dom perfekta goda människorna som gärna mobbar dom som inte är lika goda och perfekta som dom själva.
    Det är samma princip som på skolgården. Det handlar om att göra sig själv stor och duktig på någon annans bekostnad. Genom att trycka ner andra växer man själv. Man ska inte gå på den finten.

  10. Men är dom här människorna verkligen idealister? För man kan faktiskt vara idealist och realist samtidigt , det finns ingen motsättning mellan dessa två.
    En idealist som inte är realist låter i mina öron snarare som en tokstolle. En tokstolle är faktiskt en tokstolle vare sig han är idealist eller inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *