HUMÖR OCH HUMOR

” – Jag ledsen att behöva säga det, men jag kan inte med I otakt. Tro mig jag har försökt, men det är inte kul. Det finns inget roligt, inget som engagerar.” – En av mina vänner och ett suveränt bollplank är ärlig. Vad svarar man det? Jag svarade ”- Jag vet. Jag känner det själv.” Allt handlar om humör och humor, två känslor som måste synka för att en text skall bli rolig.  Jag var roligare tidigare. Det var lättare att vara roligare då än nu. Samhällsutvecklingen uppmuntrar inte till humor. Det som kan betraktas ett skämt i svensk politik kan omöjligt vara kul. Lite där befinner jag mig, där bitterheten är det enda bränsle som driver min motor.

År 2011 hette det att jag var en bloggare som inte liknade någon annan. Mitt signum då var att jag tydligen lyckades kombinera politisk analys, humor och lite lättklätt till något som skapade något unikt. År 2018 dag känns jag absolut inte unik. Det går tretton på dussinet när det gäller folk som skriver sådana texter som jag skiter ur mig här och nu. Då ville jag kombinera politik och humor.

Känslan är att det är omöjligt idag, att vara på rätt humör för att göra humor av svensk politik. Kanske beror det på den överkänslighet som blivit ännu överkänsligare de senaste åren. Tar man ut svängarna, får man alltid en hord twittergapare över sig. Skojar man om hur Löfven formulerar sig, eller hur manisk Strandhäll framstår på nätet, i TV och överallt så är man hemsk. Antingen slår man på en stackare som inte alls kan rå för att han känns bakom flötet, eller så är man patriarkal översittare som slår på någon bara för att hon är en framgångsrik kvinna.

Andra, tidigare rätt så goda vänner på andra sidan i politiken, har hört av sig. De har framfört att de saknar den där roliga kufen som skrev texter för fem, sex, sju år sedan. Jag saknar också den där tiden, men Sverige 2011 eller 2012 var faktiskt inte som Sverige 2018. Utvecklingen – eller förfallet – har gått rätt fort. Där en skjutning fick minst sex sidor i kvällstidningens pappersutgåva 2012 så får den vanliga skjutningen 2018 kanske en notis på nätet. Där den hemska gruppvåldtäkten 2011 slogs upp stort och i alla medier finns det hemska gruppvåldtäkter som knappt märks i mediebruset. Någonstans på vägen tappade jag glimten i ögat, humör och humor. Jag beklagar det, lika mycket som jag beklagar orsaken.

Jag saknar att ha kul när jag betraktar samhället, politiken eller politikerna. Jag önskar att jag skulle kunna få ha kul igen. Jag önskar att samhällsutvecklingen skulle inbjuda till roliga texter, eller att politikerna inte var ett större skämt än de skämt man själv kan formulera kring figurerna.

Nåväl. Målet är att hitta tillbaka till något som påminner om svunna tider. Det gäller såväl texterna här som samhället. I morgon är en annan dag…

9 svar på “HUMÖR OCH HUMOR”

  1. Jag uppskattar dina texter för att de är ärliga i en tid när politiken och politikerna har totalabdikerat från sitt uppdrag. Att ta hand om och säkra Sverige och dess medborgare. Tror inte längre det finns någon väg tillbaka och framtiden skrämmer, förhoppnngsvis fler än mig? kanske kan opinionen bli så pass stark att någon tvingas lyssna? Vet inte ens om jag tror set själv längre?

  2. Under den period jag följt denna blogg har jag inte varit medveten om att Fredrik Antonsson betraktats som en humoristisk politisk bloggare. Alltså har jag inte heller blivit besviken på texterna, eftersom jag inte väntat mig någon skrattfest. Jag tycker att du, Fredrik Antonsson, skriver om relevanta ämnen på ett engagerat och personligt sätt, och det är för det mesta gott nog. Möjligen kan jag ibland sakna lite fördjupad analys i vissa texter.

    Enligt min mening är det väl egentligen bara Jens Ganman som i dagsläget lyckas skriva riktigt roligt om svensk politik/samhällsdebatt. Ganmans texter är å andra sidan oftast så grovt raljerande att de knappast kan kallas debattartiklar, utan får betraktas som ren politisk satir.

  3. Men det är väl inte så konstigt. Jag har full förståelse för att det inte kan vara lätt att med humor och glimten i ögat blanda verklighet och fiktion när situationen ser ut som den gör i landet. Verkligheten i landet är sannerligen varken kul eller humoristisk – den är hemsk och skrämmande. Det man tidigare inte trodde kunde bli verklighet har förverkligats av ”våra” politiker. Kan det bli sämre så kommer det att bli sämre så länge landet ”styrs” av inkompetens.

  4. Roligast just nu är Ulf ”Baywatch” Kristersson. Han har M´s valplattform men han vet inte vad han skall ta med sig ingångsvärden i förhandlingarna med övriga Alliansen. Ibland, t.ex. i migrationspolitiken, kan han tänka sig att Alliansen inte har något gemensamt program. Skit samma, lita på Ulf, vad politiken än blir så skall han ta den ända in i kaklet. Den vuxne i rummet har hoppat i bassängen och letar efter något att rädda. Nåt skall han väl hitta.

  5. Hej.

    En sak jag sett inom skolan är elever som antar/tilldelas rollen som spjuveraktig sanningssägare.

    De möts även de av sådan kritik som du när de vill diskutera, tycka och påvisa obehagliga sanningar utan humor, men med humör.

    ”Du brukar ju alltid vara lite rolig. Varför så allvarlig?”
    ”Du brukar ju kunna skoja om allt. Vad har hänt?”

    Och så vidare.

    Att inte vilja spela sin tilldelade roll skapar alltid obehag och kontrovers hos övriga i en social gemenskap (dum fras fö: den implicerar att det finns a-social gemenskap såväl som o-social sådan…) inte minst därför att om du bryter rollen så ändras deras egen position, roll och status – kanske till en lägre hierarkisk sådan.

    Vilket vi, liksom apor, hundar och andra flockdjur instinktivt värjer oss mot.

    Gör som du vill – skojsigt värre eller bittert gravallvar är mig egalt, personligen. Så länge du skriver det du vill, ärligen det du känner och anser bör skrivas så är du läsvärd. Börjar du skriva utifrån krav om humor eller god ton eller liknande blir du snabbt en karbonkopia på diverse gammelmedias ledarsidor.

    En utmaning kanske är på sin plats (egentligen en gammal skrivövning – ränderna går aldrig ur): välj ett ämne du vanligen skulle skrivit något nedsablande om (Stockholms sjukvårdspolitiker t ex) och vänd på kuttingen. Finns det något positivt att skriva? Hur blir texten om du vänder din åsikt och dina värderingar 180 grader? Ja, du fattar ju vad jag menar.

    Testa gärna, och låt oss ta del av både resultat och upplevelse, om man för vara så förmäten.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Dessutom; jämför med oss ‘kommentarsfältherrar’. Vi har inte ens egna bloggar – det har du, sedan länge så redan där är du i ledningen. DS

  6. Förutom att tacka dig, Fredrik, för att du skriver så väl, vill jag påpeka för dina humortörstande läsare, att det är frivilligt att läsa din blogg…

    … och att det finns gränser för hur mycket elände man förmår försöka uthärda genom att skriva skämtsamt om, eller ens orkar skratta åt.

  7. Inte sjutton behöver du vara rolig. Ibland ska man skämta, ibland måste man tala allvar. Jag gillar det du skriver. Du verkar vara en hyvens grabb, så fortsätt som nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *